En välsignad påsk i Herrens närhet

Jes 53: 3 - Föraktat var han och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med krankhet; han var såsom en, för vilken man skyler sitt ansikte, så föraktat, att vi höll honom för intet.

Han var naglad fast till korset, och han hängde fullständigt naken och blottad, mitt i mellan himmel och helvete. Han hade kommit till sina egna, men hans egna hade inte tagit emot honom. Han var oskyldigt anklagad, dömd och förkastad av den här världen.

En smärtans man

Varje sjukdom, smärta och synd, som någonsin funnits till alltifrån skapelsens fall och fram till evigheten, blev nu lagd på honom. Tyngden av den här världens synd och mörker, fick bokstavligt talat hans kropp till att vrida sig i smärta och ångest.

Man kunde inte längre känna igen den man, som hade vandrat runt i Israel och gjort gott och hjälpt alla. Man kände inte igen honom som hade helat, befriat och frälst människor i deras nöd. Det syn man såg av den man som hängde på korset, var så fruktansvärt och så brutal, att man vände bort och gömde sitt ansikte. 

Han blev till förbannelse

Han hade blivit gjord till förbannelse, och han var fullständigt ensam och helt och hållet överlåten sitt lidande och sin smärta. Han hade lämnat sin Faders härlighet, ödmjukat sig för att ge sitt liv för mänskligheten. I den stund han hängde på korset, behagade det Fadern att slå honom med sjukdom och lidande. Guds rena, fläckfria och oskyldiga lamm, fick bokstavligt talat smaka Guds vrede.

Varje blodsdroppe som rann från hans kropp, ropade om nåd och försoning med Gud. Det var inte spikarna som höll fast honom på korset, men kärleken till den här världen och till varje enskild människa. Det var ett fullständigt verk, och helt i genom perfekt. Han hade gett sitt liv för den värld han älskade så högt, och för varje människa som han bar i sitt hjärta. Han ropade ditt och mitt namn ut i mörkret, och förkunnade att frälsningens väg var fullbordad och klar. Det var det yttersta beviset, på en villkorslös kärlek och en villkorslös nåd. 

Korsets förvandlande kraft

Den dagen vi böjde våra knän vid korset, och oförtjänt tog emot Jesus som Herre i våra liv, var inte bara något som berörde vårt liv här och nu, men något som var avgörande för hela vår evighet.

Vi famlade i mörkret utan Gud och utan hopp. Vi var skilda från Guds kärlek, och vår öde var en evig skilsmässa, från allt som har med Guds liv och hans närhet att göra. Yttre omständigheter var kanske bra, men vårt andliga liv var icke existerande. Vi var andligt döda på insidan, och bundna i länkor som man omöjligt kan bli fri från i egen kraft. Vi har levande, men ändå i ett permanent tillstånd av slaveri, träldom och död.

Han ropade ditt namn

Men den dagen kom, då Han ropade ditt namn i mörkret. Han sträckte sig ut, tog dig ut ur mörkret och in i hans rike av ljus. Han drog dig upp ur den djupa dyn, och satte dina fötter på en klippa. Han tvättade dig ren med sitt eget dyrbara blod, och gav dig den bästa gåva som man någonsin kan ge - frälsningen i honom! En frälsning som bara fås genom hans dyrbara nåd. Fullständigt oförtjänt, och helt utan egen förtjänst.

När du vände dig om, och såg upp på korsets träd, som är det samma kors där blodet hade utgjutits och som hade renat ditt liv från all synd, fick du se det skuldbrev som tidigare hade anklagat och fördömt dig hänga där. Det hade vittnat och pekat på varje synd, och på varje överträdelse som du någonsin hade gjort, och den obetalda skuld du har inför Gud. En skuld som du visste att du aldrig någonsin i egen kraft eller förmåga, skulle kunna inlösa eller kunna betala tillbaka. Men det skuldbrev som förut blev till fördömelse i ditt liv, var nu naglat fast vid korset. Skulden var inlöst, fullständigt betalad och uppfylld till punkt och pricka.

Allt var förändrat

Allt var helt plötsligt förändrat. Du hade blivit en ny skapelse i honom, och var nu fullständigt ren, helgad och rättfärdiggjord. Dina gamla synder existerade inte längre, och din synd hade blivit ersatt av hans helighet och hans rättfärdighet. Fördömelsen som förut fanns i ditt liv var borta. Mörkret var utbytt med hans ljus, och den förbannelse du levde under tidigare fanns inte mer, men var utbytt med Guds välsignelse, kärlek och kraft. Du var nu Herrens älskade, kallade och heliga. 

Löften hade blivit dig givna. Löften om att han ska bära dig där du går fram, och att han ska vara med dig alla dagar till tidens ände. Löften om att ingenting från den dagen, någonsin kommer att skilja dig från hans kärlek. Men ett ord stod starkare än något annat - Nåd!

Med en önska om en god och välsignad påsk med Jesus i centrum

Varma hälsningar

Mikael