Platsen där böner aldrig blir besvarade

 

”Allt var väldigt overkligt, men ändå har verkligheten aldrig varit så intensiv, och så påtaglig som den var just i det ögonblicket.

Han visste med all säkerhet, att han hade fallit ihop på golvet med starka smärtor i sitt bröst. Nu stod han på något sätt bredvid sin kropp, och tittade på sig själv som låg livlös på golvet. Men utan att någon behövde förklara det för honom, så blev plötsligt allt helt tydligt och klart. Han var död, men hans själ levde vidare, på trots att hans hjärta inte slog längre. Det var en chockerande upplevelse, då han aldrig någonsin hade trott på liv efter döden, eller tänkt på sin själ som något som kunde leva vidare utanför kroppen, när den inte kunde eller fungerade mer. Han var med andra ord i ett tillstånd, där han var ”levande död”.

En påtaglig andlig värld

Det andra som slog honom var på det sätt han upplevde den ”nya världen”, han befann sig i. Färgarna och kontrasterna var mycket starkare än han var van vid. Ljudet runt omkring honom var mycket högre, och hans hörsel kunde höra och registrera det minsta lilla ljud, och även det som hände mycket långt borta. Hans känslor var långt mer påtagliga och på något sätt förstärkta, som gjorde att det han upplevde kändes mycket mer påtagligt i hela hans kropp.

Den här verkligheten, var med andra ord mycket mer påtaglig och verklig än den värld han var van vid och kom ifrån.  

Dom vill mig ont

Han hade koncentrerat sig så mycket om att titta på sig själv som låg på golvet, att han inte hade lagt märke till de gula och stirrande ögon som betraktade honom i mörkret. Det var som att dessa varelser hade väntat och ville honom något. Alla hans tankar och hela hans intuition reagerade och skrek till honom, att dessa varelser inte ville honom något gott. Helt plötsligt började den ena varelsen väsa till honom, och började uttrycka sin avsky över honom. Ut ur deras mun kom bara förbannelser, och hån över att han var död och att han nu var deras.

Han förstod inte varför han var deras? Han hade inte gjort dem något, och ville inte någon annan något ont heller. Svaret kom inom honom, lika snabbt som han hade ställt frågan. ”För att du valde att inte ta emot min inbjudan att komma in i ditt liv”

I samma ögonblick visste han precis vad det handlade om. Han hade ju hört om Gud och om livet efter döden, i olika sammanhang. Han hade en arbetskamrat som var med i någon frikyrka, och på samma gata som honom bodde också en religiös familj av samma slag. Varje gång hans arbetskamrat hade pratat om Jesus, hade han inte sagt något högt, men inom sig själv hade han tyckt synd om honom och hade hoppats på att han skulle vakna upp och förstå, att människan endast är en produkt av tillfälligheter, kemiska reaktioner och biologisk utveckling.

När andra människor hade trott på mer mellan himmel och jord, så var han en överbevisad ateist. Han hade inte något emot religiösa människor, han trodde helt enkelt bara inte på det.

Ett uppvaknande

På ett ögonblick blev hans världsbild helt förrändrad. Allt vad han hade trott på visade sig vara fel och falskt. Han var invaggad i denne förvrängda tro, en överbevisning om en värld utan Gud och utan en skapare.  

Sanningen slog honom som ett hårt slag i ansiktet och i hela hans varelse. Det fanns en andlig verklighet! Det fanns en levande Gud, och han hade förkastad honom i hela sitt liv! Om han bara hade… Han hann inte ens tänka tanken färdigt, före det att en av de hemska varelserna hade tagit tag hans arm, och började dra bort honom från hans egen kropp där han fortfarande stod. Han var en ganska stor kille i det naturliga och var nog starkare och större än genomsnittet. Men här, i den andliga världen, och mot dessa varelser, var han ingenting. Hur mycket han än förstökte att göra motstånd och streta emot, så hjälpte det föga och gjorde ingen skillnad alls.

Det mörka hålet

Samtidigt med att dessa drog bort honom och ner under jorden, så skrek de förbannelser över honom, över Gud och över allt som är heligt. Dom bet, rev och slog hans kropp så fort de kom åt. Rädslan och ångesten var nu så påtaglig och så stark, att det kändes som att hans kropp kunde explodera när som helst. Han försökte att ropa ut om hjälp, men samtidigt visste han att det var lönlöst. På något sätt så visste och förstod han, att ingenting hjälpte och att han hade förtjänat det han upplevde just nu.

Dom färdades genom en lång mörk tunnel, med väldig snabb hastighet. Mörkret var så påtagligt och så tjockt, att man närmast kunde ta på det. Det enda som lyste upp i detta mörker, var dessa varelser med de gula onskapsfulla ögonen. Han kunde märka att de skyndade sig och hade bråttom. Dom kunde inte vänta med att genomföra sin mission och det syfte de hade med honom. Dessa onda varelser var på uppdrag, och dom var definitivt överbevisade om att fullföra det och föra honom till hans slutdestination.

För evigt åtskild

Han började förstå vart dom var på väg. Och det han såg bekräftade hans rädsla. Långt borta och längst ner i tunneln, såg han ett litet ljus som blev starkare och växte sig större.

Dom var på väg till den plats som han hade hört talas om tidigare. Helvetet var en verklighet! Det var något han tidigare hade skakat på huvudet åt. Han hade betraktat helvetet som religiösa fabler, och något som kyrkan använde som en skrämsel-propaganda för att vinna fler medlemmar. Men sanningen var att han var på väg dit just nu. Det var där han skulle tillbringa evigheten och resten av sina dagar. Han hade slutat göra motstånd, för han visste att det var lönlöst och att hans framtid var bestämd. Men egentligen var det inte själva platsen som var det värsta straffet, eller vetskapen om att det kommer att bli mycket smärtsamt som gjorde honom mest rädd.

Obesvarade böner

Det som gjorde honom allra mest förtvivlad, var tanken om att han för evigt var åtskild från sin Herre och sin skapare. Tanken om att han aldrig någonsin hade möjlighet för att uppleva Jesu kärlek, eller ta emot den frivilliga gåva som Gud hade gett honom i frälsningen på korset, var obeskrivlig. Avsaknaden av Gud på denna plats var obeskrivlig och helt utan jämförelse. Den penetrerade varje del av hans kropp, och den sände vågor av ångest, förtvivelse och fruktan in över honom.

Han anklagade sig själv med fördömmande tankar, och han önskade att han hade tagit andra val när han levde, och att han någon gång hade lyssnat till dem som hade talat sanning i kärlek till honom. Nu var han framme vid den stora porten, som stod vidöppen med ett mäktigt gap. Den slukade och tog tacksamt emot allt som gavs till den.

Hettan, stanken och den latenta atmosfär av hat som fanns där, var fullständigt obeskrivlig. Aldrig någonsin hade han tidigare upplevt något som kunde jämföra sig med det här. Skriken man kunde höra från milliontals människor som befann sig där var öronbedövande, och det steg i ett våldsamt crescendo. Han visste att han befann sig på den platsen, där böner aldrig någonsin blir hörda eller besvarade…

Han kallar dig

Min käre och dyrbare vän! Det här var en historia, och en verklighet som dessvärre tusentals människor upplever varje dag. Dessa människor har inte själva möjlighet att berätta den för dig, så jag gör det i deras ställe.

Dom befinner sig i dag på en plats, där deras böner aldrig blir besvarade eller hörda. Men deras bön och rop är, att någon kommer och berättar om denna fruktansvärda plats, och vad man kan göra för allt räddad från den och för att bli frälst.

Bibeln säger, att människans lott är att ”en gång dö, och sedan dömas”. Det betyder att vi bara har ett liv på den här jorden, men som kommer att avgöra hela vår framtid för all evighet. Det som är alltavgörande, är om man har sin sak klar med Gud, och om man har en personlig relation med Jesus. Man blir inte frälst av att göra goda gärningar eller att vara en god och en kärleksfull människa. Det finns bara en väg och ett sätt – att ta emot Jesus Kristus som sin personlige frälsare och det han gjorde för oss på korset. Något som är av nåd, och helt utan egen förtjänst.

Frälsningens väg

Vi kan komma till Jesus, precis som vi är, och på det sätt vi är. Det spelar ingen roll vad vi har gjort eller var vi tidigare har varit i våra liv.

När vi överlåter våra liv till honom, så kommer han och gör ett fantastiskt under. Han förlåter oss all vår synd, och han ger oss sitt liv, sin frälsning och allt det han har dött för oss på korset. På korset dog han för oss, bar våra synder och han öppnade dörren till himlen för var och en av oss. Om vi sträcker oss ut efter honom, tror i våra hjärtan, och bekänner honom som Herre i våra liv ska vi bli frälsta.Vänta inte med att ge ditt liv till Jesus, och gå inte in i evigheten utan honom. Han älskar dig med en evig kärlek, och han väntar på att du ska sträcka dig ut mot honom. Han har ett underbart och ett helt nytt liv för dig.

Guds rika välsignelse

Mikael 

Vårt hopp i en ödesdiger tid!

 

Vi står mitt i det amerikanska valet, och alla frågar sig hur framtiden kommer att se ut för både USA och resten av världen? Det är ingen hemlighet att vi lever i en betydelsefull och ödesdiger tid. Allt som sker, sker med ett ändamål, och är en del av Herrens plan för ändetidens utveckling. Församlingen, Herrens väntande brud, som är en del av den här världen, men inte av den, står bejakande och ser hur tidens tecken utspelar sig. Jag ser mig själv utifrån – för jag vet, att jag är en gäst och en främling i den här världen. Jag är skapad för en evighet tillsammans med Herren, och jag vet, att jag mycket snart kommer att vara tillsammans med Herren, för evigt. Det är mitt hopp, min förtröstan och tillförsikt.

Samtidigt är det en vädjan, att få sitt liv rätt med Herren. Om man inte är avgjord, eller inte har sin sak eller relation rätt med Herren – så är det hög tid till att springa till Jesus, in hans öppna, väntande och kärleksfulla famn.

Den avfälliges bön

Psaltaren 31:23 - Jag sade i min ångest: "Jag är bortdriven från dina ögon." Men du hörde mina böners ljud, när jag ropade till dig.

”Jag har vandrat på min egen väg, långt bort från ditt ansikte. Jag har gått bort från den nåd som en gång räddade mig och som drog mig bort från mörkrets välde. Den samma röst som en gång kallade mig och var så tydlig i mitt liv, har nu långsamt försvunnit och blivit allt mer dunkel och fjärran. Det ord som tidigare ledde mina steg, och den kärlek som brann så starkt i mitt hjärta, har bleknat och suddats ut. 

Jag tänkte inte längre på din godhet, och på den trofasthet du har visat mig. Ditt namn var inte längre på mina läppar, och mitt hjärta var långt ifrån ditt. Den samma synd som tidigare hade förfört och våldfört mitt liv, knackade nu på min dörr. Den ville in och bli en del av mitt liv igen. Den här världen visade upp sitt förföriska yttre, och fångade min blick och min uppmärksamhet. Min passion, åtrå och längtan blev bit för bit en del av den.

Mina knän är svaga, och mitt huvud är böjt i förkrosselse över mitt hjärtas tillstånd. Mina händer sträcker sig ut i hopp om att du åter vill ta min hand. Min röst ropar sig hes i förtvivlan, när jag ber om din närhet, som jag saknar. –”Låt mig få komma tillbaka, och låt mig få bli din igen!”

 Herrens hand på min axel

Psaltaren 34:18 - Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta och frälser dem som har ett bedrövat hjärta.

Jag kände din hand på min axel, och jag kände igen den hand som tidigare legat så tung på mitt liv. Den hand som ledde mig genom dödsskuggans dal, och bevarade mig från stupens väldiga brant. Den samma hand låg nu på min axel, och en villkorslös kärlek strömmade genom mitt liv.

Jag upplevde en kärlek som är helt oförklarlig, och som inte kan beskrivas med ord. Det var en kärlek jag aldrig tidigare hade mött i den här världen, som läkte och helade mina djupaste sår. Det var en kärlek som var tålig och mild, och som gavs helt utan krav eller begärde något igen. När människor hade dömt mig, eller den här världen hade förkastat mig, så mötte jag en kärlek som fördrar, tror och hoppas allting. En kärlek som visade sig vara en person – Jesus själv.

Den förlorade sonen

Jag kände igen rösten som talade till mig. Det var en röst liksom väldiga vatten, och samtidigt var det balsam för min själ. Orden som kom ut hans mun var ord av liv och ord av hopp. Han viskade i mitt öra att han aldrig hade övergivit eller lämnat mig.

Han hade aldrig övergivit mig eller varit fjärran ifrån mig. Han hade väntat på mig, stått där trofast i all sin nåd och i all sin kärlek. Han fördömde mig aldrig, men stod där med en öppen famn och med en villkorslös kärlek. Han väntade på att få springa mig i möte. Han väntade på att få lägga armarna om min hals, och han väntade på att få säga –”Välkommen hem min dyrbara son”.

Ett specifikt budskap från Herren

Jag upplever att Herren har ett specifikt budskap i dag, till både sin församling, till den här världen men också till den skara av människor som en gång har vandrat tillsammans med Herren. Människor som av olika orsaker någon gång kom bort i från Herrens väg.

Det är en tid då han kallar oss tillbaka till honom. En tid då han sträcker sig ut efter våra hjärtan och önskar att göra det till sitt. Han älskar oss med en obeskrivlig och villkorslös kärlek. Om du kommit bort från Herren, och ditt hjärta inte längre tillhör honom så kallar han på dig att komma tillbaka. Han vill rena, upprätta och hela dina sår.

Vägen tillbaka är kort

Jak 4:8 – Närma er Gud, så skall han närma sig er.

Vägen tillbaka till Herren är inte lång. Även om du har gått tusen steg bort, är han ändå bara ett steg tillbaka. Han står bredvid dig och väntar på att du sträcker dig ut efter honom i tro. Löftet är att den som drar när till honom, kommer Herren att dra när till sig. 

Herrens rika välsignelse

Mikael