Basunhögtiden 2026 – En ny början för Guds folk

 

3 Mos 23:23-25 - Herren talade till Mose: "Säg till Israels barn: I sjunde månaden, på första dagen i månaden, ska ni hålla sabbatsvila, ett minnesfirande med basunljud, en helig sammankomst. Inget arbete ska ni då utföra, och ni ska offra eldsoffer åt Herren.

4 Mosebok 29:1 - På första dagen i den sjunde månaden ska ni hålla en helig sammankomst, och ni ska inte utföra något arbete. Det ska vara en dag då man ljuder i trumpeter.

Vi närmar oss basunhögtiden som börjar på kvällen den 11 september och pågår fram till söndagskvällen den 13 september.

Rosh Hashana, eller basunhögtiden, är en högtid som på ett starkt sätt symboliserar uppryckandet, som gör att många troende förväntar sig att det är just vid det tidpunkt då Herren kommer att hämta sina barn till sig. Det betyder att denna högtid är mycket mer än bara en judisk tradition, det kan vara en andlig och profetisk signal till oss som tillhör Guds folk, om något större som väntar.

Herrens högtider

I 3 Mosebok 23 instiftar och ger Gud sina högtider till det judiska folket. Det är viktigt att förstå att dessa inte bara är ”judiska helgdagar”, utan Herrens högtider. Det hebreiska ordet för högtider är ”moedim”, vilket betyder ”utvalda tidpunkter”. Det vill säga att det är utvalda tidpunkter, där Herren handlar med sitt folk. Vi kan se att alla dessa Herrens högtider är profetiska skuggbilder som pekar fram på Jesus och Guds frälsningsplan med människan.

Vi kan se att några av dessa högtider redan har uppfyllts, men också att några återstår. Här är kort genomgång av dem som båda är uppfyllda och dem som återstår:

Påsken – Jesu död

3 Mos 23:4–5 - Detta är Herrens högtider, de heliga sammankomster ni skall utlysa på bestämda tider. I första månaden, på fjortonde dagen i månaden, vid skymningen, är Herrens påsk.” (Joh 19:16–37, 1 Kor 15:1–4)

Profetisk uppfyllelse: Jesus, Guds Lamm, dog på exakt samma dag som påsklammet slaktades.

De osyrade brödens högtid – Jesu begravning

3 Mos 23:6–8 - Och på femtonde dagen i samma månad är Herrens högtid med det osyrade brödet...” (Joh 19:38–42, 1 Kor 15:1–4)

Profetisk uppfyllelse: Jesus begravdes under högtiden. Herren är det osyrade brödet utan synd.

Förstlingskördens högtid – Jesu uppståndelse

3 Mos 23:9–14 - När ni kommer in i landet ... skall ni föra den första kärven av er skörd till prästen. (Matt 27:52–53, 1 Kor 15:1–4, 20–23)

Profetisk uppfyllelse: Jesus uppstod som den första frukten av de som ska uppstå, ett löfte om vår kommande uppståndelse.

Pingsthögtiden (Shavuot) – Den helige Andes utgjutelse

3 Mos 23:15–22 - Från dagen efter sabbaten ... skall ni räkna sju hela veckor. (Apg 2:1–18)

Profetisk uppfyllelse: Den helige Ande föll på pingstdagen, exakt 50 dagar efter förstlingskärven, som förutsagt. Församlingen föddes.

Kommande uppfyllelser (Jesu andra ankomst)

Basunhögtiden – Uppryckandet?

3 Mos 23:23–25 - I sjunde månaden, på första dagen i månaden, skall ni hålla sabbatsvila, ett minnesfirande med basunljud...” (1 Tess 4:13–17, 1 Kor 15:51–58, Joh 14:1–3, Upp 4:1, m.fl.)

Profetisk innebörd: Kommer Jesus att uppfylla denna högtid genom att hämta sin brud vid ”den sista basunen” och Guds folk rycks upp för att möta honom i skyn?

Försoningsdagen – Jesu återkomst till jorden

3 Mos 23:26–32 - På tionde dagen i samma sjunde månad är det Försoningsdagen. Då skall ni hålla en helig sammankomst. (Matt 24:29–31, Upp 19:11–21, Sak 14:1–5, Dan 7:13–14)

Profetisk innebörd: Jesus återvänder till jorden som domare och konung. Israel ropar på sin Messias och blir frälst (Sak 12:10, Rom 11:26).

Det är 7 dagar mellan Basunhögtiden (Rosh Hashanah) och Försoningsdagen (Yom Kippur), som kan symbolisera 7 profetiska år (vedermödan), innan Herren sätter sina fötter på Oljeberget för att frälsa sitt folk och döma hednafolken.

Lövhyddohögtiden – Början på Tusenårsriket

3 Mos 23:33–44 - På femtonde dagen i samma sjunde månad är det Herrens högtid med lövhyddor.. (Upp 20:1–6, Sak 14:16–21)

Profetisk innebörd: Jesus sätter sin tron och upprättar Gudsriket på jorden. Herren regerar från Jerusalem i 1000 år. (Sak 14:16).

Vid Nymåne

Något intressant är att Rosh Hashanah är den enda judiska högtiden som infaller vid en nymåne, vilket gör den helt unik. Rosh Hashanah sker alltid den första dagen i den sjunde månaden (3 Mos 23:24). Det kan vara på det sättet, att just fullmåne på ett särskilt sätt är knutet till Israel, men en nymåne är knuten till församlingen.

Nymånen, liksom församlingens uppryckande, symboliserar något som först är dolt för världen men som senare blir uppenbart. Guds församling kommer att uppryckas före vedermödan, där vi är dolda och borta från den här världen. Herren avslöjar och visar först sin brud efter den himmelska bröllpsfesten. Det här ser vi även i den judiska bröllopstraditionen, där bruden var dold för gästerna i sju dagar innan brudgummen "avslöjade" och visade henne. Vid nymåne blåser man också i shofarer, vilket är en bild på den sista basunen, som ljuder när Herren hämtar sin församling.

Fullmånen lyser däremot fullt ut på natthimlen, precis som Jesus kommer fullt synlig vid sin ankomst. Jesu återkomst till Israel är inget dolt som senare ska uppenbaras – alla ögon ska se honom, och han kommer i full makt, i all sin härlighet och auktoritet.

Rosh Hashanah - En högtid med himmelska paralleller

Det hebreiska namnet Yom Teruah betyder bokstavligen ”dagen för trumpetstötar” eller ”dagen för ett högt rop.” Det är inte vilken trumpet som helst, det är shofaren, det böjda vädurshornet som ljuder likt en kunglig proklamation. Det här kan jämföras med 1 Kor 15:52 där Paulus talar om ”den sista basunen”, ett uttryck som kan har direkt koppling till denna högtid.

"Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas."

De sju profetiska titlarna

I judisk tradition har Basunhögtiden flera benämningar som har en profetisk innebörd:

Yom Teruah – Den uppväckande trumpetstötens dag
Denna dag väcker oss ur andlig sömn. Den påminner oss om att hålla oss vakna, vaksamma och beredda. Jesu egna ord i Matt 24:42 får nytt liv: ”Var därför vakna, ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer.”

Yom HaKeseh – Den dolda dagen
Månen är försvunnen i mörker denna dag, och man skådar efter en ny måne. Därför vet ingen exakt när högtiden börjar. Detta ger ny mening till Jesu ord: ”Men den dagen eller stunden vet ingen” (Matt 24:36). Basunhögtiden är den enda högtiden som startar på ett dolt sätt, en bild på ett plötsligt uppryckande och församlingens borttagande.

Den sista basunen
I 1 Kor 15:51–52 talar Paulus om att vi ska förvandlas ”i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud.” Basunhögtiden är känd för att avslutas med Tekiah Gedolah – en lång, utdragen shofar-stöt som symboliserar just denna ”sista basun.”

Messias bröllopsdag
I judisk sed sker brudgummens återkomst oväntat, med ett basunljud, för att hämta sin brud. Jesu liknelser (Matt 25) och Johannes evangelium 14:1–3 blir ännu mer levande i detta ljus. Basunhögtiden pekar fram mot vårt kommande bröllop i himlen. Det är Lammets bröllop, där han återförenas med sin utvalda brud.

Yom HaDin – Domens dag
Medan världen firar nyår, säger traditionen att det är den dag då domens böcker öppnas. Det pekar på den kommande domen efter uppryckandet. Vedermödan är en tid då människan måste rannsaka sitt hjärta och omvända sig till Herren för att finna frälsning.

Yom HaZikaron – Påminnelsens dag
Shofaren påminner Guds folk om Hans trofasthet, förbund och löften. Det är en dag då vi minns vad Gud har gjort och vad Han har lovat att göra. Som Paulus skriver: ”Trösta därför varandra med dessa ord.” (1 Tess 4:18)

Rosh Hashanah – Årets huvud/början
Om Herren hämtar sitt folk under denna högtid börjar verkligen ett nytt år, en ny tid och ett nytt liv för Guds folk! Då uppfylls orden i Upp 21:5: ”Se, jag gör allting nytt.”

Avslutning

Basunhögtiden firas som en vilodag, en Sabbat, då man blåser i shofar. Paulus förklarar i Kolosserbrevet 2:16-17 att Herrens högtider är "en skugga av det kommande." Att man blåser i shofar under Basunhögtiden betyder att det är en skugga som pekar fram emot den basun som ska ljuda vid Messias återkomst.

Basunhögtiden är en kallelse till omvändelse, helgelse och förväntan. Den är som en profetisk väckarklocka som påminner oss om att tiden är kort, att Jesu återkomst är nära! Samtidigt är detta en högtid full av hopp. Det är inte en dag för fruktan för den som tillhör Jesus, utan en dag av tröst, glädje och förväntan. Vi vet att vi inte är bestämda till vrede, utan till frälsning genom vår Herre Jesus Kristus (1 Tess 5:9).

Maranatha!

Mikael

En syn om en iransk attack mot Nordamerika - Tiden går mot sitt slut!

Kära Syskon, 

Överskriften på allt det som händer omkring oss är ”Profetiska händelser”. Det som gör en händelse profetisk är att den pekar fram mot något som Herren för långt tidigare har profeterat och bestämt. Men mitt i dessa otroliga händelser som sker runt omkring oss säger Herren detsamma som han gjorde för 2 000 år sedan till lärjungarna: 

“Och när ni får höra om krig och uppror, så bli inte förskräckta. Sådant måste först hända, men slutet kommer inte genast.” (Luk 21:9)

Det finns tecken och omskakande händelser som måste ske innan Herren hämtar sin församling. Det måste ske, då det är dessa tecken som ska peka, varna och profetera om den tid som är på väg in över världen. Men det Herren säger till oss som väntar på hans komma är att ”inte vara rädd". Herren uppmuntrar oss talar till sitt folk:

“Var inte rädd för dessa skakningar ni upplever på område efter område. Var inte rädd för dessa naturkatastrofer som sker på plats efter plats. Var inte rädd när krigen verkligen kommer allt närmare Sverige. Var inte rädd när ni upplever en stigande ondska, våld och laglöshet. Var inte rädd när världen vänder sig mot mitt egendomsfolk, Israel. Var inte rädd när demonisk aktivitet blir allt mer påtaglig. Var inte rädd – för när allt detta sker, betyder det att jag mycket snart kommer tillbaka”

En syn om en kommande attack mot Nordamerika

Jag har tidigare delat vittnesbörd från syskon, som har upplevt att Herren har talat till dem om en kommande Iransk attack mot USA. Här kommer ytterligare ett liknande vittnesbörd som precis har delats på youtube. 

Kvinnan befann sig i bön tillsammans med Herren när hon plötsligt fick en mycket verklighetstrogen syn som gjorde ett otroligt starkt intryck på henne. Då synen var så verklighetstrogen kände hon ett behov av att undersöka nyheterna för att se om det faktiskt hade hänt i verkligheten.

I början av synen befann hon sig på en fridfull plats i en bergsmiljö tillsammans med sin närmaste familj. Friden bröts när hennes bror plötsligt rusade fram och ropade i panik att Iran hade förintat och bombat Nordamerika. Brodern greps av panik eftersom hans son befann sig uppe i norr tillsammans med sin mamma, och det gick inte att nå någon på grund av att all elektricitet och all kommunikation hade slagits ut helt. I kaoset som följde fick man en förståelse av att det var just Iran som låg bakom attacken, och landet beskrivs som totalt ödelagt i de norra delarna (inklusive upp mot Kanada).

Systern påpekade samtidigt att händelsen som visades för henne kan vara en allvarlig varning om vad som kan ligga framför oss i den politiska utvecklingen, och som något som visar hur kort tid som faktiskt återstår.

Tidens tecken pekar på att Jesus mycket snart kommer tillbaka!

Mikael

Är tiden inne? – Tre extraordinära tecken i himlen den 12 augusti

I 120 år varnade Herren den dåtida världen genom Noa. Budskapet om att syndafloden var på väg gavs till en ond och avfallen värld. När Herren varnade Lot i Sodom och Gomorra, så kom domen redan dagen efter! Det visar att Herren har tiden i sin hand, men har genom alla tider varnat sitt folk för det som låg framför. Redan som barn hörde och tog jag del av profetior som varnade för att Herrens återkomst var nära. I dag, många år senare, är det inte bara enskilda röster som pekar och talar om Jesu återkomst. Vi ser en flod av vittnesbörd där syskon över hela världen får tilltal, syner och drömmar som handlar om ett snarligt uppryckande. Människor får änglabesök som uppmuntrar och vittnar om detsamma.

Det verkar som att hela himlen är uppmärksam på den händelse som snart ska ske. Himlen har varit vittne till hur Herren förbereder de himmelska boningarna för sina barn. De har också sett de himmelska borden bli dukade till fest, och de fyra ryttarna som gör sig klara för att rida ut. Men de har också sett hur 24 troner har satts fram runt Guds tron. Dessa troner är tomma i dag, men snart kommer de 24 äldste att sätta sig i dem – vilket är en symbol på att den uppryckta församling nu befinner sig hemma hos Herren. 

Vi ska känna tiden

Ingen vet den exakta dagen när Herren kommer tillbaka, men för Guds församling kommer inte ”Herrens dag” som en överraskning. Vi har hört den profetiska varningen och vi har hört den Helige Andes vädjan. För mig är året 2026 något helt särskilt. Jag har tidigare skrivit ett inlägg som argumenterar för att Herren dog och uppstod år 33 e.Kr. Jag är samtidigt helt överbevisad om att Herren vänder tillbaka till Israel efter 2 000 år, vilket då är år 2033, om exakt 7 år. Det är just därför förväntan på Herrens återkomst är något helt särskilt. I och med att Herren kommer att upprycka sin församling före den sista årsveckan, hamnar vi då på år 2026! Om precis 7 år har vi år 2033, då Herren kommer att sätta sina fötter på Oljeberget vid en av Herrens högtider på hösten.

Tecken i himlen

Luk 21:11 - Det ska bli stora jordbävningar och svält och pest på den ena platsen efter den andra, och skrämmande syner och väldiga tecken från himlen.

Det är tidens tecken och det inre vittnesbördet som bekräftar att Jesus mycket snart kommer tillbaka. När Jesus delade tecken som skulle peka på ändetiden och hans återkomst, var det både tecken i himlen och på jorden. På precis samma dag, den 12 augusti, sker inte mindre än tre astronomiska tecken i himlen på en och samma gång: 

Nymåne/solförmörkelse: För det första är det nymåne, men också en delvis solförmörkelse. Jag har tidigare delat ett inlägg som pekar på att fullmåne är knuten till Israel och nymåne är knuten till församlingen. Nymånen, liksom församlingens uppryckande, symboliserar något som först är dolt för världen men som senare blir uppenbart. Guds församling kommer att uppryckas före vedermödan, då vi är dolda och borta från den här världen i den perioden. Månen lyser inte i sig själv, men återspeglar ljuset från solen, som är en bild på Herren. 

Planetparad: Vi kommer också att uppleva att hela sex planeter står i rad precis den 12 augusti. Att det är intressant beror på att många syskon har fått tilltal om att Herren hämtar sin församling i samband med en planetparad. Här är ett exempel på ett av dessa vittnesbörd:

”Jag tittade ut och märkte att det var ganska mörkt utanför. När jag lyfte blicken mot himlen såg jag alla planeter stå i linje med varandra. Plötsligt började människor stiga upp ur sina gravar. Men de såg inte döda ut – tvärtom, de var vackra och perfekta. De bar kläder från olika tidsåldrar: från 1200-talet, 1400-talet, 1600-talet och ända fram till vår tid. Det var så många människor som reste sig ur gravarna. De glänste och samlades i en grupp, redo att fara upp mot himlen.” 

Meteorregn: För det tredje kulminerar ett av årets mest kända och ljusstarka stjärnfall, Perseiderna, precis den 12 augusti. Namnet Perseiderna kommer av att dessa lysande meteorer ser ut att stråla ut från stjärnbilden Perseus. I den kristna tolkningen av stjärnbilderna ses Perseus inte som en hednisk hjälte, utan som en bild på Kristus befriaren. Det är Kristus som kommer ner från himlen, redo att krossa fiendens huvud och bryta bojorna för sin älskade, som är församlingen och hans brud. Vilken underbar bild på uppryckandet! Det påminner oss om den stund då Herren själv ska stiga ner från himlen för att dra sina barn ur världens mörker och bryta alla våra bojor till den här jorden. Himlen vittnar om att vår befriare gör sig redo att hämta hem sin friköpta brud.

Tecken i himlen pekar på att Jesus kommer mycket snart!

Jesus kommer snart!

Mikael

Håll ögonen på Israel - Turkiet uppfyller det profetiska ordet

Kära syskon,

Hemsidan är tillbaka efter sommarens ledighet, men det betyder inte att tidstecknen har avtagit.

Genom hela sommaren har det varit ett ord som har återkommit i min ande, och det är Israel, Israel och Israel! Det har både varit en påminnelse om att Guds löften till det judiska folket fortfarande gäller, men också en stor nöd som kommer av den antisemitiska och hatiska ande som rör sig över hela världen. Israels existens utpekas som problemet för både Mellanöstern och hela världen. Genom Hamas sataniska attack den 7 oktober och därefter genom "Free Palestine"-rörelsen har världen förändrats drastiskt under de senaste åren. Det lilla men av Herren utvalda landet är på väg att hamna i den position som Bibeln profeterade om för tusentals år sedan – att alla världens länder ska vända sig mot och dra upp mot Herrens utvalda och älskade egendomsfolk.

För oss, Herrens församling, gäller det att vara uppmärksam på Guds eviga löften till det judiska folket, men också att ha kunskap om den tid som ligger framför dem. Vår uppgift fram till den dag då församlingen blir uppryckt är att fortsätta välsigna Israel och be för Jerusalems frid. Församlingen måste stå upp för det judiska folket i en tid när världen går i motsatt riktning.

Ta gärna del av denna PDF-bok om du önskar en större förståelse av Herrens profetiska handlande med Israel:

https://drive.google.com/file/d/12EjALmlpfGfdJTbeSo-AJjfxl_9sZCVU/view

Låt oss slita sönder deras band 

Det är lätt att fråga sig hur Israel kan överleva i en tid när starka krafter vänder sig mot dem för att "slita sönder deras band och kasta av oss deras rep!" (Ps 2:3). Men det som är Alfa och Omega, och det vi måste komma ihåg, är att Israel inte är ensamt. Israel existerar och lever i sitt hemland för att universums Gud står bakom sitt folk. Det kommer att bli tydligt under Gog-kriget, som jag tror sker ganska snabbt efter uppryckandet och i början av vedermödan. Då är det Herrens hand som räddar sitt folk ur en omöjlig situation.

Turkiet uppfyller profetiskt ord 

Här delar jag en nyhet som visar att vi är på väg mot ett profetiskt uppfyllande av ändetidens löften gällande Israel. Det är Turkiets utrikesminister som uttalar sig och beskriver Israel som en ”börda som mänskligheten inte längre kan bära” och ett ”problem” för hela världen.

Fidan gjorde uttalandet i en tv-intervju där han uppmanade till globala sanktioner mot Israel.

– "Israel är inte bara Turkiets problem, och det är inte heller bara vår presidents problem. Alla vet det, alla känner det. Man viskar om det bakom stängda dörrar och ibland säger man det öppet. Det här är ett gemensamt problem för hela mänskligheten. Dessa människor har blivit en börda som mänskligheten inte längre kan bära på grund av sin politik och sitt sätt att tänka. Mänskligheten kan inte längre acceptera detta. Jag kanske är det enda landet som höjer rösten, men detta är ett problem för er alla."

Det här är ett profetiskt uppfyllande av Sakarja 12:

Sak 12:3- Det ska ske på den dagen att jag ska göra Jerusalem till en tung sten för alla folk. Var och en som lyfter den ska skada sig på den. Och jordens alla folk ska församla sig mot henne

När Turkiets utrikesminister uttalar sig är den en kopia av det som översättningen säger på engelska, då han säger:

"Israel a “burden that humanity can no longer bear"

Om vi jämför med den engelska översättningen i King James står det:

"And in that day will I make Jerusalem a burdensome stone for all people: all that burden themselves with it shall be cut in pieces, though all the people of the earth be gathered together against it."

Israel och Jerusalem är och kommer att bli precis det som Sakarja profeterar och Turkiets utrikesminister bekräftar - en börda eller en tung sten för alla folk.

Avslutning

Oron i Mellanöstern kommer inte att upphöra eller minska. När Herren säger "håll ögonen på Israel", är det för att landet är kännetecknet för både ändetiden och uppryckandet. Uppryckandet är knutet till avtalet med de många i Daniel 9, och församlingen måste vara borta innan Herren fortsätter sitt profetiska program med det judiska folket. Konflikten mellan USA och Iran är inte över; tvärtom är den på väg att explodera, och vi kan komma att få se en iransk attack på amerikansk mark. Motståndet mot Israel kommer också att växa, samtidigt som flera arabiska länder kommer att ansluta sig till Abraham-avtalet ("Abraham Accords").

När Johannes får sin uppenbarelse på ön Patmos får han se templet och förbundsarken i himlen. Det är ett tecken på att Herren aldrig har övergivit sitt egendomsfolk. Med evig kärlek har han älskat dem, och därför låter han sin nåd förbli över dem. Församlingen är på väg bort från den här jorden, och Guds ögon kommer att vändas mot Israel för att fullborda hans löften, bevara Israels rest och till sist sätta hans fötter på Oljeberget för att befria och frälsa det judiska folket.

Jag kommer att fortsätta skriva så länge Herren dröjer, men när jag ser på tidens tecken tyder allt i mitt hjärta på att tiden är kort.

Jesus kommer snart!

Mikael

En välsignad sommar i hoppet om Herrens tillkommelse!

Sommaren är här och hemsidan håller paus fram till början av augusti. Jag önskar alle en välsignad sommar i hoppet om Herrens tillkommelse.

Man kan bara konstatera att vi lever i en helt särskild tid! Vi är den utvalda generationen som kommer att få nåden att uppleva det att bli förvandlade och uppryckta, tillsammans med dem som redan är avsomnade i Herren. Vi är den generation som kommer att uppleva en mäktig befallning, en ärkeängels röst och en Guds basun, när Herren kommer, för att frälsa och hämta sin blodköpta församling. Det är en omöjlighet att hans älskade brud ska dömas tillsammans med den här världen. När Herren förlöser sina domslut och avgrundens andemakter sveper över jorden, är vi hemma hos Herren i himlen. Det här är ingen flyktteologi, utan ett uttryck för Herrens väsen och det sätt som Herren verkar i sin vilja. Ju mer vi förstår Herrens kärlek, korsets kraft och Herrens verk i våra liv, desto mer ger det samtidigt mening i förhållande till vedermödan och dess lidande.

Om man har tid och lust så finns det både böcker och otaliga inlägg här på hemsidan som visar hur Herren kommer att hämta hem sina ambassadörer och brud innan den 70:e årsveckan börjar.

Kom mitt folk

Jes 26:19-21 – Dina döda skall bli levande, mina dödas kroppar skall uppstå. Vakna upp och jubla, ni som bor i stoftet, ty din dagg är ljusets dagg, och jorden skall ge igen de avsomnade. Kom mitt folk och gå in i dina kamrar, stäng igen dörrarna efter dig. Göm dig ett litet ögonblick, till dess vreden har gått förbi. Ty se, HERREN kommer ut ur sin boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning. Jorden skall blottlägga sina blodskulder och inte längre dölja sina dräpta. 

”Kom, mitt folk” är den underbara inbjudan till den himmelska bröllopsfesten, men som också innebär den befallning som Herren har lovat oss i 1 Thessalonikerbrevet 4:16. Vi lever i tron, hoppet och den underbara glädjen och förväntan på Herrens återkomst. Vi behöver inte leta efter tidens tecken – vi lever mitt ibland dem. Här kommer en uppmuntan att söka Herren på ett särskilt sätt här i sommar, lev i hans närhet och i tryggheten om att han älskar dig med en villkorslös kärlek. VI är Herrens heliga, kallade och utvalda!

Jag håller själv på att ta mig igenom Romarbrevet, som det kommer att bli en bok av så småningom. Jag förundras och sitter ofta med tårar i ögonen när jag mer och mer förstår djupet, kraften och nåden i kärleken från Herren. Vi är friköpta, älskade och kallade. Inte på grund av oss själva, utan för att Herren i sin kärlek gav sitt liv på korset.

Jesus älskar dig och kommer mycket snart tillbaka 

Varma sommarhälsningar

Mikael 

Romarbrevet Kapitel 1 - Från slaveri till frihet i Kristus!

Romarbrevet har genom hela kyrkohistorien varit utgångspunkten när det gäller förståelsen av Guds nåd! Det är i Romarbrevet som vi finner det mest genomgående försvaret för församlingens hushållning och vår eviga frälsning i Kristus. Jag har tidigare skrivit boken ”De två evangelierna och vår eviga trygghet i frälsningen”, som skiljer på rikets evangelium och det som hör till församlingens hushållning. Det här är en fortsättning och förlängning av den boken, men här kommer jag enbart att koncentrera mig på Romarbrevet och dess budskap.

För att få rätt förståelse av Romarbrevet måste vi få en rätt förståelse av vem som skrev det, när det skrevs och till vem brevet skrevs. Brevets författare är Paulus, men till skillnad från många av hans andra brev skrevs Romarbrevet till en församling som Paulus själv ännu inte hade besökt (Rom 1:11). Brevet skrevs under Paulus tredje missionsresa, troligen runt år 57 e.Kr., under de tre månader han tillbringade i Korint (Apg 20:2–3). Det dikterades av Paulus och skrevs ner av hans hjälpare Tertius (Rom 16:22).

Mottagarna var församlingen i Rom. Församlingen hade troligtvis grundats av judar som kom till tro under pingstdagen i Jerusalem (Apg 2:10), men den bestod nu av både judekristna och hednakristna. Några år tidigare (år 49 e.Kr.) hade kejsare Claudius utvisat alla judar från Rom på grund av oroligheter. Efter Claudius död återvände de judekristna till Rom. Under deras frånvaro hade de hednakristna lett församlingen, men när de två grupperna återigen skulle fungera tillsammans uppstod spänningar kring lagen, omskärelsen och Israels status.  

I det här brevet bemöter Paulus alla dessa frågor och presenterar samtidigt det som han kallar ”mitt evangelium” (Rom 16:25). Det är det paulinska evangeliet som är själva fundamentet i församlingens hushållning. Romarbrevet är med andra ord en fullständig och genomarbetad framställning av det evangelium han har fått direkt i en uppenbarelse från Herren. 

Kapitel 1 – Älskade, kallade och heliga

Rom 1:1 - Från Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel och avskild för Guds evangelium, 

I sin inledande hälsning till församlingen i Rom kallar Paulus sig själv för Kristi Jesu tjänare. Ordet tjänare i grundtexten är ”doulos”, som egentligen betyder ”slav”. I den romerska världen, när någon var köpt som slav, var personen köpt med ett pris och ägde ingen egen rätt eller vilja. Så när Paulus proklamerar att han är Herrens ”slav” visar han att han har lagt allt sitt eget åt sidan, och det som betyder något är Herrens vilja för hans liv. Han är köpt och betald med Herrens eget dyrköpta blod och tillhör inte längre sig själv, utan honom.

Avskild för evangeliet 

Rom 1:1–5 - avskild för Guds evangelium, 2 som han har utlovat genom sina profeter i de heliga Skrifterna. 3 Evangeliet handlar om hans Son, som till sin mänskliga natur är född av Davids ätt 4 och som genom helighetens Ande med kraft har bevisats vara Guds Son efter uppståndelsen från de döda: Jesus Kristus, vår Herre. 5 Genom honom har vi fått nåd och apostlaämbete för att föra människor av alla folk till trons lydnad för hans namns skull. 6 Bland dessa är också ni, som är kallade att tillhöra Jesus Kristus. 

Här proklamerar Paulus att han är kallad till apostel och avskild för Guds evangelium. Ordet ”avskild” betyder att ”sätta upp en skarp gräns” eller ”helga något för ett helt exklusivt syfte”. Paulus var ju tidigare farisé, vilket faktiskt också betyder ”avskild” eller ”separerad”. Som farisé var Paulus avskild i lagens gärning, men efter mötet med Herren blev han avskild för Guds evangelium. Sedan beskriver Paulus kärnan i evangeliet – Guds Son som kom till världen som människa och sedan uppstod från de döda. 

Herren har sedan kallat oss till att föra alla människor till frälsning och trons lydnad. I församlingens hushållning handlar trons lydnad om att lyda evangeliets kallelse och inte lita på egen mänsklig kraft eller egna verk. Trons lydnad handlar om att kapitulera inför korset och acceptera att Jesu offer helt enkelt är nog i våra liv.

Älskade, kallade och heliga

Rom 1:7 - Jag hälsar er alla Guds älskade som bor i Rom, hans kallade och heliga. Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus.

Sedan kommer Paulus med ett underbart uttalande om syskonen i församlingen. Han kallar dem älskade, kallade och heliga! Här uppenbarar Herren en underbar och djup sanning om församlingens identitet under denna nådens hushållning. Det som är viktigt här är att sättet som Herren ser på de troende i Rom är exakt samma sätt som Herren ser på oss i dag. Det är ingen skillnad! Vi är på samma sätt ”älskade, kallade och heliga”. 

Det kan verka både fel och missvisande när man ser på sina egna fel, brister och ofullkomliga natur. Men precis som för de troende i Rom är det här inte riktat till dem som har nått en viss andlig nivå eller till dem som håller lagen fläckfritt. Det handlar om vår orubbliga position i Herren, genom Guds villkorslösa nåd!

Guds älskade 

Paulus börjar med att slå fast att de troende är Guds älskade. Det grekiska ordet för kärlek här är ”agape”, som är ett uttryck för Herrens villkorslösa och gudomliga kärlek, som är ett uttryck för Guds eget väsen. I nådens hushållning är vi inte älskade av Gud för att vi är duktiga, utan för att vi har blivit placerade i Sonen. Den fantastiska och obeskrivliga sanningen är att Gud Fader älskar församlingen på samma sätt som han älskar sin egen Son (Joh 17:23). 

Den här villkorslösa kärleken är en permanent juridisk verklighet som inte har med oss, våra meriter eller gärningar att göra. Det är en kärlek som inte ökar när vi har en ”bra andlig dag”, och den minskar heller inte när vi misslyckas i köttet. Vi tjänar inte Herren för att bli älskade, utan vi tjänar honom för att vi redan är älskade. Vi är Herrens älskade!

Hans kallade

När Paulus beskriver oss som ”kallade” använder han ordet ”kletois” i den grekiska grundtexten. Det betyder ”de som har tagit emot och svarat på en kallelse”. På grund av sin fallna natur söker sig människan alltid i egen kraft bort från Gud, men i nådens hushållning ser vi hur Herren sträcker ut en kallelse till människan. I samma ögonblick som en människa lyssnar till evangeliet och vilar i att Jesu offer är nog, sker ett omedelbart och juridiskt positionsbyte. Vi har inte valt honom först, utan han har kallat oss. Att vara ”kallad” innebär att ditt himmelska medborgarskap och din eviga framtid är fullständigt säkrade av Gud själv. Och den kallelsen är oåterkallelig (Rom 11:29).

Och heliga

Detta är kanske det ord som vissa har missförstått allra mest. Många ser kanske ordet ”helig” som ett uttryck för en människas syndfrihet eller höga moral. Men i grundtexten är det grekiska ordet ”agios” en term som i stället pekar på en människas position. Ordet betyder ”avskild för Gud” eller ”satt till Guds förfogande”. I den svenska bibelöversättningen står det ofta ”kallade att vara heliga”, men i den grekiska grundtexten finns inte ordet ”att vara” med. Det står ordagrant: ”kallade heliga” (kletois agiois). Helgelsen i detta sammanhang är med andra ord inte en process, utan ett faktum. I samma sekund som den helige Ande döper in en troende i Kristi kropp, blir han förklarad helig genom Guds nåd!

Den här underbara versen i första kapitlet ger oss en förståelse för att frälsningen är en fullbordad gåva, där Herren ser oss genom Sonens fullkomlighet. Det är denna orubbliga grund som gör att Paulus direkt efteråt kan uttala nådens hushållnings ständiga hälsning: ”Nåd vare med er och frid.” Det finns ingen andlig frid utan att först ha förstått nådens andliga verklighet för varje troende. Vårt liv i Kristus innebär att vi är Herrens älskade, kallade och heliga!

Evangeliets inneboende kraft och trons rättfärdighet

Rom 1: 16–17 - Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, juden först men också greken. 17 I evangeliet uppenbaras rättfärdighet från Gud, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige ska leva av tro.

Efter att Paulus har uttryckt sin längtan att besöka församlingen i Rom flyttar vi fokus till vers 16 och 17. Här skriver Paulus två verser som utgör brevets teologiska hjärta. 

När Paulus skriver att han ”inte skäms för evangeliet” använder han en form av underdrift där han förnekar det motsatta budskapet. Han förstärker sitt budskap genom att ta avstånd från det negativa påståendet om att man skulle skämmas för Herren och evangeliet. Så när Paulus säger att han inte skäms för evangeliet är det samma sak som att säga att han frimodigt proklamerar evangeliet. Romarna trodde att evangeliet var fyllt med skam och svaghet, men det vänder sig Paulus mot och förklarar att han är stolt över det, för budskapet bär på en kraft som både frälser och frikänner människan för evigt.

Ordet kraft som Paulus använder här är ordet ”dynamis” i grundtexten (härifrån har vi fått vårt ord ”dynamit”). Evangeliet är med andra ord en kraft som är så mäktig att den flyttar en människa från död till liv, från mörker till ljus. 

För var och en som tror

Det grekiska ordet för att tro är ”pisteuo” och betyder ”att lita på”, ”att förtrösta på” eller ”att vila i”. Det handlar om att kapitulera och ge upp inför Herren, erkänna att man i sig själv är maktlös och i stället sätta hela sin tillit till att Jesu offer är nog. Det betyder att det i tron inte finns något utrymme för mänskliga prestationer – frälsningen ges som en fri gåva till den som tror, oavsett om man är jude eller grek. Under lagens hushållning krävdes ritualer, gärningar och offer för att närma sig Gud. Men här, i nådens hushållning, är villkoret för frälsning endast i och genom tron.

Romarbrevet 1:18–32 – Guds dom över hedningarna

”Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen.” (Rom 1:18)

Efter det att Paulus har proklamerat kraften i evangeliet och frälsningen i Herren, så visar Paulus oss människans tillstånd utan Herren. Vi kan inte helt förstå Herrens offer på korset om vi inte också förstår människans andliga tillstånd, som har funnits sedan syndafallet. För att förstå varför Herrens offer är nog, måste vi förstå vår hopplöshet utan Herren och Guds nåd i våra liv. Här visar Herren oss att människan inte bara lite bristfällig, men hennes fallna natur är totalt fördärvad! 

Paulus inleder med att slå fast att Guds vrede uppenbaras över orättfärdigheten. Det gör han för att visa att ingen människa kan skylla på att hon inte visste bättre. Här visar Paulus på Herrens osynliga egenskaper - Hans eviga makt och gudomlighet, allt det som kan uppfattas genom de skapande verken sedan världens skapelse. Därför står människan utan ursäkt (vers 20). Men det handlar om mer än att människan i sitt inre vet att Gud finns, det handlar också om att man “undertrycker sanningen”. Det betyder att man vänder sig bort från Herren och börjar tillbe det skapade i stället för skaparen. Det är avgudadyrkans början och födelse som gör att människans hjärta förmörkas (vers 21-22)

Gud utlämnade människan 

Hela tre gånger i detta avsnitt proklamerar ordet att “Därför utlämnade Gud dem åt”.. Vi kan se att människan blir utlämnad åt deras hjärtans begär så att de orenade och förnedrade sina kroppar med varandra, lidelser och ett ovärdigt sinnelag.  

När människan väljer bort Herren, drar Gud till slut undan sin bevarande hand och låter människan skörda den fulla konsekven av sitt eget val. Resultatet blir ett totalt moraliskt och andligt sammanbrott, som Paulus beskriver i detalj genom sexuella perversioner, girighet, ondska, avund och högmod.

Människan utan Herren har ett “ovärdigt sinnelag” (vers 28) som gör att hon inte längre skilja på rent och orent, och trots att hon innerst inne vet att Guds lag säger att de som handlar så förtjänar döden, fortsätter hon inte bara att göra det utan samtycker också till att andra gör det (vers 32). 

En återvändsgränd

Det här visar på en återvändsgränd för människan utan Gud! Dörren är stängd och det finns helt enkelt inget hopp för människans egen prestation eller gärningar. Vi kan inte nå Herren genom sin egen godhet, sin moral eller religiösa strävan. 

Rättfärdigheten måste komma utifrån, som en fri gåva av nåd. Nu förstår vi Paulus bättre, när han säger att evangeliet är den enda kraft som kan rädda oss och det sker enbart för att Jesu offer är nog! Vi är helt beroende av Herrens fullbordade verk på korset. 

Jesus Kommer Snart!