Ett av de största ändetidstecknen är de förberedelser som sker idag i samband med ett tredje tempel i Jerusalem. Genom åren har vi sett enorma förberedelser som pekar på att det kan ske väldigt snabbt. Herrens tempel har alltid haft en central plats och funktion för det judiska folket. Cirka 2500 år efter skapelsen talade Herren till Mose på berget Sinai och uttryckte sin önskan att bo bland människorna. Israels barn byggde då ett uppenbarelsetält, där Herrens ark förvarades.
Jag upplevde att Herren talade till mig om att skriva ett inlägg om Israels historiska resa – från tabernaklet/uppenbarelsetältet, till de två första templen, vedermödans tempel, det messianska templet, och slutligen till det himmelska Jerusalem, där templet är överflödigt eftersom Fadern och Sonen är mitt ibland människorna.
Det är ett längre inlägg som kan läsas här på hemsidan ”Jesus kommer snart”
Här är en förkortad version:
Templet i Israel
Templet i Israel har alltid haft en avgörande betydelse för det judiska folket. Det är ett profetiskt tecken i sig själv, men också något som talar om Guds direkta handlande med Israel, Guds egendomsfolk. Templet är inte bara byggnad; det representerar Guds närvaro, israels nationella identitet, försoning och löften från Gud. De står som milstolpar i Israels historia och är en ständig påminnelse om relationen mellan Gud och hans folk.
Vi har sett Israel bli en nation igen, efter nästan 2000 år i diasporan. Vi har sett Jerusalem bli Israels huvudstad, och vi ser kolossala förberedelser till det kommande och tredje templet, något som pekar på, att vi är mycket längre i tiden än vi själva tror. Här följer en genomgång av de fyra templen i Israel historia och profetiska tidslinje allt från tabernaklet och fram till evigheten. Vi tittar på de två första templen, det kommande tredje templet under vedermödan och det messianska templet i tusenårsriket.
Tabernaklet/Uppenbarelsetältet
2 Mos 25:8 - De ska göra en helgedom åt mig, så att jag kan bo mitt ibland dem.
Innan det första templet byggdes förvarades förbundsarken i ett tält som kallades uppenbarelsetältet eller tabernaklet.
Det var på Sinaiberget som Herren gav Moses instruktioner om att bygga tabernaklet. Det hade gått cirka 2 400 år sedan Herren senast varit nära människan i Edens lustgård, och nu uttryckte Herren en önska om att bo och vara nära sitt folk. Byggandet av tabernaklet tog mindre än ett år, och det stod klart den första dagen i det andra året efter uttåget (2 Mosebok 40:17). Tältet fungerade som en flyttbar helgedom för israeliterna under deras vandring i öknen och även under deras tid i Kanaans land, fram till byggandet av Salomos tempel. Det var platsen där Herren talade till sitt folk. Förbundsarken, som symboliserade Guds närvaro, förvarades i det allra heligaste rummet, avskilt från resten av helgedomen med ett förhänge. Arken var täckt av ett lock som kallades "nådastolen" (eller "försoningsstället") och omgavs av två keruber som sträckte ut sina vingar över den.
Det första templet – Salomons tempel
2 Sam 7:2 - Här bor jag i ett hus av cederträ, medan Guds ark bor i ett tält.
Det första templet, även kallat Salomos tempel, byggdes av kung Salomo omkring år 957 f.Kr. (1 Kungaboken 6–8). Templet förstördes senare av babylonierna under kung Nebukadnessar år 586 f.Kr. (2 Kungaboken 25:8–9).
Gud gav inte någon direkt befallning till David att bygga ett tempel, men han tillät planen att påbörjas och gav instruktioner genom profeten Natan. Det var David som uttryckte en önskan att bygga ett hus åt Herren, eftersom han själv bodde i ett palats av cederträ medan Guds ark fanns i ett tält. Genom profeten Natan påminde Herren David om att han aldrig tidigare begärt ett hus av något slag (2 Samuelsboken 7:7).
Herren förklarade också för David att hans många krig och utgjutna blod gjorde att han inte skulle få bygga templet (1 Krönikeboken 22:8). I stället skulle Davids son, Salomo, bli den som fullbordade detta bygge (2 Samuelsboken 7:12–13). Salomo skulle vara en man av fred och vila:
”Han ska bygga ett hus åt mitt namn, och han ska vara min son, och jag ska vara hans far.” (1 Krönikeboken 22:10).
Salomos tempel var inte bara en plats för tillbedjan utan också en symbol för Guds närvaro bland sitt folk. Det var en helig plats där Gud förväntade att Israel skulle söka honom i bön och offer.
Det andra templet – Josua och Serubbabels tempel
Efter 70 års fångenskap i Babylon återvände judarna till Juda och Jerusalem för att återuppbygga templet (Esra 1:1–4). Genom Serrubabel och översteprästen Josua stod det andra templet klart för invigning år 516 f.Kr. Herren använde samtidigt två profeter, Haggai och Sakarja, under den här tiden för att uppmuntra och stärka folket att fortsätta sitt arbete. Det var det här templet som fungerade under Jesu tid och som sedan förstördes av romarna år 70 e.Kr. under general Titus vid Jerusalems förstörelse. Templets förstörelse var något som Jesus hade profeterat och förutsagt (Matt 24:1–2).
Det tredje templet – Framtida återuppbyggnad
Daniels bok 9:27 – "Och han skall stadfästa ett förbund med de många under en vecka, och i mitten av veckan skall han avskaffa slaktoffer och matoffer. Och på styggelsens vinge skall förödaren komma, intill dess att förstöring och ett fast beslutat straff utgjuts över förödaren."
Matteusevangeliet 24:15 – "När ni då ser ‘förödelsens styggelse’, som profeten Daniel talar om, stå på helig plats – den som läser detta bör noga lägga märke till det – då måste de som är i Judeen fly bort till bergen."
2 Thessalonikerbrevet 2:3–4 – "Låt ingen bedra er på något sätt. Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram, motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud."
Bibeln nämner inte direkt ett "tredje tempel" i vedermödan, men många tolkningar och profetior antyder att ett tempel kommer att spela en viktig roll under den sista årsveckan. Vi ser det bland annat i den viktiga profetian från Daniels bok, som nämner den sista årsveckan i samband med att Antikrist avskaffar slakt- och matoffer. För att detta ska kunna ske krävs ett tempel. Jesus nämner också denna förödelsens styggelse i sin förkunnelse. Men det är inte bara GT och Jesu förkunnelse som nämner ett tempel; vi ser det även i både Uppenbarelseboken och i Paulus förkunnelse.
Paulus talar här om Antikrist, som en dag kommer att sätta sig i Guds tempel och göra sig själv till gud. Detta händer 3,5 år in i vedermödan, i samband med att Antikrist invaderar Jerusalem och dödar de två profeterna och Guds vittnen.
Det fjärde templet - I den messianska tidsåldern
Sakarja 6:12-13 - Och du ska säga till honom: ”Så säger Herren Sebaot: Se, en man vars namn är Telningen. Under honom ska det gro, och han ska bygga Herrens tempel. Ja, han ska bygga Herrens tempel, han ska vinna härlighet och sitta på sin tron och regera. En präst ska han vara på sin tron, och frid ska råda mellan båda.
Efter det att världen har genomgått ett oerhört lidande genom Herrens domslut, och jorden har skakats på ett sätt som aldrig tidigare upplevts, kommer Herren att återvända till Israel för att upprätta skapelsen och sätta sin tron i Jerusalem. Under tusen år kommer Herren att sitta på sin tron i Jerusalem och regera med makt och härlighet över hela skapelsen.
Det fjärde och sista templet kommer då att vara i funktion. Templet beskrivs i detalj i Hesekiel kapitel 40–48, och profeten Sakarja förkunnar att det är Herren själv som kommer att leda arbetet med att uppföra detta sista tempel innan evigheten tar sin början.
Offertjänsten kommer att återinföras, men denna gång som en symbolisk handling för Jesu försoning. Detta tempel skiljer sig från de tidigare templen, både i struktur och syfte. Det är långt större än något av de föregående templen och har tydligt angivna mått och regler.
Et förnyat land
Hes 47:1 - Sedan förde han mig tillbaka till husets ingång, och där fick jag se vatten rinna fram under husets tröskel på östra sidan, för husets framsida låg mot öster, och vattnet flöt ner under husets södra sida, söder om altaret
En flod strömmar ut från templet och ger liv åt landet. Den flyter österut och växer sig större ju längre den rinner. Floden har en renande kraft och förvandlar det som tidigare varit dött eller förlorat till något levande och friskt. Den symboliserar Guds helgelse och återupprättelse, ett tydligt tecken på den livgivande kraft som Gud erbjuder sitt folk.
Varje stam i Israel får en särskild landdel, eftersom landet delas upp i lika delar. De tolv stammarna, inklusive Efraim och Manasse (Josefs söner), får var sitt tilldelat område. Detta är en påminnelse om Guds löfte till Abraham, Isak och Jakob att deras ättlingar skulle få ett land som arv.
Guds härlighet fyller templet
Hes 43:5 - Och Anden lyfte mig upp och förde mig in på den inre förgården, och se, Herrens härlighet uppfyllde templet.
Hes 43:10-12 - Människoson, berätta för Israels hus om templet, och låt dem skämmas för sina synder. Låt dem mäta upp templet, och må det vara ett mönster för dem. Detta är lagen för templet: hela dess område på toppen av berget, där templet står, är det allra heligaste.
Hesekiel får en syn av Guds härlighet som återvänder till templet. Detta är ett starkt tecken på Guds närvaro och helgelse av både templet och landet Israel. När Guds härlighet fyller templet, visar det att templet inte bara är en plats för religiösa ritualer, utan en plats där Gud själv bor.
Guds härlighet beskrivs som ett strålande ljus och som ett mäktigt dån av stora vatten – en bild som symboliserar både Guds enorma makt och hans ofattbara storhet. Det är samma härlighet som tidigare hade lämnat templet när Israel hade syndat (Hesekiel 10). Nu återvänder Guds härlighet för att stanna i templet för alltid. Detta markerar en ny tid, där Guds närvaro inte är avlägsen, utan mitt ibland sitt folk. Hans närvaro blir en källa till liv, helighet och förnyelse.
Det nya Jerusalem – en stad utan tempel
Uppenbarelseboken 21:22 - Men något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, den Allsmäktige, och Lammet är dess tempel.
Efter tusenårsriket och den sista domen (Uppenbarelseboken 20:7–15) kommer Gud att skapa en ny himmel och en ny jord. I Uppenbarelseboken 21 beskrivs det nya Jerusalem som en stad där inget tempel behövs. Gud bor mitt ibland sitt folk, och därför är ett fysiskt tempel inte längre nödvändigt.
I det nya Jerusalem är Guds närvaro fullkomlig och evig. Herrens härlighet fyller hela staden, och ingen särskild byggnad behövs för att representera hans närvaro. Stadens centrum är Lammet, Jesus Kristus. Genom hans död och uppståndelse har vägen öppnats för alla att få en evig gemenskap med Gud. Därför är Lammet självt templet, och tillbedjan sker direkt inför Gud och Jesus. Herren är hos sitt folk, och vi kommer att tillbe honom inför hans heliga ansikte.
I de två första templen fanns en avskild plats, det allra heligaste, dit bara översteprästen fick gå en gång om året. Men i det nya Jerusalem är ingen plats avskild från Gud, och inga präster, offer eller heliga rum behövs längre. Herren är överallt och i alla. Det himmelska Jerusalem är en plats som är genomsyrat av Herrens närvaro och härlighet.
Det nya Jerusalem är också en plats av ljus och liv. Där finns ingen natt och inget mörker, för Guds härlighet lyser upp staden (Uppenbarelseboken 21:23–25). Herrens närvaro är källan till allt liv, ljus och glädje, och där finns inte längre någon sorg, smärta eller död (Uppenbarelseboken 21:4).
Jesus Kommer Snart!