Herrens 7000-åriga plan med människan pekar på år 2026!

 

Kära syskon,

Jag har tidigare skrivit ganska mycket om Herrens 7000-åriga plan med människan, som handlar om det sätt på Herren tidsmässigt har delat in människans historia, som sträcker sig helt fram till evigheten. Det här tar utgångspunkt i skapelseberättelsen, där Gud skapade världen på sex dagar för att sedan vila på den sjunde. En dag är som vi vet 1000 år för Herren, vilket betyder att de första 6000 åren är en symbol för människans historia fram till den sjunde dagen. Det var den dag som Herren vilade på, som är en bild på tusenårsriket. Den åttonde dagen är en symbol på själva evigheten.

Samtidigt finns också tydliga löften till Israel, att Herren ska göra Israel levande igen efter två dagar (2000 år), på den tredje dagen ska de uppstå (inne i tusenårsriket):

Jesu återkomst till Israel på den tredje dagen

Hos 5:15 - Jag går min väg, jag återvänder till min boning tills de erkänner sin skuld och söker mitt ansikte. I nöden ska de vända sig till mig. Kom, låt oss vända om till Herren! För han har rivit oss, han ska också hela oss. Han har slagit oss, han ska också förbinda oss. Efter två dagar gör han oss levande igen, på tredje dagen låter han oss uppstå, så att vi får leva inför hans ansikte.

Det kan nämligen vara på det sättet att Herren uppfyller sitt profetiska ord genom att bokstavligt talat vända tillbaka till Israel efter två dagar, på den tredje dagen som då är efter 2000 år.

Men det som är avgörande är naturligtvis vilket år Herren i så fall dog och uppstod. Ganska många, inklusive mig själv, tittade på år 32 e.Kr. som det år Herren uppstod. Det skulle i så fall betyda att år 2032 är det år Herren återvänder till Israel. Men man ska också komma ihåg att dra bort sju år, som är vedermödans tid, vilket i så fall betyder att uppryckandet sker år 2025. Vi vet allesammans att det inte hände, och att vi befinner oss nu i 2026. Det gjorde att jag tittade närmare på två årtal – datumet för det dekret som Daniels bok pekar på och sedan själva årtalet för Herrens död och uppståndelse. Det visade sig vara väldigt intressant och något som pekar på år 2026!

De 70 årsveckorna för Israel

Dan 9:24 – Sjuttio veckor är bestämda över ditt folk och över din heliga stad.

Ängeln Gabriel är tydlig med att denna profetia berör och är specifik för Israels folk och Jerusalem. Sjuttio veckor utgör den profetiska tidsperiod som var förelagd Israel innan Herren skulle uppfylla dessa sex profetiska löften, som både gäller Israels frälsning och deras fulla upprättelse. Det är med andra ord en betydelsefull skiss över Israels historiska och profetiska tidslinje, som sträcker sig från den babyloniska fångenskapen till Kristi andra tillkommelse som Israels Messias.

Det profetiska tidsbegreppet

Det hebreiska ordet för vecka är shabua, som ordagrant betyder en vecka av sju, eller en ”sjua”. Sjuttio veckor innebär således sjuttio sjuor, vilket motsvarar en profetisk tid för Israel på 70 x 7 år, det vill säga 490 år. Det skulle alltså gå 490 år innan Herren skulle upprätta det utlovade Gudsriket för Israel.

Tre tidsperioder

Hela tidsperioden på 70 veckor är indelad i tre tidsperioder:

1. Först en period på 7 veckor (49 år).
2. Därefter en period på 62 veckor (434 år).
3. Slutligen en sista period på 1 vecka (7 år).

Det går 7 veckor (49 år) från det att Artaxerxes ger sin order till dess att Jerusalem blir återuppbyggt. Efter det går ytterligare 62 veckor (434 år) innan den smorde Fursten dör på korset. När Jesus rider in i Jerusalem fullbordar han därmed den 69:e årsveckan i denna profetia.

Profetians början

Neh 1:3 – De sade till mig: "De som är kvar efter fångenskapen befinner sig i provinsen och de lider stor nöd och vanära. Och Jerusalems mur är nerbruten och dess portar nerbrända."

Dan 9:25 – Vet därför och förstå: Från den tid då ordet gick ut att Jerusalem skulle återställas och byggas upp till dess den Smorde Fursten kommer, skall det gå sju veckor och sextiotvå veckor.

En viktig aspekt när vi talar om de 70 årsveckorna är att fastställa när denna profetia egentligen börjar. Jerusalems mur var nedbruten, portarna var uppbrända och Nehemja sörjde, fastade och bad inför Herren. Nehemja, som då var munskänk hos kungen, bad om tillåtelse att resa till Jerusalem för att bygga upp staden igen. Det finns flera dekret (kungliga påbud) som skulle kunna markera början av denna profetia. Men det finns bara ett dekret i Gamla testamentet, efter den babyloniska fångenskapen, som specifikt handlar om återuppbyggnaden av Jerusalem. Detta påbud utfärdades av Artaxerxes i hans tjugonde regeringsår, i månaden Nisan.

Tidigare har vi delat att det hände år 445 f.Kr., som då gör att Herrens död och uppståndelse hamnar på år 32 e.Kr. Men något tyder på att detta dekret utgavs år 444 f.Kr., som då gör att vi hamnar på år 33 e.Kr.

Artaxerxes dekret

För att förstå varför år 444 f.Kr. är det korrekta startskottet för Daniels 70 årsveckor, måste vi titta på hur man räknade tid i det forntida Persien. Den klassiska uträkningen (år 445) vilar på antagandet att Artaxerxes I tillträdde tronen år 465 f.Kr. Men moderna historiker har tittat närmare på dokument från bibliotek i Babylon och historiska källor från Thukydides. De visar att Artaxerxes far, Xerxes, dog i augusti 465 f.Kr. Men enligt persisk tideräkning räknas det första regeringsåret först från det kommande nyåret! Det skulle i så fall betyda att Artaxerxes första officiella regeringsår började i april 464 f.Kr. Om hans första år var 464 f.Kr., blir hans 20:e regeringsår (som nämns i Nehemja 2:1) år 444 f.Kr.

Här är något viktigt - I det persiska och babyloniska systemet räknade man inte en kungs första år från den dag han satte sig på tronen. Den korta perioden från trontillträdet fram till nästa nyår (som inföll på våren) kallades för "tronbestigningsåret". Det "första regeringsåret" började officiellt först vid det första nyårsfirandet efter att kungen tillträtt. Tack vare dagböcker från Babylon vet vi med säkerhet att Artaxerxes far, Xerxes, mördades i augusti 465 f.Kr. Artaxerxes tog över makten med det samma, men perioden från augusti 465 f.Kr. till våren 464 f.Kr. räknades alltså bara som hans tronbestigningsår. Det första året var däremot hans officiella första regeringsår, som inleddes vid det persiska nyåret (månaden Nisan) i april 464 f.Kr.

Det tjugonde regeringsåret

Bibeln säger uttryckligen i Nehemja 2:1 att det var i "kung Artaxerxes tjugonde regeringsår" som dekretet utfärdades. Om vi utgår från den historiskt korrekta dateringen blir beräkningen enkel och logisk:

• År 1: 464 f.Kr.
• År 10: 454 f.Kr.
• År 20: 444 f.Kr.

Den grekiske historikern Thukydides ger oss ytterligare en pusselbit. Han skriver om den atenske generalen Themistokles flykt till Persien. Genom att synka grekisk historia med persiska dokument kan vi se att Artaxerxes nyss hade tillträtt tronen när Themistokles anlände. Detta samspel mellan grekisk och persisk historieskrivning bekräftar att Artaxerxes styre började precis vid den brytpunkt som pekar ut 444 f.Kr. som hans tjugonde år. När året pekar på 444 f.Kr. har det avgörande betydelse när vi ska avgöra året för Jesu död och uppståndelse.

Nisan 1 år 444.f.Kr

När vi har fastställt att Artaxerxes tjugonde regeringsår var år 444 f.Kr., kan vi lättare se på det sätt Herren har tänkt in historien i minsta detalj. Det finns två tidpunkter som måste stämma överens - dagen då ordern gavs i Persien och dagen då Messias framträdde i Jerusalem.

Nehemja 2:1 nämner månaden Nisan. Enligt judisk tradition, om ingen specifik dag nämns, räknar man ofta från den första dagen i månaden. Beräkningar (utförda bland annat av NASA:s månfaser) visar att nymånen i Jerusalem år 444 f.Kr. blev synlig vid solnedgången den 4 mars. Detta innebär att den 1 Nisan år 444 f.Kr. motsvarar den 5 mars i vår kalender.

173 880 profetiska dagar

Som vi tidigare sett består profetian i Daniels bok av 69 veckor (7 + 62), vilket är 483 år. Om vi sedan räknar 483 profetiska dagar enligt det judiska sättet att räkna blir det exakt 173 880 dagar, där vi räknar från den 5 mars 444 f.Kr. Då hamnar vi på den 30 mars år 33 e.Kr. Enligt kalenderberäkningar för år 33.e.Kr var den 30 mars den 10 Nisan. Precis den här dagen är en av de viktigaste dagarna i den judiska kalendern. Det här var dagen då israeliterna enligt Mose lag skulle välja ut det lamm som sedan skulle offras fyra dagar senare (2 Mos 12:3). Det betyder att det var exakt denna dag som Jesus red in i Jerusalem på en åsna år 33. När Herren rider in på dagen den 10 Nisan, är han en symbol på det sanna påskalammet, som är redo att offras för världens synd och överträdelser.

Blodmåne år 33

Ett av de starkaste argumenten för att Jesus dog år 33 och inte år 32 är den astronomiska händelsen som sker under själva korsfästelsen.

Bibeln beskriver att mörker föll över landet och Petrus citerar senare profeten Joel om att "månen skall vändas i blod". Astronomiska data visar att det inträffade en partiell månförmörkelse fredagen den 3 april år 33 e.Kr. (den 14 Nisan). En månförmörkelse ger månen ett rödaktigt, "blodigt" utseende. Denna förmörkelse var synlig från Jerusalem precis när månen gick upp vid horisonten på kvällen efter korsfästelsen. År 32 e.Kr. skedde ingen sådan händelse som passar in på påskhögtiden.

Då Nisan 14 måste ha infallit på en fredag det år Jesus korsfästes, måste vi undersöka de aktuella åren 30, 31, 32 och 33 e.Kr.:

År 30 e.Kr: Den 14 nisan föll på en fredag (7 april). Detta är ett möjligt år, men det stämmer inte med Daniels profetia om de 69 veckorna eller med Pilatus regeringstid på samma sätt.

År 31 e.Kr: Den 14 Nisan föll på en tisdag eller onsdag. Det faller helt bort.

År 32 e.Kr: Här föll den 14 Nisan på en måndag eller tisdag (beroende på hur man räknar nymånen). Det är alltså astronomiskt omöjligt att Jesus dog på en fredag år 32 e.Kr. om det samtidigt var den 14 Nisan.

År 33 e.Kr: När vi tittar på år 33 e.Kr. ser vi en perfekt matchning. Astronomiska beräkningar för nymånen i Jerusalem visar att månaden Nisan började så att den 14:e dagen inföll exakt på fredagen den 3 april. Det innebär att år 33 är det enda år i den här perioden som harmonierar med:

1. Daniels profetia (69 veckor från 444 f.Kr.).
2. Evangeliernas veckodag (Fredag).
3. Den judiska kalendern (14 nisan).

Den "dubbla sabbaten"

Ytterligare ett argument som talar för år 33 är att den efterföljande dagen, lördagen den 15 Nisan, inte bara var en vanlig sabbat utan också den första dagen i det osyrade brödets högtid – en så kallad "hög sabbat" (dubbel sabbat) (Joh 19:31). Att den vanliga veckosabbaten och högtidssabbaten sammanföll just detta år förklarar varför det var så bråttom att få ner kropparna från korset. Enligt judisk lag fick ingen hänga kvar på ett kors under en sabbat, och absolut inte under en "hög sabbat". År 33 var Nisan 15 en lördag som då matchar Johannes beskrivning som en "stor sabbatsdag".

Vad betyder detta för 2026?

När vi nu ser att år 32 e.Kr. inte är tekniskt möjligt på grund av veckodagarna, tvingas vi flytta fram Jesu död och uppståndelse till år 33. Om år 33 e.Kr. är året då Jesus "lämnade sin boning" (Hos 5:15), så når vi de 2000 åren från Herrens uppståndelse år 2033. Det betyder att vi står precis på tröskeln till de sista sju åren (den 70:e årsveckan). Detta ger en förklaring till varför år 2025 passerade utan att det vi väntade på skedde. Därför kan vi förvänta att det är år 2026 som vi kommer att få se ett uppfyllande av Herrens 7000-åriga profetia.

En gudomlig spegling - Påsken 2026 och år 33 e.Kr.

En annan intressant detalj och något väldigt sällsynt är att påsken 2026 är en exakt spegling av datumet för den första påsken år 33!

År 33 dog Jesus den 3 april och uppstod den 5 april på påskdagen. År 2026 infaller långfredagen på samma sätt exakt samma dag den 3 april och uppståndelsedagen sker den 5 april, exakt 2000 år senare. Ett otroligt inträffande!

Högprofetisk tid

Vi har tidigare konstaterat att år 32 e.Kr. inte kan vara året för korsfästelsen eftersom fredagen då inte inföll på den 14 Nisan. Detta förklarar varför de förväntningar många hade på år 2025 (baserat på 2032 minus 7 år) inte infriades. Men här i 2026, ser vi att vi har profetiskt ett "speglingsår", där vi landar på år 2033 om vi räknar exakt 2 000 år (två profetiska dagar) från uppståndelsen. Drar vi sedan bort de sju åren för den sista årsveckan (vedermödan), hamnar vi exakt här - våren 2026. Det betyder samtidigt att söndag den 5 april är exakt 2000 år efter Herrens uppståndelse! Herrens uppståndelse är vår uppståndelse!

I hoppet om Herrens tillkommelse,

Mikael

Patriarkernas liv pekar på Jesu återkomst och ändens tid

Ibland kan man hitta häntydningar i Gamla Testamentet, som genom bilder och symboler, pekar på Herrens syfte med människan och hans folk.  

Dom 12 patriarkerna är ett bra exempel på det. Innebörden av dessa tolv namn, händelserna, längden och summan av deras liv, pekar framåt mot de första 6000 år av människans historia, men också på ändens tid och det kommande Guds riket på jorden. Det visar Herrens genuina och helt i detaljen fantastiska plan – där ingenting är lämnat åt slumpen, men ett bevis på att Herren har allt under kontroll och i sin mäktiga hand.

Adam

Adam betyder ”människa, den strålande, den som är lik Gud”, och var den första generation av människan. Adam blev nästan 1000 år gammal, som visar att en dag för Herren är 1000 år. Det blev början på Guds tidsschema, där människans historia är uppdelad i 7000 år. De första 6000 åren är människans tid, och de sista 1000 åren är människosonens tid.

Set

Set betyder ”den som är satt i stället för en annan”, ”rotskott”, ”telning”. Set är en förebild på de människor som fick en ny början efter syndafloden. Set levde i 912 år, och representerar det nästa årtusende av människans historia.

Enos

Enos – betyder ”den som lider eller den som är sårad”. Enos tillhörde den 3 generation av människor, och är en förbild Guds uttagande av Abraham och det judiska folket som Herrens egendomsfolk. 

Kenan

Kenan – betyder ”ett förärv, att vinna egendom med makt”. Enos var den 4 generationen, och är en förebild på judarnas intagande av Kanan. På samma sätt som Josua, var Israel tvungna att ”vinna landet, Kanan, med makt”.

Mahalalel

Mahalalel – betyder ”Guds framvisning”, eller ”Guds pris”. Han är en förbild på den 5 generation av människor, och en förbild på Jesu första komma. Mahalalels namn och generation har samma betydning som det Jesus gjorde då han kom, då han ”steg fram” till människan i det femte årtusendet.

Jared

Jared – betyder ”Nedstigningen eller nedgång”. Han tillhörde människans 6 generation, och är en förebild på Jesu återkomst. Jared blev 962 år, och namnet vittnar om Jesu nedgång eller nedstigning, efter 6000 år av människans historia. Vi lever just nu i avslutningen av dessa 6000 år av människans historia.

Enok

Enok – betyder ”Invigd, upplärd eller tränad. Det finns två olika tolkningar angående Enok. Dels att han representerar församlingen som blir uppryckt eller borttagen före syndafloden, eller de messianska judarna, som blir bevarade genom vedermödans tid.

Metusalah

Metusalah – betyder ”Frigiven från döden, och mannen med pilen”. Han är en förebild på Jesus som skal komma tillbaka efter vedermödan, för att bekämpa och övervinna sina fienden. Då kommer han att övervinna dem med sitt blotta ord.

Lamek

Lamek – betyder ”den starke”, ”den mäktige”, ”den oövervinnelige”. Lamek är en förbild på Jesu återkomst för Israel och för världen. Jesus kommer att övervinna och besegra Antikrist vid sin återkomst. Samtidigt är längden på Lameks liv 777 år, som representerar det fullkomliga och perfekta.

Noha

Noha – betyder ”vila”. På samma sätt som Noah blev bevarad och räddad genom syndafloden, kommer också de messianska judarna att bli det. Efter verdermödan, kommer Israel att komma in i sin ”vila”, som också är 1000 års riket eller det messianska riket. Det var åtta personer i arken, och talet åtta betyder ”en ny början”. 1000 års riket är en ny början och en ny tid för människan, där Messias kommer att regera och sätta sin tron i Israel.  

Sem

Sem – betyder ”Namnet”, eller ”den som är firad”. Som namnet säger, så är det en bild på Messias, Konungarnas Konung som blir firad, hyllad och insatt som ”konung i riket för Israel”.

Arpaksad

Arpaksad (en av Sems söner) – betyder ”styrka eller fästning”. Han är också en förbild på Jesus som konung i 1000 års riket.

Avslutning

Vi lever i slutet av människans 6000 år långa historia. Herrens tidräkning visar, att vi närmar oss den sjunde dagen, och det sjunde årtusendet, som också är den vila som både Guds folk och själva skapelsen suckar och längtar efter. Efter dessa sjutusen år, väntar den eviga vilan i det himmelska Jerusalem.

”Det är den tid då ”Guds boning kommer att stå bland människor. Han ska bo hos dem, och det ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem. Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta”. – Upp 21:3

Jesus kommer snart!