Jag var igång med mina göromål som jag brukade, och mina tankar var
fokuserade på just det jag var igång med. Solen hade stått upp på morgonen som
den brukade, och vädret var varken fint eller dåligt. Inga särskilda tecken på
himlen vittnade om denna enastående och unika händelse, som snart skulle ske lite
senare på dagen. Det är inte alltid att jag hinner, men just den här morgonen
fick jag tid till lyfta mina händer mot Herren. På samma sätt som jag brukade
göra, tackade jag Herrens för hans närstående tillkommelse och gav uttryck för
att jag längtade efter hans återkomst. Det var med andra ord en ganska vanlig
dag, och intet tydde på att just den här dagen skulle bli annorlunda.
Men ändå kom det inte som en överraskning. I många år hade vi sett stora tecken på himlen och på jorden. De människor som hade bejakat dessa tecken kunde se dom intensifiera, i ett allt mer stigande crescendo. Vi upplevde att vi i lång tid hade balanserat på kanten till vedermöda, och mycket mörka tider. Man fick en visshet om att den här världen aldrig någonsin blev den samma igen – och att den rörelse som hade satts igång, skapade en mäktig virvelvind och en ström, som inte kunde stoppas. Vi var på väg in i något avgörande, och det fanns ingen väg tillbaka.
Men ändå kom det inte som en överraskning. I många år hade vi sett stora tecken på himlen och på jorden. De människor som hade bejakat dessa tecken kunde se dom intensifiera, i ett allt mer stigande crescendo. Vi upplevde att vi i lång tid hade balanserat på kanten till vedermöda, och mycket mörka tider. Man fick en visshet om att den här världen aldrig någonsin blev den samma igen – och att den rörelse som hade satts igång, skapade en mäktig virvelvind och en ström, som inte kunde stoppas. Vi var på väg in i något avgörande, och det fanns ingen väg tillbaka.
Men när det väl hände, så var det ändå mer överraskande och mer
överväldigande än mänskliga ord kan beskriva. Mina tankar blev störda av ett
mäktigt ljud, som mest av allt lät som ett kraftigt och väldigt intensivt
basunljud. Det var svårt att säga om ljudet kom utifrån eller inifrån, men jag
fick upplevelsen av att det fyllde hela mig och hela min varelse. Det var ett
ljud jag med andra ord inte kunde undgå att uppleva eller höra, och den fick
min fulla uppmärksamhet. Det var heller inget tvivel om vad ljudet innebar. Jag
visste omedelbart att detta basunljud inte var av den här världen, att det var
något övernaturligt och syftet var Herrens återkomst. I just det ögonblicket visste
jag med det samma, att tiden för uppryckandet och församlandet till honom
äntligen hade kommit.
Samtidigt och utöver det alltomfattande basunljudet, så kunde jag höra
Herren kalla med en röst så stark och så mäktig, att det inte var något tvivel
om att det var Herren själv som proklamerade för sina barn, furstar och
väldigheter, att han hade stigit ner från tronen för att hämta sina barn. På
trots av den väldiga auktoritet, och med rösten som ett dånande vattenfall,
blev jag inte rädd. Glädjen, hoppet och förväntan spreds med ljusets hastighet
i mitt inre, och varje cell i min kropp ropade ut efter Herren. Hela händelsen
gick säkert väldigt snabbt, men jag upplevde det som att tiden och den här
väldens klocka stannade till. Jag fick lov till att kliva ut ur den här
världens tid och rum, och kunde uppleva allt vad som hände i just detta
ögonblick.
Långsamt började jag stiga uppåt, och det kändes som en stormvind eller
virvelvind hade tagit tag i mitt liv, och sög mig upp mot taket. Taket kunde
inte hålla mig tillbaka, jag gick rakt igenom och omedelbart var jag ute i
luften och med hastig fart på väg mot skyn. Samtidigt med att jag lyftes upp
mot himlen, började min kropp att förvandlas. Det kändes som eld omslöt mig, och
den rörde sig från mitt huvud och ned till mina fötter. Det var en eld som både
renade, helade och brände bort allt som var kvar från detta jordeliv. Efter den
renande elden kom Guds härlighet över mig. Den omslöt mig och formade sig som
en klädnad runt min kropp. Denna härlighetsklädnad var skapad för himlen, och
den sken som solen på en klarblå himmel. Resten av kroppen genomgick samma
förvandling, och Guds härlighet genomsyrade hela min kropp. Det var ett faktum,
att det som tidigare var hade dött, och något nytt, unikt och helt fantastiskt
hade blivit till.
När jag tittade mig omkring, såg jag tusentals av människor som hade ryckts
upp på samma sätt som jag. Dessa liknade eldsbloss, som lyste upp och skapade
en mäktig syn på himlens sky. Alla dessa frälsta själar färdades samma väg och
mot samma mål. Tillsammans for vi genom himlens sky och ut i himlens universum,
där vi för ett ögonblick stannade till. Som en paus på vägen, där vi alla skulle
samlas innan vi fortsatta till vårt gemensamma mål. Runt omkring oss fanns
millioner av himlens änglar, som omslöt oss och gav Herren ära för hans mäktiga
gärningar. Men allas ansikten var vända mot en bestämd person. Helt automatiskt
drogs vår blick mot den Evige, mot honom som har ett ansikte som solen när den skiner
i all sin kraft. Hans huvud och hår var vitt som snö, och hans ögon var som mäktiga eldslågor. Hans höften och neråt såg ut som eld omgiven av ett kraftfullt och
bländande sken. Han var omgiven av en härlighet som man normalt inte kan utstå
eller se, med sina naturliga ögon.
Ögonblicket vi hade väntat på hade äntligen hänt - Jesus hade kommit
tillbaka precis som han hade lovat. Han hade upprest de döda, och vi
tillsammans med de heliga hade församlats hos Jesus. På en ögonblickssekund
hade han tagit oss till sig, rört och förvandlat våra liv. Det här var vår
kropps förlossning, vårt barnaskap och vårt himmelska hopp. Tacksamhet,
tacksägelse och glädje fyllde mitt hjärta. Efter en lång vandring var jag äntligen
hemma. Jag hade kämpat den goda kampen. Jag hade bevarat tron och fullbordat
mitt lopp, och nu låg Herrens segerkrans i förvar till mig.
Jesus kommer snart!