Jesu profetiska väg till Golgata

När Herren ger sitt liv på korset, fullbordar han en cirka 400 meter lång profetisk vandring. Den tar sin början i Pretoriet, där han döms av Pilatius, och leder hela vägen fram till Golgata. Längs denna väg går Herren genom historiska platser som Gud tidigare har förberett under tusentals år - platser som är profetiska bilder av det Herren kom för att utföra och fullborda på korset:

Domen i Pretoriet (Antonia-fästningen) - Jesus, Lejonet av Juda, döms i Pretoriet som ett första steg för att ge sitt liv för mänskligheten genom att ta på sig all världens synd (Joh 19:13-16). Pilatus dömde Jesus på en plats kallad Litostrotos (Stenläggningen), en plats som arkeologer har funnit under dagens Jerusalem. 

Korset tas upp - Samma plats där veden lades på Isaks axlar, då han var på väg att offras på Moria berg av Abraham, är samma plats där Herren 2000 år senare får ett kors att bära. (Joh 19:17 / 1 Mos 22).

Herren faller - Bibeln nämner inte uttryckligen att Jesus föll, men som han troligtvis gjorde så möter han den samma jord som blev förbannad i 1 Mosebok. Här börjar Jesu blod att rena själva marken vi går på.

Mötet med Maria - När Jesus möter Maria är det en profetisk bild av hur "kvinnans avkomma" (1 Mos 3:15) nu går mot sin fullbordan. Maria var vid korset (Joh 19:25-27) och traditionen placerar även ett möte med Maria längs vägen – en stark påminnelse om Guds löfte i Eden.

Vattnet vid reningen - På sin väg, Via Dolorosa, korsar Herren vägar som ledde till tempelområdets reningsbad (mikva). Här går den som är helt ren genom reningens område för att bli ett offer för de orena (Mark 15:2).

Simon från Kyrene -  När Simon från Kyrene (i nuvarande Libyen) hjälper Herren att bära korset, blir det en bild av att även hedningarna (folkslagen) kallas att bära sitt kors och följa honom (Luk 23:26).

Hedningarnas förgård - Vägen från Antoniafästningen till Golgata passerade precis norr om tempelområdet, nära där folkslagen samlades. Det är ett profetiskt tecken på att hans offer är för alla folk (Mark 11:17).

Mötet med Jerusalems döttrar - Under själva vandringen stannar Jesus och profeterar om den kommande nöden över Jerusalem (Luk 23:27-31). 

Abrahams offerplats - Herren passerar exakt där Abraham lyfte kniven mot Isak 2000 år tidigare. På Abrahams tid satt bocken fast i törnen – nu är det Jesus som bär törnekronan på exakt samma bergsklippa. Gud själv ställer fram det offer som Abraham profeterade om: "Gud skall utse åt sig lammet till brännoffret" (1 Mos 22:8).

Golgata (Huvudskalleplatsen) - Här fullbordas Herrens profetiska gång när han spikas fast och ropar: "Det är fullbordat" (Joh 19:30). Platsen utanför den dåtida stadsmuren är arkeologiskt bekräftad där den nuvarande Uppståndelsekyrkan ligger.

Avslutning 

När Herren ropade att det är fullbordat, så är det en sanning som är lika verklig än idag! Kraften i Jesu blod har inte mist sin kraft efter 2000 år, men står som det eviga reningsmedlet som försonar människan med Gud.

När Herren piskades och fick en törnekrona på sitt huvud, blev såren på hans kropp en bekräftelse på att han bar våra sjukdomar. I och genom hans sår har vi läkedom. När Herren, som är livet själv, blev gjord till förbannelse, blev han det eviga livet för var och en som ser upp och sätter sin tro på honom.

Det var inte spikarna som höll Jesus fast vid korset, utan kärleken till den här världen. Utlämnad, förbannad och slagen med all världens synd och mörker – allt för att ge oss liv i honom! Vilken obeskrivlig, villkorslös och ljuvlig kärlek. Gud själv, som ger sitt liv för sin älskade skapelse.

Nåd utöver nåd!

En välsignad påsk i Herrens närhet

Jes 53: 3 - Föraktat var han och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med krankhet; han var såsom en, för vilken man skyler sitt ansikte, så föraktat, att vi höll honom för intet.

Han var naglad fast till korset, och han hängde fullständigt naken och blottad, mitt i mellan himmel och helvete. Han hade kommit till sina egna, men hans egna hade inte tagit emot honom. Han var oskyldigt anklagad, dömd och förkastad av den här världen.

En smärtans man

Varje sjukdom, smärta och synd, som någonsin funnits till alltifrån skapelsens fall och fram till evigheten, blev nu lagd på honom. Tyngden av den här världens synd och mörker, fick bokstavligt talat hans kropp till att vrida sig i smärta och ångest.

Man kunde inte längre känna igen den man, som hade vandrat runt i Israel och gjort gott och hjälpt alla. Man kände inte igen honom som hade helat, befriat och frälst människor i deras nöd. Det syn man såg av den man som hängde på korset, var så fruktansvärt och så brutal, att man vände bort och gömde sitt ansikte. 

Han blev till förbannelse

Han hade blivit gjord till förbannelse, och han var fullständigt ensam och helt och hållet överlåten sitt lidande och sin smärta. Han hade lämnat sin Faders härlighet, ödmjukat sig för att ge sitt liv för mänskligheten. I den stund han hängde på korset, behagade det Herren att slå honom med sjukdom och lidande. Guds rena, fläckfria och oskyldiga lamm, fick bokstavligt talat smaka Guds vrede.

Varje blodsdroppe som rann från hans kropp, ropade om nåd och försoning med Gud. Det var inte spikarna som höll fast honom på korset, men kärleken till den här världen och till varje enskild människa. Det var ett fullständigt verk, och helt i genom perfekt. Han hade gett sitt liv för den värld han älskade så högt, och för varje människa som han bar i sitt hjärta. Han ropade ditt och mitt namn ut i mörkret, och förkunnade att frälsningens väg var fullbordad och klar. Det var det yttersta beviset, på en villkorslös kärlek och en villkorslös nåd. 

Korsets förvandlande kraft

Den dagen vi böjde våra knän vid korset, och oförtjänt tog emot Jesus som Herre i våra liv, var inte bara något som berörde vårt liv här och nu, men något som var avgörande för hela vår evighet.

Vi famlade i mörkret utan Gud och utan hopp. Vi var skilda från Guds kärlek, och vår öde var en evig skilsmässa, från allt som har med Guds liv och hans närhet att göra. Yttre omständigheter var kanske bra, men vårt andliga liv var icke existerande. Vi var andligt döda på insidan, och bundna i länkor som man omöjligt kan bli fri från i egen kraft. Vi har levande, men ändå i ett permanent tillstånd av slaveri, träldom och död.

Han ropade ditt namn

Men den dagen kom, då Han ropade ditt namn i mörkret. Han sträckte sig ut, tog dig ut ur mörkret och in i hans rike av ljus. Han drog dig upp ur den djupa dyn, och satte dina fötter på en klippa. Han tvättade dig ren med sitt eget dyrbara blod, och gav dig den bästa gåva som man någonsin kan ge - frälsningen i honom! En frälsning som bara fås genom hans dyrbara nåd. Fullständigt oförtjänt, och helt utan egen förtjänst. 

När du vände dig om, och såg upp på korsets träd, som är det samma kors där blodet hade utgjutits och som hade renat ditt liv från all synd, fick du se det skuldbrev som tidigare hade anklagat och fördömt dig hänga där. Det hade vittnat och pekat på varje synd, och på varje överträdelse som du någonsin hade gjort, och den obetalda skuld du har inför Gud. En skuld som du visste att du aldrig någonsin i egen kraft eller förmåga, skulle kunna inlösa eller kunna betala tillbaka. Men det skuldbrev som förut blev till fördömelse i ditt liv, var nu naglat fast vid korset. Skulden var inlöst, fullständigt betalad och uppfylld till punkt och pricka.

Allt var förändrat

Allt var helt plötsligt förändrat. Du hade blivit en ny skapelse i honom, och var nu fullständigt ren, helgad och rättfärdiggjord. Dina gamla synder existerade inte längre, och din synd hade blivit ersatt av hans helighet och hans rättfärdighet. Fördömelsen som förut fanns i ditt liv var borta. Mörkret var utbytt med hans ljus, och den förbannelse du levde under tidigare fanns inte mer, men var utbytt med Guds välsignelse, kärlek och kraft. Du var nu Herrens älskade, kallade och heliga. 

Löften hade blivit dig givna. Löften om att han ska bära dig där du går fram, och att han ska vara med dig alla dagar till tidens ände. Löften om att ingenting från den dagen, någonsin kommer att skilja dig från hans kärlek. Men ett ord stod starkare än något annat - Nåd!

Med en önska om en god och välsignad påsk med Jesus i centrum

Varma hälsningar

Mikael

Guds villkorslösa kärlek som förvandlar våra liv

”Du ger inte ditt hjärta bitvis och du håller ingenting tillbaka. Du gav oss allt på korset, och där tömde du ditt hjärta på kärlek. Det blev en frälsande flod som gick från korsets fot och ut till en döende värld. Det var inte spikarna som höll fast dig på korsets träd, men din villkorslösa kärlek till den här världen.”

Ständigt närvarande

Din kärlek är helig, ren, och helt obesmittad från den här världen. Den är outtömlig och ständigt närvarande i våra liv - den upphör aldrig och den har inte något slut. Din kärlek är en eld som brinner starkt, som berör och förvandlar varje område i mitt liv. Den är fullständigt osjälvisk, helt villkorslös och du ger den generöst och helt utan förbehåll.

Inga omständigheter och inget mörker från avgrunden kan komma i mellan och skilja mig från den. Den dagen jag gav dig mitt liv fyllde du mitt tomma hjärta, och för första gången upplevde jag honom som är kärleken själv. I den finns ingen fruktan och den är helt bekymmerlös. Den ger hopp och talar liv till mitt hjärta. Den tror, hoppas och uthärdar allting. Den gör all skillnad i mitt liv, och utan den vore jag ingenting, och jämfört med den räknas allt jag har att komma med som förlust. Jag kan aldrig gömma mig från din kärlek, och jag kan aldrig springa bort ifrån den. När jag kommer bort från din väg så uppsöker och hittar den mig, och den drar mig in till ditt hjärta igen.  

Kärleken driver honom

Kärleken mellan Herren och hans brud, är tidernas största kärlekshistoria. Det är kärleken och längtan till sin brud som gör att Herrens ögon är vända mot jorden. Han längtar mycket mer efter oss, än vi kan längta efter honom. Han kan inte vänta till dess att den dagen kommer då han ska hämta oss hem till honom, så han kan få vara tillsammans med oss för alltid.

Han är min och jag är hans - separationstiden är snart över, och dagen närmar sig då våra ögon kommer att få skåda honom i alla sin härlighet och i all sin kraft. Jag kommer att få se hans ögon, som är som flammande eld. Jag kommer att få höra hans röst som är som stora vatten, och jag kommer att få skåda honom, som är klädd i härlighet och makt.

Den fasta klippan

Psalm 61:3 - För mig upp på en klippa som är högre än jag.  

Han är den som vill vara den fasta klippan i ditt liv. En klippa som är högre än dig själv, större än allt mörker och större än varje omständighet som vi möter. 

Jesus är kärleken personifierad, och han har liv och nåd för var och en som söker honom. Herren bevisade sin kärlek till oss på korsets träd, och i dag är hans händer är utsträckta för att röra, förvandla och göra allting nytt i varje törstande och längtande människohjärta. När han hängde på korset så bar han dig i sitt hjärta, och när han ropade ut på korset att det var fullbordat, så var det ditt namn han hade i sina tankar. 

Jesus önskar inget hellre än att vi ska uppleva honom som är kärleken, och honom som är större än livet själv. Han står där och väntar på oss - väntar på att vi ska komma till honom precis som vi är, så han att kan vara klippan, hoppet och frälsningen i våra liv. 

Jesus kommer snart!