Vid den sista basunens ljud!

Jag var igång med mina göromål som jag brukade, och mina tankar var fokuserade på just det jag var igång med. Solen hade stått upp på morgonen som den brukade, och vädret var varken fint eller dåligt. Inga särskilda tecken på himlen vittnade om denna enastående och unika händelse, som snart skulle ske lite senare på dagen. Det är inte alltid att jag hinner, men just den här morgonen fick jag tid till lyfta mina händer mot Herren. På samma sätt som jag brukade göra, tackade jag Herrens för hans närstående tillkommelse och gav uttryck för att jag längtade efter hans återkomst. Det var med andra ord en ganska vanlig dag, och intet tydde på att just den här dagen skulle bli annorlunda.

Men ändå kom det inte som en överraskning. I många år hade vi sett stora tecken på himlen och på jorden. De människor som hade bejakat dessa tecken kunde se dom intensifiera, i ett allt mer stigande crescendo. Vi upplevde att vi i lång tid hade balanserat på kanten till vedermöda, och mycket mörka tider. Man fick en visshet om att den här världen aldrig någonsin blev den samma igen – och att den rörelse som hade satts igång, skapade en mäktig virvelvind och en ström, som inte kunde stoppas. Vi var på väg in i något avgörande, och det fanns ingen väg tillbaka.

Men när det väl hände, så var det ändå mer överraskande och mer överväldigande än mänskliga ord kan beskriva. Mina tankar blev störda av ett mäktigt ljud, som mest av allt lät som ett kraftigt och väldigt intensivt basunljud. Det var svårt att säga om ljudet kom utifrån eller inifrån, men jag fick upplevelsen av att det fyllde hela mig och hela min varelse. Det var ett ljud jag med andra ord inte kunde undgå att uppleva eller höra, och den fick min fulla uppmärksamhet. Det var heller inget tvivel om vad ljudet innebar. Jag visste omedelbart att detta basunljud inte var av den här världen, att det var något övernaturligt och syftet var Herrens återkomst. I just det ögonblicket visste jag med det samma, att tiden för uppryckandet och församlandet till honom äntligen hade kommit.

Samtidigt och utöver det alltomfattande basunljudet, så kunde jag höra Herren kalla med en röst så stark och så mäktig, att det inte var något tvivel om att det var Herren själv som proklamerade för sina barn, furstar och väldigheter, att han hade stigit ner från tronen för att hämta sina barn. På trots av den väldiga auktoritet, och med rösten som ett dånande vattenfall, blev jag inte rädd. Glädjen, hoppet och förväntan spreds med ljusets hastighet i mitt inre, och varje cell i min kropp ropade ut efter Herren. Hela händelsen gick säkert väldigt snabbt, men jag upplevde det som att tiden och den här väldens klocka stannade till. Jag fick lov till att kliva ut ur den här världens tid och rum, och kunde uppleva allt vad som hände i just detta ögonblick.   

Långsamt började jag stiga uppåt, och det kändes som en stormvind eller virvelvind hade tagit tag i mitt liv, och sög mig upp mot taket. Taket kunde inte hålla mig tillbaka, jag gick rakt igenom och omedelbart var jag ute i luften och med hastig fart på väg mot skyn. Samtidigt med att jag lyftes upp mot himlen, började min kropp att förvandlas. Det kändes som eld omslöt mig, och den rörde sig från mitt huvud och ned till mina fötter. Det var en eld som både renade, helade och brände bort allt som var kvar från detta jordeliv. Efter den renande elden kom Guds härlighet över mig. Den omslöt mig och formade sig som en klädnad runt min kropp. Denna härlighetsklädnad var skapad för himlen, och den sken som solen på en klarblå himmel. Resten av kroppen genomgick samma förvandling, och Guds härlighet genomsyrade hela min kropp. Det var ett faktum, att det som tidigare var hade dött, och något nytt, unikt och helt fantastiskt hade blivit till.

När jag tittade mig omkring, såg jag tusentals av människor som hade ryckts upp på samma sätt som jag. Dessa liknade eldsbloss, som lyste upp och skapade en mäktig syn på himlens sky. Alla dessa frälsta själar färdades samma väg och mot samma mål. Tillsammans for vi genom himlens sky och ut i himlens universum, där vi för ett ögonblick stannade till. Som en paus på vägen, där vi alla skulle samlas innan vi fortsatta till vårt gemensamma mål. Runt omkring oss fanns millioner av himlens änglar, som omslöt oss och gav Herren ära för hans mäktiga gärningar. Men allas ansikten var vända mot en bestämd person. Helt automatiskt drogs vår blick mot den Evige, mot honom som har ett ansikte som solen när den skiner i all sin kraft. Hans huvud och hår var vitt som snö, och hans ögon var som mäktiga eldslågor. Hans höften och neråt såg ut som eld omgiven av ett kraftfullt och bländande sken. Han var omgiven av en härlighet som man normalt inte kan utstå eller se, med sina naturliga ögon. 

Ögonblicket vi hade väntat på hade äntligen hänt - Jesus hade kommit tillbaka precis som han hade lovat. Han hade upprest de döda, och vi tillsammans med de heliga hade församlats hos Jesus. På en ögonblickssekund hade han tagit oss till sig, rört och förvandlat våra liv. Det här var vår kropps förlossning, vårt barnaskap och vårt himmelska hopp. Tacksamhet, tacksägelse och glädje fyllde mitt hjärta. Efter en lång vandring var jag äntligen hemma. Jag hade kämpat den goda kampen. Jag hade bevarat tron och fullbordat mitt lopp, och nu låg Herrens segerkrans i förvar till mig.

Jesus kommer snart!