Daniels bok är en
av de viktigaste profetiska böckerna i Gamla testamentet. Boken kallas ofta
”Gamla testamentets Uppenbarelsebok”. Den är i tråd med Jesu undervisning i
Matteus 24 och Johannes syner på ön Patmos. Det betyder att för att förstå Jesu
undervisning om ändetiden och Uppenbarelseboken fullt ut, måste vi också förstå
Daniels bok.
Både
Uppenbarelseboken och Daniels bok är profetiska böcker som pekar på den
yttersta tiden. Men det är ändå vissa skillnader mellan dessa två böcker.
Daniels bok sträcker sig över en längre tidsperiod och innehåller profetior om
olika världsriken som uppstått och sedan fallit. Här ser vi riken som Babylon,
Medo-Persien, Grekland, Romarriket osv., men också profetior som handlar om
vedermödan, de rättfärdigas uppståndelse, den kommande Messias och
tusenårsriket. Uppenbarelseboken är däremot en detaljerad beskrivning av den
korta tid på 7 år som är den sjuttionde årsveckan och vedermödans tid.
Daniel levde i en
tid som på många sätt påminner om vår egen. Han levde i en kultur som var
fientlig mot Gud, i ett hedniskt världsvälde som försökte utplåna tron på
Israels Gud. Men mitt i detta mörker ser vi en ung man som tillsammans med sina
vänner bestämmer sig för att välja Herren och inte kompromissa. Det första
kapitlet lägger grunden för hela boken. Innan Daniel kunde ta emot syner som
handlade om världsriken och ändetiden, blev han prövad i sin vandring med
Herren. Daniels bok är berättelsen om hur Gud bevarar en rest, en kvarleva,
mitt i den här världen.
Det här är en genomgång av Daniels bok kapitel 1
Kapitel 1
Här får vi
presenterat bakgrunden för Daniel och hans tre vänner, Hananja, Misael och
Asarja, som vi också känner som ” Sadrak, Mesak och Abed-Nego”. Deras hebreiska
ursprungliga namn är knuten till Herren, den levande Guden, men de nya namnen
är knuten till Babylons avgudar:
Daniel ("Gud är min domare") blev Belteshassar ("Må Bel skydda
hans liv").
Hananja ("Herren är nådig") blev Sadrak ("Inspiration av
solen/Aku").
Misael ("Vem är som Gud?") blev Mesak ("Vem är som Aku?").
Asarja ("Herren hjälper") blev Abed-Nego
("Tjänare åt Nego/Nebo").
Det här är en
bild på att världen försöker forma, ändra och byta namn på oss, men den kan aldrig
ändra på den vi tillhör. Daniels och hans vänner kände Herren och visste vem de
tillhörde.
Guds dom
Daniel och hans
vänner befinner sig i fångenskap i Babylon hos kung Nebukadnessar. Det är en
följd av Guds dom över folkets avfall och synd. Herren hade varnat Israels folk
genom sina profeter och gjort det klart att om de fortsatte att synda och tjäna
andra gudar, skulle konsekvensen bli att de fördes bort från det land Herren
hade gett dem. Profeten Jeremia hade tidigare profeterat att landet skulle
ödeläggas och att folket skulle tjäna kungen av Babel i 70 år:
”Hela detta
land skall ödeläggas och förstöras, och dessa länder skall tjäna Babels kung i
sjuttio år.” (Jer 25:11)
Redan i första
versen kan vi se att ”Herren gav Juda kung Jojakim i hans hand”. Vid första
ögonkastet kan det se ut som att det var Nebukadnessar som vann seger över Guds
folk, men det var Herren som gav honom i hans hand. Det var med andra ord Guds
dom över ett folk som hade vänt honom ryggen. Herren använde Babylon som ett
redskap för att gå till rätta med och fostra sitt folk.
Vi kan också se
att kärlen fördes till ”Shinars land”. I Bibeln är Shinar synonymt med uppror.
Det var här, på Shinars slätt, som Nimrod en gång byggde Babels torn i ett
direkt uppror mot Gud (1 Mos 11:2). Genom att föra de föremål som var vigda åt
gudstjänsten i Jerusalem till Shinars land, försökte Nebukadnessar visa att
hans gudar hade besegrat Israels Gud. Men Herren låter sig inte besegras! Han
tillåter det bara för en tid, som en del av domen och när han fostrar sitt
folk.
Babylon intar
Jerusalem
Daniel 1: 3-4
- Kungen befallde sin förste hovmarskalk Ashpenas att hämta några av Israels
barn från kungaätten eller av förnäm börd, 4 unga män utan defekter som såg bra ut. De skulle kunna tillägna sig all slags lärdom, vara kloka, ha lätt för att lära och vara dugliga att tjäna i kungens palats
Det blev som
Herren hade förutsagt och Jerusalem intogs av Babylon år 605 f.Kr. Men faktiskt
så sker Babylons intagande av Jerusalem i tre etapper:
1. Det första
intagandet: År 605 f.Kr.
Det här är året då Daniel, som en ung man, förs bort till Babylon. Nebukadnessar besegrade den egyptiske faraon Neko vid Karkemish och vände sig sedan mot Jerusalem. Han gjorde kung Jojakim skattskyldig och tog med sig några av Israels barn från kungaätten eller av förnäm börd och en del av tempelkärlen till Shinars land (Dan 1:1-2).
2. Det andra
intagandet: År 597 f.Kr.
Under kung
Jojakin (Jojakims son) belägrade Nebukadnessar Jerusalem igen efter ett uppror.
Vid detta tillfälle fördes 10 000 judar bort, däribland profeten Hesekiel och
kungafamiljen.
3. Det
slutgiltiga fallet och templets förstörelse: År 586 f.Kr.
Detta är den mest
katastrofala händelsen. Efter att Sidkia (den sista kungen i Juda) gjort
uppror, brände babylonierna ner Salomos tempel, rev Jerusalems murar och förde
bort resten av folket. Detta markerade början på den fullständiga ödeläggelsen
som varade fram till perserkungen Cyrus dekret.
Herren såg i
nåd till Daniel
När folket blir
bortförda i fångenskap i Babylon, var Daniel med i den första gruppen som
fördes bort. Bibeln nämner inte Daniels ålder, men bibelforskare antyder att
Daniel är mellan 15 och 17 år gammal när han förs bort till Babylon år 605
f.Kr.
Vers fyra antyder
att det är unga män som kungen befallde skulle hämtas till att tjäna i kungens
palats. Här använder grundtexten det hebreiska ordet yeled (i plural yeladim),
som ofta översätts till "barn", "ynglingar" eller
"unga män". Det syftar på pojkar som passerat barndomen men ännu inte
är vuxna män. Det gör Daniels beslut ännu mer anmärkningsvärt, då han tar ett
beslut att inte orena sig med kungens mat eller vin:
”Men Daniel
bestämde sig i sitt hjärta för att inte orena sig med kungens mat eller med
vinet som han drack, och han bad förste hovmarskalken att han inte skulle
behöva orena sig” (1:8)
Herren såg i nåd
till Daniel och hans vänner, och trots att de bara levde av grönsaker och
vatten, var de mer välnärda än alla de män som åt av kungens mat. Herren
välsignade dem och gav dem kunskap och insikt i skrift och vishet, och Daniel
förstod alla slags syner och drömmar – och det fanns ingen som kunde jämföras
med Daniel, Hananja, Mishael och Asarja.
De hade tagit ett
medvetet val och ett beslut i sitt hjärta - att inte låta sig formas av den här
världen. Det var inte i lejongropen som Daniel och hans vänner vann seger, men
här, i beslutet att inte kompromissa mot Herren och hans ord oavsett hur stor
pressen var, även om det kostade dem döden. De var i Babylon, men Babylon var
inte i dem.
Det här är
samtidigt en bild på de 144 000 på den trofasta rest som inte har orenat sig utan
följer Lammet vart det än går:
”Det är de som
inte har befläckat sig med kvinnor. De är jungfrur, dessa som följer Lammet
vart det än går. De är friköpta från människorna som en förstlingsfrukt åt Gud
och Lammet. 5 I deras mun har det inte funnits någon lögn. De är
fläckfria.” (Upp 3:4-5)
Inte formas av
Babylon
Dan 1:4 - De
skulle kunna tillägna sig all slags lärdom, vara kloka, ha lätt för att lära
och vara dugliga att tjäna i kungens palats. De skulle få undervisning i
kaldeernas litteratur och språk
Nebukadnessar
ville inte bara besegra judarna, utan försökte ta bort deras identitet som Guds
egendomsfolk och göra dem till babylonier. Det är precis vad antikrists ande
gör – den försöker att forma Guds folk, få oss att tänka, uppföra oss och leva
som den här världen. Dessa unga män skulle fostras i tre år hos kungen för att
få dem till att glömma sitt ursprung, sin Gud och hans eviga löften till sitt
folk.
Daniel lever
under lagens tid, och hans trofasthet mot matlagarna var ett uttryck för hans
lydnad under det förbundet. För oss idag, i nådens tid, handlar
"avskildhet från Babylon" inte om matregler, utan om att inte låta
våra hjärtan orenas av världens system. Daniel visar oss att oavsett vilken
hushållning vi lever i, så belönar Gud den som väljer och sätter honom främst!
Tio dagars prövning
Dan 1:12-13 – "Gör
ett försök med dina tjänare i tio dagar. Låt oss få äta grönsaker och dricka vatten”.
Talet tio står
ofta för prövning i Bibeln. På samma sätt som församlingen i Smyrna blir Daniel
och hans vänner prövade i tio dagar. Löftet till församlingen var att ”vara
trogen intill döden”. Löftet från Herren var att belöna trofastheten med livets
krona (Upp 2:8-10). På samma sätt är Herren med Daniel och hans vänner i
prövningen och välsignar dem:
”Efter de tio
dagarna visade det sig att de såg bättre ut och var mer välnärda än alla de
unga män som åt av kungens mat.” (vers 15)
Resultatet av att
Daniel och hans vänner väljer Herren är att Herren ger dem ”kunskap och insikt
i all slags skrift och vishet, och Daniel förstod alla slags syner och drömmar”
(vers 17). Eftersom Daniel var trofast i det lilla (maten), kunde Herren välsigna
honom med det stora (profetiska syner och drömmar). Daniel fick en unik gåva
att tyda drömmar, som är avgörande för att vi idag ska kunna förstå ändetidens
profetiska utveckling.
Dan 1:21 – Och
Daniel blev kvar där ända till kung Cyrus första regeringsår.
Daniel fick lov
att verka och leva i hela 70 år i Babylon. Det vill säga hela den tid som
fångenskapen varade. Men under den här perioden fick han se Guds löfte gå i
fullbordan om att det judiska folket skulle få vända tillbaka. Herren visar
Daniel att han har allt under kontroll – både genom de världsriken som kommer
och går, men också i Daniels liv och i det profetiska ordets uppfyllande.
Daniels bok är ett vittnesbörd om en Gud som har allt under kontroll och hela
ändetidens utveckling i sin hand!
Jesus Kommer Snart!
