Kära syskon,
Jag har tidigare
skrivit ganska mycket om Herrens 7000-åriga plan med människan, som handlar om
det sätt på Herren tidsmässigt har delat in människans historia, som sträcker sig helt fram till evigheten. Det
här tar utgångspunkt i skapelseberättelsen, där Gud skapade världen på sex
dagar för att sedan vila på den sjunde. En dag är som vi vet 1000 år för
Herren, vilket betyder att de första 6000 åren är en symbol för människans
historia fram till den sjunde dagen. Det var den dag som Herren vilade på, som
är en bild på tusenårsriket. Den åttonde dagen är en symbol på själva
evigheten.
Samtidigt finns
också tydliga löften till Israel, att Herren ska göra Israel levande igen efter
två dagar (2000 år), på den tredje dagen ska de uppstå (inne i tusenårsriket):
Jesu återkomst
till Israel på den tredje dagen
Hos 5:15 - Jag
går min väg, jag återvänder till min boning tills de erkänner sin skuld och
söker mitt ansikte. I nöden ska de vända sig till mig. Kom, låt oss vända om
till Herren! För han har rivit oss, han ska också hela oss. Han har slagit oss,
han ska också förbinda oss. Efter två dagar gör han oss levande igen, på tredje
dagen låter han oss uppstå, så att vi får leva inför hans ansikte.
Det kan nämligen
vara på det sättet att Herren uppfyller sitt profetiska ord genom att
bokstavligt talat vända tillbaka till Israel efter två dagar, på den tredje
dagen som då är efter 2000 år.
Men det som är
avgörande är naturligtvis vilket år Herren i så fall dog och uppstod. Ganska
många, inklusive mig själv, tittade på år 32 e.Kr. som det år Herren uppstod.
Det skulle i så fall betyda att år 2032 är det år Herren återvänder till
Israel. Men man ska också komma ihåg att dra bort sju år, som är vedermödans
tid, vilket i så fall betyder att uppryckandet sker år 2025. Vi vet allesammans
att det inte hände, och att vi befinner oss nu i 2026. Det gjorde att jag
tittade närmare på två årtal – datumet för det dekret som Daniels bok pekar på
och sedan själva årtalet för Herrens död och uppståndelse. Det visade sig vara
väldigt intressant och något som pekar på år 2026!
De 70
årsveckorna för Israel
Dan 9:24 – Sjuttio
veckor är bestämda över ditt folk och över din heliga stad.
Ängeln Gabriel är
tydlig med att denna profetia berör och är specifik för Israels folk och
Jerusalem. Sjuttio veckor utgör den profetiska tidsperiod som var förelagd
Israel innan Herren skulle uppfylla dessa sex profetiska löften, som både
gäller Israels frälsning och deras fulla upprättelse. Det är med andra ord en
betydelsefull skiss över Israels historiska och profetiska tidslinje, som
sträcker sig från den babyloniska fångenskapen till Kristi andra tillkommelse
som Israels Messias.
Det profetiska
tidsbegreppet
Det hebreiska
ordet för vecka är shabua, som ordagrant betyder en vecka av sju, eller en
”sjua”. Sjuttio veckor innebär således sjuttio sjuor, vilket motsvarar en
profetisk tid för Israel på 70 x 7 år, det vill säga 490 år. Det skulle alltså
gå 490 år innan Herren skulle upprätta det utlovade Gudsriket för Israel.
Tre
tidsperioder
Hela tidsperioden
på 70 veckor är indelad i tre tidsperioder:
- Först en period på 7 veckor (49 år).
- Därefter en period på 62 veckor (434
år).
- Slutligen en sista period på 1 vecka
(7 år).
Det går 7 veckor
(49 år) från det att Artaxerxes ger sin order till dess att Jerusalem blir
återuppbyggt. Efter det går ytterligare 62 veckor (434 år) innan den smorde
Fursten dör på korset. När Jesus rider in i Jerusalem fullbordar han därmed den
69:e årsveckan i denna profetia.
Profetians
början
Neh 1:3 – De
sade till mig: "De som är kvar efter fångenskapen befinner sig i provinsen
och de lider stor nöd och vanära. Och Jerusalems mur är nerbruten och dess
portar nerbrända."
Dan 9:25 – Vet
därför och förstå: Från den tid då ordet gick ut att Jerusalem skulle
återställas och byggas upp till dess den Smorde Fursten kommer, skall det gå
sju veckor och sextiotvå veckor.
En viktig aspekt
när vi talar om de 70 årsveckorna är att fastställa när denna profetia
egentligen börjar. Jerusalems mur var nedbruten, portarna var uppbrända och
Nehemja sörjde, fastade och bad inför Herren. Nehemja, som då var munskänk hos
kungen, bad om tillåtelse att resa till Jerusalem för att bygga upp staden
igen. Det finns flera dekret (kungliga påbud) som skulle kunna markera början
av denna profetia. Men det finns bara ett dekret i Gamla testamentet, efter den
babyloniska fångenskapen, som specifikt handlar om återuppbyggnaden av
Jerusalem. Detta påbud utfärdades av Artaxerxes i hans tjugonde regeringsår, i
månaden Nisan.
Tidigare har vi
delat att det hände år 445 f.Kr., som då gör att Herrens död och uppståndelse
hamnar på år 32 e.Kr. Men något tyder på att detta dekret utgavs år 444 f.Kr.,
som då gör att vi hamnar på år 33 e.Kr.
Artaxerxes
dekret
För att förstå
varför år 444 f.Kr. är det korrekta startskottet för Daniels 70 årsveckor,
måste vi titta på hur man räknade tid i det forntida Persien. Den klassiska
uträkningen (år 445) vilar på antagandet att Artaxerxes I tillträdde tronen år
465 f.Kr. Men moderna historiker har tittat närmare på dokument från bibliotek
i Babylon och historiska källor från Thukydides. De visar att Artaxerxes far,
Xerxes, dog i augusti 465 f.Kr. Men enligt persisk tideräkning räknas det
första regeringsåret först från det kommande nyåret! Det skulle i så fall
betyda att Artaxerxes första officiella regeringsår började i april 464 f.Kr.
Om hans första år var 464 f.Kr., blir hans 20:e regeringsår (som nämns i
Nehemja 2:1) år 444 f.Kr.
Här är något
viktigt - I det persiska och babyloniska systemet räknade man inte en kungs
första år från den dag han satte sig på tronen. Den korta perioden från
trontillträdet fram till nästa nyår (som inföll på våren) kallades för
"tronbestigningsåret". Det "första regeringsåret" började
officiellt först vid det första nyårsfirandet efter att kungen tillträtt. Tack
vare dagböcker från Babylon vet vi med säkerhet att Artaxerxes far, Xerxes,
mördades i augusti 465 f.Kr. Artaxerxes tog över makten med det samma, men
perioden från augusti 465 f.Kr. till våren 464 f.Kr. räknades alltså bara som
hans tronbestigningsår. Det första året var däremot hans officiella första
regeringsår, som inleddes vid det persiska nyåret (månaden Nisan) i april 464
f.Kr.
Det tjugonde
regeringsåret
Bibeln säger
uttryckligen i Nehemja 2:1 att det var i "kung Artaxerxes tjugonde
regeringsår" som dekretet utfärdades. Om vi utgår från den historiskt
korrekta dateringen blir beräkningen enkel och logisk:
- År
1: 464 f.Kr.
- År
10: 454 f.Kr.
- År
20: 444 f.Kr.
Den grekiske
historikern Thukydides ger oss ytterligare en pusselbit. Han skriver om den
atenske generalen Themistokles flykt till Persien. Genom att synka grekisk
historia med persiska dokument kan vi se att Artaxerxes nyss hade tillträtt
tronen när Themistokles anlände. Detta samspel mellan grekisk och persisk
historieskrivning bekräftar att Artaxerxes styre började precis vid den
brytpunkt som pekar ut 444 f.Kr. som hans tjugonde år. När året pekar på 444
f.Kr. har det avgörande betydelse när vi ska avgöra året för Jesu död och
uppståndelse.
Nisan 1 år
444.f.Kr
När vi har fastställt
att Artaxerxes tjugonde regeringsår var år 444 f.Kr., kan vi lättare se på det
sätt Herren har tänkt in historien i minsta detalj. Det finns två tidpunkter
som måste stämma överens - dagen då ordern gavs i Persien och dagen då Messias
framträdde i Jerusalem.
Nehemja 2:1
nämner månaden Nisan. Enligt judisk tradition, om ingen specifik dag nämns,
räknar man ofta från den första dagen i månaden. Beräkningar (utförda bland
annat av NASA:s månfaser) visar att nymånen i Jerusalem år 444 f.Kr. blev
synlig vid solnedgången den 4 mars. Detta innebär att den 1 Nisan år 444 f.Kr.
motsvarar den 5 mars i vår kalender.
173 880 profetiska
dagar
Som vi tidigare
sett består profetian i Daniels bok av 69 veckor (7 + 62), vilket är 483 år. Om
vi sedan räknar 483 profetiska dagar enligt det judiska sättet att räkna blir
det exakt 173 880 dagar, där vi räknar från den 5 mars 444 f.Kr. Då hamnar vi på den 30 mars år 33 e.Kr. Enligt kalenderberäkningar för år 33.e.Kr var den
30 mars den 10 Nisan. Precis den här dagen är en av de viktigaste dagarna i den
judiska kalendern. Det här var dagen då israeliterna enligt Mose lag skulle
välja ut det lamm som sedan skulle offras fyra dagar senare (2 Mos 12:3). Det betyder
att det var exakt denna dag som Jesus red in i Jerusalem på en åsna år 33. När
Herren rider in på dagen den 10 Nisan, är han en symbol på det sanna påskalammet,
som är redo att offras för världens synd och överträdelser.
Blodmåne år 33
Ett av de
starkaste argumenten för att Jesus dog år 33 och inte år 32 är den astronomiska
händelsen som sker under själva korsfästelsen.
Bibeln beskriver att mörker föll över landet och Petrus citerar senare profeten Joel om att "månen skall vändas i blod". Astronomiska data visar att det inträffade en partiell månförmörkelse fredagen den 3 april år 33 e.Kr. (den 14 Nisan). En månförmörkelse ger månen ett rödaktigt, "blodigt" utseende. Denna förmörkelse var synlig från Jerusalem precis när månen gick upp vid horisonten på kvällen efter korsfästelsen. År 32 e.Kr. skedde ingen sådan händelse som passar in på påskhögtiden.
Då Nisan 14 måste
ha infallit på en fredag det år Jesus korsfästes, måste vi undersöka de
aktuella åren 30, 31, 32 och 33 e.Kr.:
År 30 e.Kr: Den 14 nisan föll på en fredag (7 april).
Detta är ett möjligt år, men det stämmer inte med Daniels profetia om de 69
veckorna eller med Pilatus regeringstid på samma sätt.
År 31 e.Kr: Den 14 Nisan föll på en tisdag eller
onsdag. Det faller helt bort.
År 32 e.Kr: Här föll den 14 Nisan på en måndag eller
tisdag (beroende på hur man räknar nymånen). Det är alltså astronomiskt
omöjligt att Jesus dog på en fredag år 32 e.Kr. om det samtidigt var den 14 Nisan.
År 33 e.Kr: När vi tittar på år 33 e.Kr. ser vi en
perfekt matchning. Astronomiska beräkningar för nymånen i Jerusalem visar att
månaden Nisan började så att den 14:e dagen inföll exakt på fredagen den 3
april. Det innebär att år 33 är det enda år i den här perioden som harmonierar
med:
- Daniels profetia (69 veckor från 444
f.Kr.).
- Evangeliernas
veckodag (Fredag).
- Den
judiska kalendern (14 nisan).
Den "dubbla sabbaten"
Ytterligare ett
argument som talar för år 33 är att den efterföljande dagen, lördagen den 15 Nisan,
inte bara var en vanlig sabbat utan också den första dagen i det osyrade
brödets högtid – en så kallad "hög sabbat" (dubbel sabbat) (Joh 19:31). Att den
vanliga veckosabbaten och högtidssabbaten sammanföll just detta år förklarar
varför det var så bråttom att få ner kropparna från korset. Enligt judisk lag fick ingen hänga kvar på ett kors under en sabbat, och absolut inte under en "hög sabbat". År 33 var Nisan 15 en lördag som då matchar Johannes beskrivning som en "stor sabbatsdag".
Vad betyder
detta för 2026?
När vi nu ser att
år 32 e.Kr. inte är tekniskt möjligt på grund av veckodagarna, tvingas vi
flytta fram Jesu död och uppståndelse till år 33. Om år 33 e.Kr. är året då
Jesus "lämnade sin boning" (Hos 5:15), så når vi de 2000 åren från
Herrens uppståndelse år 2033. Det betyder att vi står precis på tröskeln till
de sista sju åren (den 70:e årsveckan). Detta ger en förklaring till varför år
2025 passerade utan att det vi väntade på skedde. Därför kan vi förvänta att
det är år 2026 som vi kommer att få se ett uppfyllande av Herrens 7000-åriga
profetia.
En gudomlig
spegling - Påsken 2026 och år 33 e.Kr.
En annan
intressant detalj och något väldigt sällsynt är att påsken 2026 är en exakt
spegling av datumet för den första påsken år 33!
År 33 dog Jesus
den 3 april och uppstod den 5 april på påskdagen. År 2026 infaller långfredagen
på samma sätt exakt samma dag den 3 april och uppståndelsedagen sker den 5 april,
exakt 2000 år senare. Ett otroligt inträffande!
Högprofetisk
tid
Vi har tidigare
konstaterat att år 32 e.Kr. inte kan vara året för korsfästelsen eftersom
fredagen då inte inföll på den 14 Nisan. Detta förklarar varför de förväntningar
många hade på år 2025 (baserat på 2032 minus 7 år) inte infriades. Men här i
2026, ser vi att vi har profetiskt ett "speglingsår", där vi landar
på år 2033 om vi räknar exakt 2 000 år (två profetiska dagar) från
uppståndelsen. Drar vi sedan bort de sju åren för den sista årsveckan
(vedermödan), hamnar vi exakt här - våren 2026. Det betyder samtidigt att söndag
den 5 april är exakt 2000 år efter Herrens uppståndelse! Herrens uppståndelse
är vår uppståndelse!
I hoppet om
Herrens tillkommelse,
Mikael