Joh 14:1–3 – "Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, ska jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni ska vara där jag är."
Den äldre judiska bröllopstraditionen är en fantastisk bild och symbolik för Herrens församling och själva uppryckandet. Det är denna tradition Jesus refererar till när han ger löftet, tröstar och uppmuntrar sina lärjungar att han en dag ska komma tillbaka för att hämta oss till sitt himmelska hem.
Trolovningen
Ef 1:13–14 – "I honom har också ni, sedan ni kommit till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill. Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk ska bli förlossat, till hans ära och pris."
Det första stora steget i ett judiskt äktenskap var själva trolovningen. Trolovningen var ett slags äktenskapslöfte som gavs före bröllopet, där man etablerade ett äktenskapsförbund med varandra. Jesus etablerade ett evigt förbund med församlingen genom sitt blod (Luk 22:20), och den helige Ande är garantin för att han kommer att vända tillbaka till henne (Heb 13:20, Ef 1:13).
Till sin Faders hus
Den judiske brudgummen tog initiativ till själva bröllopet genom att lämna sin faders hus och resa hem till den tilltänkta bruden. På samma sätt lämnade Jesus sin Faders hus i himlen och reste till jorden, som var hans potentiella bruds hem (Joh 6:32–33, 51).
Priset är betalt
Väl hemma hos brudens föräldrar förhandlade den judiske brudgummen med hennes far och bestämde priset han skulle betala för att köpa sin brud. Jesus betalade ett pris för församlingen. Det pris han betalade var sitt liv och sitt eget dyrbara blod (Apg 20:28, 1 Kor 6:19–20).
När brudgummen hade betalat den bestämda köpesumman etablerades ett äktenskapsförbund, och den unge mannen och kvinnan blev trolovade och betraktades som man och hustru. Från den stunden sågs bruden som invigd, avskild och helgad åt sin kommande man – hon tillhörde nu enbart honom.
För att bryta detta förbund krävdes det alltså skilsmässa. Församlingen är på samma sätt helgad och avskild enbart för Kristus (Ef 5:25–27, 1 Kor 6:11, Heb 10:10; 13:12).
Förbundet
Som en symbol för förbundet som etablerats mellan det kommande brudparet, drack brudgummen och bruden en kopp vin. Nattvarden är en symbol för det förbund som Kristus har ingått med församlingen, sin brud (1 Kor 11:25).
Jesus kom till jorden för att vinna församlingen genom att etablera ett förbund. Samma kväll som Jesus gav sitt löfte i Joh 14, instiftade han nattvarden. Där gav han en bägare vin till sina lärjungar och proklamerade: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som blir utgjutet för er" (Luk 22:20).
Separationstiden
När äktenskapsförbundet var på plats reste brudgummen tillbaka till sin faders hus. Han var då avskild och separerad från sin brud under cirka tolv månader. På samma sätt lämnade Jesus jorden och återvände till sin Faders hus i himlen efter att ha upprättat ett förbund med sin brud. Församlingen är i dag avskild och separerad från sin kommande brudgum, tills den dag vi blir förenade i himlens sky (Joh 6:62; 20:17).
Under denna tid använde bruden perioden till att förbereda sig för det gifta livet och samla ihop det hon behövde till deras gemensamma hem. Brudgummen var upptagen med att förbereda och färdigställa det hus där de skulle bo tillsammans. Jesus är just nu i färd med att göra plats för oss i sin Faders hus.
Brudgummen vänder tillbaka
När brudgummen var färdig med att förbereda det hus han tänkt för deras gemensamma liv, återvände han till bruden för att hämta henne till sig. Denna händelse inträffade ofta om natten. Jesus lovade att han skulle komma tillbaka för att hämta sin brud när han var klar med att bereda plats för henne (Joh 14:3).
Brudgummen och hans följe lämnade faderns hus och gick i ett fackeltåg mot brudens föräldrahem. På samma sätt kommer Jesus med sina änglar att lämna himlen och gå mot jorden, som är församlingens nuvarande hem (1 Tess 4:16).
Även om den judiska bruden förväntade sin brudgum visste hon inte exakt vilken tid han skulle komma. När de närmade sig blev hon uppmärksammad genom ett högt rop.
Vi lever i en tid av förväntan på att Jesus snart ska komma och hämta oss hem, men vi vet inte den exakta tidpunkten. Innan Herren stiger ner från himlen kommer vi att höra en ärkeängels röst och Guds basun (Upp 3:2–3; 1 Tess 4:16).
7 dagars avskildhet
När brudparet lämnat brudens hem återvände de, tillsammans med hennes följe, till brudgummens hem. Jesus kommer på samma sätt att hämta församlingen och föra henne till sin Faders hus i himlen (Joh 14:2).
Strax efter ankomsten eskorterades brudparet till brudkammaren (huppah). Medan brudtärnor och marskalkar väntade utanför gick bruden och brudgummen ensamma in. Där förenades de för första gången fysiskt och bekräftade det förbund som tidigare ingåtts.
När äktenskapet var fullbordat kom brudgummen ut och meddelade detta. Då började bröllopsfesten, som varade i sju dagar. På samma sätt kommer bruden – församlingen – att vara dold för världen under en period av sju år efter ankomsten till himlen, medan vedermödan pågår på jorden.
Brudgummen visar fram sin brud
Vid avslutningen av de sju dagarna tog brudgummen ut sin brud från brudkammaren och visade fram henne utan slöja, så att alla kunde se vem hans brud var. Kristus kommer på samma sätt, vid slutet av vedermödan, att visa fram sin brud vid sin synliga återkomst, så att alla ser vem hans brud är (Kol 3:4, Jud 14).
Avslutning
Den judiska bröllopstraditionen är en fantastisk förebild på det förestående bröllopet och föreningen mellan Jesus och hans brud, församlingen. Vi är trolovade med Jesus och har fått den helige Ande som en pant på vårt arv. Vi har blivit ett med honom och är en del av hans kropp.
Med en villkorslös kärlek älskar han församlingen och har bevisat det genom att ge sitt liv för henne. Han har lovat att han ska komma tillbaka en dag för att hämta oss hem till himlen, så att vi blir förenade med honom.
Vi lever nu i en tid av förberedelse och väntan på det som ska komma. Vi förbereder våra hjärtan och gör oss redo för den dagen. Och i väntans tid ropar vi och ber att den dagen snart ska komma:
"Kom snart, så att vi får se dig, sådan som du är, och får vara tillsammans med dig för evigt!"
Brud och brudgum – förenade och tillsammans för alltid.
Maranatha!
Mikael
