På väg till det himmelska Jerusalem

Vi är på väg och på vandring till det himmelska Jerusalem. Här i livet vandrar vi på den smala vägen, där varje steg vi tar för oss närmare vårt dyrbara hopp och vårt slutgiltiga mål, det nya Jerusalem.

Det finns en stad långt ovan molnen, och det finns en himmelsk och fullkomlig boning som vår frälsare och Herre har förberett åt sin brud. Han lämnade oss motvilligt, bara för att gå bort och förbereda en plats åt oss. Driven av sin kärlek, och i sin längtan att vara tillsammans med oss för alltid, har han förberett det allra bästa för sitt folk. Det är något som är helt obeskrivligt, och som samtidigt är ett uttryck för hans villkorslösa och eviga kärlek.

Staden vi aldrig har sett

Vi är på väg till ett land vi aldrig har sett, och till en stad vi bara har hört talas om. Men tanken om vår kommande frälsning och denna ljuvliga plats ger oss tro, hopp och styrka till att fortsätta vår vandring. Den ger kraft till att uthärda de djupaste dalar, och de mörkaste platser. Löftet och hoppet om vårt hemland brinner klart som en fackla, och den lyser upp vår väg.

Lång ut i horisonten, kan vi skåda det eviga ljuset. Vi kan känna värmen, och vi kan höra tonen från den himmelska staden. Detta ljus växer sig större ju närmare vi kommer, och tonen blir allt klarare i styrka och kraft. Härligheten, och den heliga Guds närvaro som vilar över staden får oss till att falla ner på våra knän. En överväldigande glädje och tacksamhet fyller våra hjärtan, över tanken att vi snart är framme och att vi äntligen ska få tåga in genom dess portar.    

1 Kor 2:9 -Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom.

Johannes sammanfattar alltsammans, och säger ganska kort, att Herren har berett mer åt oss i all sin härlighet, än vi någonsin förut har sett, utöver all vår förväntan, eller vad vi någonsin kan förstå med vårt förstånd. Gud har helt enkelt en helt fantastisk framtid och en underbar plats för sitt folk.

Uppenbarelseboken beskriver denna plats som den heliga staden, och Jerusalem från ovan. Det är den levande Gudens stad som Herren har ställt i ordning. En stad med väldiga murar byggda av Jaspis, där staden själv är byggd av rent guld. Från Guds tron flödar livets vatten, där livets träd står på varje sidan av floden. Det är en obeskrivlig skönhet som Herren har skapat för sitt folk, för att vi ska ta del av den, och njuta av all dess skönhet och glans.

Lever vi för evigheten

Men vi måste fråga oss om vi har evigheten i våra tankar, och om vårt eviga hem är vårt hopp och vår glädje? Har vi en förståelse för, att vi en dag och mycket snart kommer att få lämna den här jorden för att komma till den plats som vår frälsare har förberett åt oss?

Är himlen vårt hopp på vår vandring, eller har vi blivit så hemmastadda i det här livet, att vi inte längre längtar eller suckar efter vårt barnaskap och efter vår kropps förlossning? Samlar vi skatter i himlen, och sträcker oss ut efter det som har evighetsvärde, eller lever vi för det som hör det jordiska till?

Längtar vi efter Honom

Framför allt, måste vi fråga oss själva om vi längtar efter honom? Längtar vi efter honom som har ögon som eld, fötter som koppar och har en röst som väldiga vatten?

Har vi förlorat den första kärleken till honom som är större än livet själv? Han som räddade våra liv för evigheten, bröt syndens och mörkrets förbannelse i våra liv och satte oss fria. Den samme man som hängde på korset, och sedan for till det himmelska för 2000 år sedan, kommer mycket snart tillbaka. Den dagen kommer jag äntligen att få se honom med mina egna ögon, och jag kommer äntligen att få höra rösten av honom som drog mig upp ur den djupaste dy, och tog mig ut ur det mörkaste mörker. Jag kommer att få se honom – den levande och sanne Guden.  

Med blicken på lönen

Heb 12:1-2 - När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss. Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare

Med blicken på Jesus, och med blicken på det nya Jerusalem, så vandrar vi vår givna bana. Vi kan inte alltid se vart vägen bär hän, men ljuset från himlen, Herrens röst och glansen från den gyllene staden, är där alltid för att leda oss. Hoppet om att vi snart är framme bär oss framåt, och ger oss mod på vår resa. 

Den dagen vi går in genom porten, så är alla tårar glömda. All smärta, alla bekymmer och all strid är slut. Hoppet är nu utbytt med åskådning, och vandringens tid är förbi. Vi vet inte riktigt vad som väntar oss eller helt hur det kommer att bli en gång. Men vi vet att en dag är vi där, och vi kommer hem. Sabbatsvilan kommer få sin början, men som aldrig kommer att ha någon ände eller något slut. 

I hoppet om hans tillkommelse

Mikael