Sak 1:8–11 - Jag hade en syn om natten, och se, en man
red på en röd häst. Han stod bland myrtenträden i dalsänkan. Bakom honom stod
andra hästar, röda, bruna och vita. 9 Jag frågade: ”Min herre, vilka är dessa?”
Ängeln som talade med mig sade: ”Jag ska visa dig vilka de är.” 10 Mannen som
stod bland myrtenträden svarade: ”Det är dessa som Herren har sänt ut till att
fara omkring på jorden.” 11 Och de svarade Herrens ängel som stod bland myrtenträden:
”Vi har farit omkring på jorden, och se, hela jorden är lugn och stilla.”
Dessa hästar liknar till förväxling de apokalyptiska hästar som beskrivs i
Uppenbarelseboken kapitel 6. Hästarna i Sakarja och Uppenbarelseboken är båda
fyra till antalet och har nästan samma färger. I Sakarja 6 benämns dessa hästar
som "himlens fyra vindar", vilket är en bild av Herrens domslut. I
Uppenbarelseboken hålls ”vindarna från jordens fyra hörn”, som representerar Guds domslut,
tillbaka och tillåts inte att blåsa över jorden till dess att de 144 000
utvalda judarna är förseglade med Herrens sigill och beskydd.
Olika omständigheter
Men även om uppgiften är densamma för dessa ryttare är omständigheterna olika. I Sakarja skickas hästarna ut för att fara omkring på jorden, endast för att konstatera att "hela jorden är lugn och stilla". Det innebär att när hästarna rider ut enligt Sakarja finns ingenting att döma. På det sättet är det inte i Uppenbarelseboken kapitel 6. När de fyra hästarna rider ut orsakar det domslut med fruktansvärda konsekvenser för alla människor på jorden.
När hästarna i Sakarja sedan rider ut i kapitel 6 mot nordlandet och sydlandet, kan det se ut som att dessa domslut redan har fått sitt uppfyllande ur historisk synpunkt. Det vill säga att domen redan är utförd. När det gäller hästarna i Uppenbarelseboken återstår domen och de kommer att bli utskickade vid vedermödans början.
Hästarna får en ny uppgift av Herren
Det apokalyptiska hästarna kommer återigen att få en uppgift av Herren och kommer att skickas ut över den här världen för att verkställa Herrens domslut. Till skillnad från hästarna på Sakarjas tid, så kommer dessa inte att uppleva ett tillstånd på jorden där allt är ”lugnt och stilla”. Dessa hästar kommer att se en värld som liknar den som de såg på Noa och Lots tid – en värld fylld med ondska och ogudaktighet och en människa som har vänt sig bort från Herrens vägar.
När de upplever synd och ett avfall som är större än på Noas tid, kommer Herrens rättfärdighet att utlösa sitt rättmässiga domslut över den här världen. I kölvattnet på dessa fyra apokalyptiska hästar följer helvetet, där antikrist på den vita hästen leder slaget. Snabbt inne i vedermödan ser vi Antikrist och hans rike, världskrig, ekonomiskt sammanbrott, pest och sjukdomar.
Avslutning
Om vi lyssnar kan vi höra hovarna från de apokalyptiska hästarna. Ryttarna är otåliga och väntar på Herrns signal att rida ut över jorden. De vet att det de kommer att möta för med sig stora konsekvenser för mänskligheten. Men det vet också att allt sker genom Herrens vilja och att detta är tiden för det profetiska ordets uppfyllande.
Men det finns en annan häst som också gör sig redo. Den har varit redo sedan skapelsen och är förberedd för just ett ögonblick som denna. Det är den vita hästen som Herren själv kommer rida på, när han tillsammans med Guds heliga skara vänder sina ögon mot Antikrist och fiendens härskara vid slaget vid Harmagedon. Ryttaren på den vita hästen har ett namn skrivet på sin sida, där det står ”Konungarnas Konung och Herrarnas Herre”. Hans ögon lyser som eldslågor och han har ett svärd i sin hand. Det som driver honom är sanningen och kärleken till sin brud, och hans namn är ”Underbar i råd, Väldig Gud, Evig Fader och Fridsfurste”. Han som rider är min Gud, min Herre och min rättfärdiga konung. Han är min livskärlek och mitt hopp. Han som mycket snart kommer tillbaka.
Maranatha
Mikael