Håll ögonen på Israel - Turkiet uppfyller det profetiska ordet

Kära syskon,

Hemsidan är tillbaka efter sommarens ledighet, men det betyder inte att tidstecknen har avtagit.

Genom hela sommaren har det varit ett ord som har återkommit i min ande, och det är Israel, Israel och Israel! Det har både varit en påminnelse om att Guds löften till det judiska folket fortfarande gäller, men också en stor nöd som kommer av den antisemitiska och hatiska ande som rör sig över hela världen. Israels existens utpekas som problemet för både Mellanöstern och hela världen. Genom Hamas sataniska attack den 7 oktober och därefter genom "Free Palestine"-rörelsen har världen förändrats drastiskt under de senaste åren. Det lilla men av Herren utvalda landet är på väg att hamna i den position som Bibeln profeterade om för tusentals år sedan – att alla världens länder ska vända sig mot och dra upp mot Herrens utvalda och älskade egendomsfolk.

För oss, Herrens församling, gäller det att vara uppmärksam på Guds eviga löften till det judiska folket, men också att ha kunskap om den tid som ligger framför dem. Vår uppgift fram till den dag då församlingen blir uppryckt är att fortsätta välsigna Israel och be för Jerusalems frid. Församlingen måste stå upp för det judiska folket i en tid när världen går i motsatt riktning.

Ta gärna del av denna PDF-bok om du önskar en större förståelse av Herrens profetiska handlande med Israel:

https://drive.google.com/file/d/12EjALmlpfGfdJTbeSo-AJjfxl_9sZCVU/view

Låt oss slita sönder deras band 

Det är lätt att fråga sig hur Israel kan överleva i en tid när starka krafter vänder sig mot dem för att "slita sönder deras band och kasta av oss deras rep!" (Ps 2:3). Men det som är Alfa och Omega, och det vi måste komma ihåg, är att Israel inte är ensamt. Israel existerar och lever i sitt hemland för att universums Gud står bakom sitt folk. Det kommer att bli tydligt under Gog-kriget, som jag tror sker ganska snabbt efter uppryckandet och i början av vedermödan. Då är det Herrens hand som räddar sitt folk ur en omöjlig situation.

Turkiet uppfyller profetiskt ord 

Här delar jag en nyhet som visar att vi är på väg mot ett profetiskt uppfyllande av ändetidens löften gällande Israel. Det är Turkiets utrikesminister som uttalar sig och beskriver Israel som en ”börda som mänskligheten inte längre kan bära” och ett ”problem” för hela världen.

Fidan gjorde uttalandet i en tv-intervju där han uppmanade till globala sanktioner mot Israel.

– "Israel är inte bara Turkiets problem, och det är inte heller bara vår presidents problem. Alla vet det, alla känner det. Man viskar om det bakom stängda dörrar och ibland säger man det öppet. Det här är ett gemensamt problem för hela mänskligheten. Dessa människor har blivit en börda som mänskligheten inte längre kan bära på grund av sin politik och sitt sätt att tänka. Mänskligheten kan inte längre acceptera detta. Jag kanske är det enda landet som höjer rösten, men detta är ett problem för er alla."

Det här är ett profetiskt uppfyllande av Sakarja 12:

Sak 12:3- Det ska ske på den dagen att jag ska göra Jerusalem till en tung sten för alla folk. Var och en som lyfter den ska skada sig på den. Och jordens alla folk ska församla sig mot henne

När Turkiets utrikesminister uttalar sig är den en kopia av det som översättningen säger på engelska, då han säger:

"Israel a “burden that humanity can no longer bear"

Om vi jämför med den engelska översättningen i King James står det:

"And in that day will I make Jerusalem a burdensome stone for all people: all that burden themselves with it shall be cut in pieces, though all the people of the earth be gathered together against it."

Israel och Jerusalem är och kommer att bli precis det som Sakarja profeterar och Turkiets utrikesminister bekräftar - en börda eller en tung sten för alla folk.

Avslutning

Oron i Mellanöstern kommer inte att upphöra eller minska. När Herren säger "håll ögonen på Israel", är det för att landet är kännetecknet för både ändetiden och uppryckandet. Uppryckandet är knutet till avtalet med de många i Daniel 9, och församlingen måste vara borta innan Herren fortsätter sitt profetiska program med det judiska folket. Konflikten mellan USA och Iran är inte över; tvärtom är den på väg att explodera, och vi kan komma att få se en iransk attack på amerikansk mark. Motståndet mot Israel kommer också att växa, samtidigt som flera arabiska länder kommer att ansluta sig till Abraham-avtalet ("Abraham Accords").

När Johannes får sin uppenbarelse på ön Patmos får han se templet och förbundsarken i himlen. Det är ett tecken på att Herren aldrig har övergivit sitt egendomsfolk. Med evig kärlek har han älskat dem, och därför låter han sin nåd förbli över dem. Församlingen är på väg bort från den här jorden, och Guds ögon kommer att vändas mot Israel för att fullborda hans löften, bevara Israels rest och till sist sätta hans fötter på Oljeberget för att befria och frälsa det judiska folket.

Jag kommer att fortsätta skriva så länge Herren dröjer, men när jag ser på tidens tecken tyder allt i mitt hjärta på att tiden är kort.

Jesus kommer snart!

Mikael

En välsignad sommar i hoppet om Herrens tillkommelse!

Sommaren är här och hemsidan håller paus fram till början av augusti. Jag önskar alle en välsignad sommar i hoppet om Herrens tillkommelse.

Man kan bara konstatera att vi lever i en helt särskild tid! Vi är den utvalda generationen som kommer att få nåden att uppleva det att bli förvandlade och uppryckta, tillsammans med dem som redan är avsomnade i Herren. Vi är den generation som kommer att uppleva en mäktig befallning, en ärkeängels röst och en Guds basun, när Herren kommer, för att frälsa och hämta sin blodköpta församling. Det är en omöjlighet att hans älskade brud ska dömas tillsammans med den här världen. När Herren förlöser sina domslut och avgrundens andemakter sveper över jorden, är vi hemma hos Herren i himlen. Det här är ingen flyktteologi, utan ett uttryck för Herrens väsen och det sätt som Herren verkar i sin vilja. Ju mer vi förstår Herrens kärlek, korsets kraft och Herrens verk i våra liv, desto mer ger det samtidigt mening i förhållande till vedermödan och dess lidande.

Om man har tid och lust så finns det både böcker och otaliga inlägg här på hemsidan som visar hur Herren kommer att hämta hem sina ambassadörer och brud innan den 70:e årsveckan börjar.

Kom mitt folk

Jes 26:19-21 – Dina döda skall bli levande, mina dödas kroppar skall uppstå. Vakna upp och jubla, ni som bor i stoftet, ty din dagg är ljusets dagg, och jorden skall ge igen de avsomnade. Kom mitt folk och gå in i dina kamrar, stäng igen dörrarna efter dig. Göm dig ett litet ögonblick, till dess vreden har gått förbi. Ty se, HERREN kommer ut ur sin boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning. Jorden skall blottlägga sina blodskulder och inte längre dölja sina dräpta. 

”Kom, mitt folk” är den underbara inbjudan till den himmelska bröllopsfesten, men som också innebär den befallning som Herren har lovat oss i 1 Thessalonikerbrevet 4:16. Vi lever i tron, hoppet och den underbara glädjen och förväntan på Herrens återkomst. Vi behöver inte leta efter tidens tecken – vi lever mitt ibland dem. Här kommer en uppmuntan att söka Herren på ett särskilt sätt här i sommar, lev i hans närhet och i tryggheten om att han älskar dig med en villkorslös kärlek. VI är Herrens heliga, kallade och utvalda!

Jag håller själv på att ta mig igenom Romarbrevet, som det kommer att bli en bok av så småningom. Jag förundras och sitter ofta med tårar i ögonen när jag mer och mer förstår djupet, kraften och nåden i kärleken från Herren. Vi är friköpta, älskade och kallade. Inte på grund av oss själva, utan för att Herren i sin kärlek gav sitt liv på korset.

Jesus älskar dig och kommer mycket snart tillbaka 

Varma sommarhälsningar

Mikael 

Romarbrevet Kapitel 1 - Från slaveri till frihet i Kristus!

Romarbrevet har genom hela kyrkohistorien varit utgångspunkten när det gäller förståelsen av Guds nåd! Det är i Romarbrevet som vi finner det mest genomgående försvaret för församlingens hushållning och vår eviga frälsning i Kristus. Jag har tidigare skrivit boken ”De två evangelierna och vår eviga trygghet i frälsningen”, som skiljer på rikets evangelium och det som hör till församlingens hushållning. Det här är en fortsättning och förlängning av den boken, men här kommer jag enbart att koncentrera mig på Romarbrevet och dess budskap.

För att få rätt förståelse av Romarbrevet måste vi få en rätt förståelse av vem som skrev det, när det skrevs och till vem brevet skrevs. Brevets författare är Paulus, men till skillnad från många av hans andra brev skrevs Romarbrevet till en församling som Paulus själv ännu inte hade besökt (Rom 1:11). Brevet skrevs under Paulus tredje missionsresa, troligen runt år 57 e.Kr., under de tre månader han tillbringade i Korint (Apg 20:2–3). Det dikterades av Paulus och skrevs ner av hans hjälpare Tertius (Rom 16:22).

Mottagarna var församlingen i Rom. Församlingen hade troligtvis grundats av judar som kom till tro under pingstdagen i Jerusalem (Apg 2:10), men den bestod nu av både judekristna och hednakristna. Några år tidigare (år 49 e.Kr.) hade kejsare Claudius utvisat alla judar från Rom på grund av oroligheter. Efter Claudius död återvände de judekristna till Rom. Under deras frånvaro hade de hednakristna lett församlingen, men när de två grupperna återigen skulle fungera tillsammans uppstod spänningar kring lagen, omskärelsen och Israels status.  

I det här brevet bemöter Paulus alla dessa frågor och presenterar samtidigt det som han kallar ”mitt evangelium” (Rom 16:25). Det är det paulinska evangeliet som är själva fundamentet i församlingens hushållning. Romarbrevet är med andra ord en fullständig och genomarbetad framställning av det evangelium han har fått direkt i en uppenbarelse från Herren. 

Kapitel 1 – Älskade, kallade och heliga

Rom 1:1 - Från Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel och avskild för Guds evangelium, 

I sin inledande hälsning till församlingen i Rom kallar Paulus sig själv för Kristi Jesu tjänare. Ordet tjänare i grundtexten är ”doulos”, som egentligen betyder ”slav”. I den romerska världen, när någon var köpt som slav, var personen köpt med ett pris och ägde ingen egen rätt eller vilja. Så när Paulus proklamerar att han är Herrens ”slav” visar han att han har lagt allt sitt eget åt sidan, och det som betyder något är Herrens vilja för hans liv. Han är köpt och betald med Herrens eget dyrköpta blod och tillhör inte längre sig själv, utan honom.

Avskild för evangeliet 

Rom 1:1–5 - avskild för Guds evangelium, 2 som han har utlovat genom sina profeter i de heliga Skrifterna. 3 Evangeliet handlar om hans Son, som till sin mänskliga natur är född av Davids ätt 4 och som genom helighetens Ande med kraft har bevisats vara Guds Son efter uppståndelsen från de döda: Jesus Kristus, vår Herre. 5 Genom honom har vi fått nåd och apostlaämbete för att föra människor av alla folk till trons lydnad för hans namns skull. 6 Bland dessa är också ni, som är kallade att tillhöra Jesus Kristus. 

Här proklamerar Paulus att han är kallad till apostel och avskild för Guds evangelium. Ordet ”avskild” betyder att ”sätta upp en skarp gräns” eller ”helga något för ett helt exklusivt syfte”. Paulus var ju tidigare farisé, vilket faktiskt också betyder ”avskild” eller ”separerad”. Som farisé var Paulus avskild i lagens gärning, men efter mötet med Herren blev han avskild för Guds evangelium. Sedan beskriver Paulus kärnan i evangeliet – Guds Son som kom till världen som människa och sedan uppstod från de döda. 

Herren har sedan kallat oss till att föra alla människor till frälsning och trons lydnad. I församlingens hushållning handlar trons lydnad om att lyda evangeliets kallelse och inte lita på egen mänsklig kraft eller egna verk. Trons lydnad handlar om att kapitulera inför korset och acceptera att Jesu offer helt enkelt är nog i våra liv.

Älskade, kallade och heliga

Rom 1:7 - Jag hälsar er alla Guds älskade som bor i Rom, hans kallade och heliga. Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus.

Sedan kommer Paulus med ett underbart uttalande om syskonen i församlingen. Han kallar dem älskade, kallade och heliga! Här uppenbarar Herren en underbar och djup sanning om församlingens identitet under denna nådens hushållning. Det som är viktigt här är att sättet som Herren ser på de troende i Rom är exakt samma sätt som Herren ser på oss i dag. Det är ingen skillnad! Vi är på samma sätt ”älskade, kallade och heliga”. 

Det kan verka både fel och missvisande när man ser på sina egna fel, brister och ofullkomliga natur. Men precis som för de troende i Rom är det här inte riktat till dem som har nått en viss andlig nivå eller till dem som håller lagen fläckfritt. Det handlar om vår orubbliga position i Herren, genom Guds villkorslösa nåd!

Guds älskade 

Paulus börjar med att slå fast att de troende är Guds älskade. Det grekiska ordet för kärlek här är ”agape”, som är ett uttryck för Herrens villkorslösa och gudomliga kärlek, som är ett uttryck för Guds eget väsen. I nådens hushållning är vi inte älskade av Gud för att vi är duktiga, utan för att vi har blivit placerade i Sonen. Den fantastiska och obeskrivliga sanningen är att Gud Fader älskar församlingen på samma sätt som han älskar sin egen Son (Joh 17:23). 

Den här villkorslösa kärleken är en permanent juridisk verklighet som inte har med oss, våra meriter eller gärningar att göra. Det är en kärlek som inte ökar när vi har en ”bra andlig dag”, och den minskar heller inte när vi misslyckas i köttet. Vi tjänar inte Herren för att bli älskade, utan vi tjänar honom för att vi redan är älskade. Vi är Herrens älskade!

Hans kallade

När Paulus beskriver oss som ”kallade” använder han ordet ”kletois” i den grekiska grundtexten. Det betyder ”de som har tagit emot och svarat på en kallelse”. På grund av sin fallna natur söker sig människan alltid i egen kraft bort från Gud, men i nådens hushållning ser vi hur Herren sträcker ut en kallelse till människan. I samma ögonblick som en människa lyssnar till evangeliet och vilar i att Jesu offer är nog, sker ett omedelbart och juridiskt positionsbyte. Vi har inte valt honom först, utan han har kallat oss. Att vara ”kallad” innebär att ditt himmelska medborgarskap och din eviga framtid är fullständigt säkrade av Gud själv. Och den kallelsen är oåterkallelig (Rom 11:29).

Och heliga

Detta är kanske det ord som vissa har missförstått allra mest. Många ser kanske ordet ”helig” som ett uttryck för en människas syndfrihet eller höga moral. Men i grundtexten är det grekiska ordet ”agios” en term som i stället pekar på en människas position. Ordet betyder ”avskild för Gud” eller ”satt till Guds förfogande”. I den svenska bibelöversättningen står det ofta ”kallade att vara heliga”, men i den grekiska grundtexten finns inte ordet ”att vara” med. Det står ordagrant: ”kallade heliga” (kletois agiois). Helgelsen i detta sammanhang är med andra ord inte en process, utan ett faktum. I samma sekund som den helige Ande döper in en troende i Kristi kropp, blir han förklarad helig genom Guds nåd!

Den här underbara versen i första kapitlet ger oss en förståelse för att frälsningen är en fullbordad gåva, där Herren ser oss genom Sonens fullkomlighet. Det är denna orubbliga grund som gör att Paulus direkt efteråt kan uttala nådens hushållnings ständiga hälsning: ”Nåd vare med er och frid.” Det finns ingen andlig frid utan att först ha förstått nådens andliga verklighet för varje troende. Vårt liv i Kristus innebär att vi är Herrens älskade, kallade och heliga!

Evangeliets inneboende kraft och trons rättfärdighet

Rom 1: 16–17 - Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, juden först men också greken. 17 I evangeliet uppenbaras rättfärdighet från Gud, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige ska leva av tro.

Efter att Paulus har uttryckt sin längtan att besöka församlingen i Rom flyttar vi fokus till vers 16 och 17. Här skriver Paulus två verser som utgör brevets teologiska hjärta. 

När Paulus skriver att han ”inte skäms för evangeliet” använder han en form av underdrift där han förnekar det motsatta budskapet. Han förstärker sitt budskap genom att ta avstånd från det negativa påståendet om att man skulle skämmas för Herren och evangeliet. Så när Paulus säger att han inte skäms för evangeliet är det samma sak som att säga att han frimodigt proklamerar evangeliet. Romarna trodde att evangeliet var fyllt med skam och svaghet, men det vänder sig Paulus mot och förklarar att han är stolt över det, för budskapet bär på en kraft som både frälser och frikänner människan för evigt.

Ordet kraft som Paulus använder här är ordet ”dynamis” i grundtexten (härifrån har vi fått vårt ord ”dynamit”). Evangeliet är med andra ord en kraft som är så mäktig att den flyttar en människa från död till liv, från mörker till ljus. 

För var och en som tror

Det grekiska ordet för att tro är ”pisteuo” och betyder ”att lita på”, ”att förtrösta på” eller ”att vila i”. Det handlar om att kapitulera och ge upp inför Herren, erkänna att man i sig själv är maktlös och i stället sätta hela sin tillit till att Jesu offer är nog. Det betyder att det i tron inte finns något utrymme för mänskliga prestationer – frälsningen ges som en fri gåva till den som tror, oavsett om man är jude eller grek. Under lagens hushållning krävdes ritualer, gärningar och offer för att närma sig Gud. Men här, i nådens hushållning, är villkoret för frälsning endast i och genom tron.

Romarbrevet 1:18–32 – Guds dom över hedningarna

”Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen.” (Rom 1:18)

Efter det att Paulus har proklamerat kraften i evangeliet och frälsningen i Herren, så visar Paulus oss människans tillstånd utan Herren. Vi kan inte helt förstå Herrens offer på korset om vi inte också förstår människans andliga tillstånd, som har funnits sedan syndafallet. För att förstå varför Herrens offer är nog, måste vi förstå vår hopplöshet utan Herren och Guds nåd i våra liv. Här visar Herren oss att människan inte bara lite bristfällig, men hennes fallna natur är totalt fördärvad! 

Paulus inleder med att slå fast att Guds vrede uppenbaras över orättfärdigheten. Det gör han för att visa att ingen människa kan skylla på att hon inte visste bättre. Här visar Paulus på Herrens osynliga egenskaper - Hans eviga makt och gudomlighet, allt det som kan uppfattas genom de skapande verken sedan världens skapelse. Därför står människan utan ursäkt (vers 20). Men det handlar om mer än att människan i sitt inre vet att Gud finns, det handlar också om att man “undertrycker sanningen”. Det betyder att man vänder sig bort från Herren och börjar tillbe det skapade i stället för skaparen. Det är avgudadyrkans början och födelse som gör att människans hjärta förmörkas (vers 21-22)

Gud utlämnade människan 

Hela tre gånger i detta avsnitt proklamerar ordet att “Därför utlämnade Gud dem åt”.. Vi kan se att människan blir utlämnad åt deras hjärtans begär så att de orenade och förnedrade sina kroppar med varandra, lidelser och ett ovärdigt sinnelag.  

När människan väljer bort Herren, drar Gud till slut undan sin bevarande hand och låter människan skörda den fulla konsekven av sitt eget val. Resultatet blir ett totalt moraliskt och andligt sammanbrott, som Paulus beskriver i detalj genom sexuella perversioner, girighet, ondska, avund och högmod.

Människan utan Herren har ett “ovärdigt sinnelag” (vers 28) som gör att hon inte längre skilja på rent och orent, och trots att hon innerst inne vet att Guds lag säger att de som handlar så förtjänar döden, fortsätter hon inte bara att göra det utan samtycker också till att andra gör det (vers 32). 

En återvändsgränd

Det här visar på en återvändsgränd för människan utan Gud! Dörren är stängd och det finns helt enkelt inget hopp för människans egen prestation eller gärningar. Vi kan inte nå Herren genom sin egen godhet, sin moral eller religiösa strävan. 

Rättfärdigheten måste komma utifrån, som en fri gåva av nåd. Nu förstår vi Paulus bättre, när han säger att evangeliet är den enda kraft som kan rädda oss och det sker enbart för att Jesu offer är nog! Vi är helt beroende av Herrens fullbordade verk på korset. 

Jesus Kommer Snart!