Jes 53: 3
- Föraktat var han och övergiven av människor, en smärtornas man och
förtrogen med krankhet; han var såsom en, för vilken man skyler sitt ansikte,
så föraktat, att vi höll honom för intet.
Han
var naglad fast till korset, och han hängde fullständigt naken och
blottad, mitt i mellan himmel och helvete. Han hade kommit till sina egna, men
hans egna hade inte tagit emot honom. Han var oskyldigt anklagad, dömd och
förkastad av den här världen.
En smärtans man
Varje sjukdom,
smärta och synd, som någonsin funnits till alltifrån skapelsens fall och fram
till evigheten, blev nu lagd på honom. Tyngden av den här världens synd och
mörker, fick bokstavligt talat hans kropp till att vrida sig i smärta och
ångest.
Man kunde inte
längre känna igen den man, som hade vandrat runt i Israel och gjort gott
och hjälpt alla. Man kände inte igen honom som hade helat, befriat
och frälst människor i deras nöd. Det syn man såg av den man som
hängde på korset, var så fruktansvärt och så brutal, att man vände
bort och gömde sitt ansikte.
Han blev till förbannelse
Han hade blivit gjord till förbannelse, och han var fullständigt ensam och helt
och hållet överlåten sitt lidande och sin smärta. Han hade lämnat sin Faders
härlighet, ödmjukat sig för att ge sitt liv för mänskligheten. I den stund han
hängde på korset, behagade det Fadern att slå honom med sjukdom och lidande.
Guds rena, fläckfria och oskyldiga lamm, fick bokstavligt talat smaka Guds
vrede.
Varje
blodsdroppe som rann från hans kropp, ropade om nåd och försoning med Gud. Det
var inte spikarna som höll fast honom på korset, men kärleken till den här
världen och till varje enskild människa. Det var ett fullständigt verk, och
helt i genom perfekt. Han hade gett sitt liv för den värld han älskade så
högt, och för varje människa som han bar i sitt hjärta. Han ropade ditt
och mitt namn ut i mörkret, och förkunnade att frälsningens väg var
fullbordad och klar. Det var det yttersta beviset, på en villkorslös
kärlek och en villkorslös nåd.
Korsets
förvandlande kraft
Den dagen vi
böjde våra knän vid korset, och oförtjänt tog emot Jesus som Herre i våra liv,
var inte bara något som berörde vårt liv här och nu, men något som var
avgörande för hela vår evighet.
Vi famlade i
mörkret utan Gud och utan hopp. Vi var skilda från Guds kärlek, och vår öde var
en evig skilsmässa, från allt som har med Guds liv och hans närhet att göra.
Yttre omständigheter var kanske bra, men vårt andliga liv var icke existerande.
Vi var andligt döda på insidan, och bundna i länkor som man omöjligt kan bli
fri från i egen kraft. Vi har levande, men ändå i ett permanent tillstånd av
slaveri, träldom och död.
Han ropade ditt
namn
Men den dagen
kom, då Han ropade ditt namn i mörkret. Han sträckte sig ut, tog dig ut ur
mörkret och in i hans rike av ljus. Han drog dig upp ur den djupa dyn, och
satte dina fötter på en klippa. Han tvättade dig ren med sitt eget dyrbara
blod, och gav dig den bästa gåva som man någonsin kan ge - frälsningen i honom!
En frälsning som bara fås genom hans dyrbara nåd. Fullständigt oförtjänt, och
helt utan egen förtjänst.
När du vände dig om, och såg upp på korsets träd, som är det samma kors där
blodet hade utgjutits och som hade renat ditt liv från all synd, fick du se det
skuldbrev som tidigare hade anklagat och fördömt dig hänga där. Det hade
vittnat och pekat på varje synd, och på varje överträdelse som du någonsin hade
gjort, och den obetalda skuld du har inför Gud. En skuld som du visste att du
aldrig någonsin i egen kraft eller förmåga, skulle kunna inlösa eller kunna
betala tillbaka. Men det skuldbrev som förut blev till fördömelse i ditt liv,
var nu naglat fast vid korset. Skulden var inlöst, fullständigt betalad och
uppfylld till punkt och pricka.
Allt var
förändrat
Allt var helt
plötsligt förändrat. Du hade blivit en ny skapelse i honom, och var nu
fullständigt ren, helgad och rättfärdiggjord. Dina gamla synder existerade inte
längre, och din synd hade blivit ersatt av hans helighet och hans
rättfärdighet. Fördömelsen som förut fanns i ditt liv var borta. Mörkret var
utbytt med hans ljus, och den förbannelse du levde under tidigare fanns inte
mer, men var utbytt med Guds välsignelse, kärlek och kraft. Du var nu Herrens
älskade, kallade och heliga.
Löften hade
blivit dig givna. Löften om att han ska bära dig där du går fram, och att
han ska vara med dig alla dagar till tidens ände. Löften om att ingenting från
den dagen, någonsin kommer att skilja dig från hans kärlek. Men ett ord stod
starkare än något annat - Nåd!
Med en önska om
en god och välsignad påsk med Jesus i centrum
Varma
hälsningar
Mikael