Det här är en genomgång av Uppenbarelseboken kapitel 1, där vi går igenom kapitlet vers för vers.
I Upp 1:11 kan vi se att Uppenbarelseboken är skriven till sju församlingar i Asien, som låg utspridda i dagens moderna Turkiet. Brevet blev skrivet år 95 e.Kr., cirka 60 år efter det att Jesus hade vandrat omkring bland sitt folk. Jerusalem och templet var förstörda och både Paulus och Petrus hade dött ungefär 30 år tidigare. Alla lärjungar utom Johannes var nu borta. Lite tidigare hade han skrivit sitt evangelium och sina tre brev.
Johannes var förvisad till ön Patmos där han, i en uppenbarelse från Jesus, får nåden att både se och uppleva hela ändetidens scenario.
En uppenbarelse från Jesus
Upp 1:1-2 - Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske. Han sände sin ängel och gjorde det känt för sin tjänare Johannes, 2 som har vittnat om Guds ord och Jesu Kristi vittnesbörd, allt vad han själv har sett.
Ordet ”apokalypsis” (uppenbarelse) betyder "avslöjande" eller "borttagande av täcket". Boken är alltså ingen "hemlig" bok, utan syftet är att göra Guds framtida plan känd – allt det som snart måste ske.
Det är Fadern som ger uppenbarelsen till Sonen, som i sin tur förmedlar den till Johannes genom en ängel. Samtidigt ser vi hur Guds Ande talar till de sju församlingarna, vilket betyder att hela Treenigheten är delaktig. På samma sätt som Treenigheten var med vid själva skapelsen, är de med när det gäller själva avslutningen av denna tidsålder och evigheten.
Uppenbarelseboken är tredelad
Uppenbarelseboken och Daniels bok är båda profetiska böcker som pekar på den yttersta tiden. Men det är ändå vissa skillnader mellan dessa två böcker.
Daniels bok sträcker sig över en längre tidsperiod och innehåller profetior om olika världsriken som uppstått och sedan fallit. Här ser vi riken som Babylon, Medo-Persien, Grekland, Romarriket osv., men också profetior som handlar om vedermödan, de rättfärdigas uppståndelse, den kommande Messias och Tusenårsriket.
Om Daniels bok sträcker sig över en längre period, så ger Uppenbarelseboken särskild uppmärksamhet och är en detaljerad beskrivning av den korta tid på 7 år som är den sjuttionde årsveckan och Vedermödans tid. Man kan säga att Uppenbarelseboken är indelad i tre delar:
Från kapitel 1–5 är Församlingens tid fram till uppryckandet, det vill säga den tid vi lever i nu. De 24 äldste är en bild på den uppryckta församlingen.
Kapitel 6–19 är en detaljerad beskrivning över vedermödans tid där Israel och de messianska judarna är i fokus. Herren handlar direkt med Israel igen, och Gud förlöser domslut över jorden och människan.
Kapitel 20–22 är den sista delen och innehåller både en beskrivning om tusenårsriket och evigheten. Så hela 14 av de i allt 22 kapitlen handlar om vedermödans tid.
De 7 Saligprisningarna
Upp 1:3 – Salig är den som läser upp och saliga de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som står skrivet i den, för tiden är nära.
Här, i det första kapitlet, ser vi att det finns en välsignelse i att läsa och ta vara på det profetiska ordet.
”Salig är den som läser upp och salig är de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som står skrivet i den, för tiden är kort”.
Herren skriver också orsaken till detta – Herren önskar att vi ska vara vakna och känna till det profetiska ordet, då tiden är kort! Det finns i allt sju saligprisningar i Uppenbarelseboken, och talet sju är, som vi vet, fullkomlighetens tal. Det finns en fullkomlig välsignelse i det profetiska ordet.
Här är en översikt över de sju välsignelser som delas i denna profetiska bok:
”Salig är den som läser och de som hör de profetiska orden och tar vara på det som är skrivet i dem, för tiden är nära” (1:3)
”Saliga är de döda som härefter dör i Herren” (14:13)
”Salig är den som vakar och bevarar sina kläder, så att han inte går naken och man ser hans skam” (16:15)
”Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid” (19:9)
”Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden ingen makt, utan de ska vara Guds och Kristi präster och regera med honom i tusen år” (20:6)
”Salig är den som bevarar profetians ord i denna bok” (22:7)
”Saliga är de som tvättar sina kläder. De ska få rätt till livets träd och få gå in genom portarna i staden” (22:14)
En hälsning till de sju församlingarna
Upp 1:4 - Johannes hälsar till de sju församlingarna i Asien: Nåd och frid vare med er från honom som är och som var och som kommer, och från de sju Andarna inför hans tron,
Upp 1:5 - och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar. Han som har älskat oss och löst oss från våra synder med sitt blod
Brevet var skrivet till sju församlingar i mindre Asien som alla var verkliga församlingar vid den tiden. Varje församling får ett direkt ord från Herren med en uppmaning om att höra vad Anden talar till församlingen. Men vi kan också se att de sju breven är en profetisk och historisk genomgång av Guds församling som också symboliserar sju perioder/epoker i kyrkans historia som sträcker sig allt från den första församlingen, den apostoliska tiden, fram till Jesu återkomst. Men mer om det senare när vi kommer till kapitel två.
De sju Andarna framför Guds tron
I vers fyra och fem får vi också en hälsning från den treenigheten, som visar att både Fadern, Sonen och den helige Ande är med här:
-Gud Fadern ("Honom som är och som var och som kommer")
-De sju Andarna ("från de sju Andarna inför hans tron")
-Jesus Kristus (V. 5, "och från Jesus Kristus...")
De sju Andarna är en bild på den Helige Ande i all sin fullhet. Talet sju symboliserar fullkomlighet och fullbordan (grek. teleios). I Jesaja 11:2 ser vi en profetia om Messias och Anden, som bekräftar dessa sju sidor av Guds Ande. Här ser vi sex fasetter, plus Herrens Ande, som då utgör en fullkomlig helhet på sju:
”Över honom ska Herrens Ande vila, Anden med vishet och förstånd, Anden med råd och styrka, Anden med kunskap och vördnad för Herren.” (Jes 11:2)
Jesus säger eller vittnar om inget annat än det han ser Fadern göra. Han är det sanna och trovärdiga vittnet. Han är uppstått som den förstfödde från de döda som ger oss hopp om att vi en dag på samma sätt kommer att uppstå. Herrens uppståndelse är vår uppståndelse!
Sonen – det trovärdiga vittnet
Upp 1:5 från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar. Han som har älskat oss och löst oss från våra synder med sitt blod
Upp 1:6 - och har gjort oss till ett kungarike, till präster åt sin Gud och Fader. Honom tillhör äran och makten i evigheters evighet. Amen.
Upp 1:7 - Se, han kommer med molnen, och varje öga ska se honom, också de som har genomborrat honom. Och alla jordens stammar ska jämra sig över honom. Ja, amen.
Här ser vi Sonen, det trovärdiga vittnet, som är förstlingen av dem som ska uppstå, Herrens seger på korset som gör att vi kan bli frälsta och komma till himlen, hans eviga rike och sedan ett löfte om att han ska komma tillbaka. Hela frälsningshistorien i tre verser – vem Jesus är, vad han har gjort och det han kommer att göra.
När Herren är det trovärdiga vittnet betyder det att han är Faderns fullkomliga budbärare, då han inte talade av sig själv, utan enbart Faderns sanning, vilja och plan. Men det betyder också att budskapet är helt och hållet sannfärdigt och tillförlitligt. Ett budskap och vittnesbörd direkt från Gud Fadern, givet till Gud Sonen och talat genom Gud Anden.
Kulminationen är Jesu återkomst, då Herren sätter sina fötter på Oljeberget och upprättar sitt rike på jorden, något som också är beskrivet i Matt kapitel 24. De som har genomborrat honom är en särskild referens för det judiska folket.
Han som är A och O
Upp 1:8 – Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige.
Uppenbarelseboken visar oss vem Kristus är. Han är Alfa och Omega, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige. Det är första och sista bokstaven i det grekiska alfabetet, vilket betyder att Gud är begynnelsen och slutet. Hela tre gånger proklamerar Herren i Uppenbarelseboken att han är Alfa och Omega (1:8, 21:6, 22:13).
Upp 1:8 – Här ser vi den gudomliga auktoriteten för hela bokens budskap.
Upp 21:6 – Här bekräftar Gud att han har fullbordat allt och att hans plan är slutförd.
Upp 22:13 – Här ser vi att Jesus, det gudomliga ordet, delar Faderns evighet och allmakt. Han är fullbordan för all frälsning.
Det här visar också på Guds suveränitet och att Herren har total kontroll över ändetidens utveckling – allt sker efter Herrens vilja och på det sätt Herren önskar. Gud vet vad som kommer ske och kommer att fullborda och vaka över sitt ord.
Johannes och uppryckandet
Upp 1: 9–11 – Jag, Johannes, er broder, som i Jesus delar lidandet och riket och uthålligheten med er, jag befann mig på den ö som kallas Patmos, för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull. På Herrens dag kom jag i Anden och hörde bakom mig en stark röst, lik ljudet av en basun, och den sade: ”Skriv ner i en bokrulle vad du ser och skicka den till de sju församlingarna i Efesus, Smyrna, Pergamus, Tyatira, Sardes, Filadelfia och Laodicea.”
På Herrens dag kommer Johannes i Anden. Han får lov att höra Herrens mäktiga röst som liknas vid en basun. Sedan får han se den förhärligade Jesus i all sin härlighet. Johannes får en befallning om att skriva ner allt det han ser och skicka det till de sju församlingarna i Lilla Asien. Det Johannes får uppleva är en underbar symbol på det som en dag kommer att ske med Guds folk. På en given tidpunkt kommer vi på samma sätt att höra en Guds befallning och en Guds basun, och vi kommer att bli uppryckta till Herrens tron för att se Herren i all sin härlighet.
Församlingens uppryckande som är beskrivet i 1 Thess 4:16, kan jämföras med den uppenbarelse Johannes fick uppleva. Här representerar Johannes den uppryckta församlingen.
Herrens i all sin härlighet
Upp 1: 12-16 - Jag vände mig om för att se rösten som talade med mig. Och när jag vände mig om, såg jag sju ljusstakar av guld 13 och mitt bland ljusstakarna en som liknade en människoson, klädd i en hellång dräkt och med ett bälte av guld runt bröstet. 14 Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor. 15 Hans fötter liknade skinande brons som glöder i smältugnen, och hans röst var som dånet av väldiga vatten. 16 I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun kom ett skarpt tveeggat svärd, och hans ansikte var som solen när den skiner i all sin kraft.
Här får Johannes en mäktig syn. Han ser Herren i all sin förhärligade makt och majestät. Vi möter honom både som domare och överstepräst.
De sju ljusstakarna representerar de sju församlingarna i Asien, och guld symboliserar deras värde och gudomliga ursprung, från Herren själv. När Herren står mitt ibland ljusstakarna visar det på Herrens ständiga närvaro bland sitt folk. Han är inte en avlägsen Gud, utan vandrar mitt i sin församling, där han vakar över den.
Herrens klädnad är ordet ”himation” och är samma dräkt och typ av klädnad som resten av hans kropp. Församlingen är på samma sätt lovad att en dag få lov att vandra i ”himation”. Det är med andra ord Församlingens klädnad.
”Den som segrar ska få lov att vandra med mig i vita kläder (himation), ty han är värdig” (Upp 3:4).
Det guldbälte som Herren har runt bröstet är en symbol på hög rang och auktoritet. Det var ofta något som en kung eller domare hade. Guldet är en symbol på Herrens gudomlighet. Jesus är inte bara vår Frälsare utan vår suveräne Konung.
Herrens huvud och hår är vitt som snö. Det är också något vi möter i Daniels bok 7:9 (Den Gamle av Dagar). Det är en symbol på evighet, vishet och ålderdomlig auktoritet.
När Herren har ögon som eldslågor visar det att Herren ser igenom allt. De ser igenom mörker och den djupaste smärta. Han är en prövande domare som ser församlingens innersta tillstånd.
Herren har fötter som skinande brons, vilket är en symbol på både helgelse och dom. När fötterna är glödande betyder det att Herrens dom är ren och oföränderlig. Herren står klar till att verkställa domen över människan.
Herren har en röst lik ljudet av många vatten. När Herren talar måste man lyssna, och han talar med makt och auktoritet. Samtidigt vet vi att Herrens röst är som balsam för själen.
I sin högra hand har Herren sju stjärnor. De sju stjärnorna är de sju församlingarnas änglar. När Herren håller dem i sin högra hand är de under Herrens fullständiga beskydd och kontroll.
Svärdet som går ut ur Herrens mun representerar hans ord, som är ett vapen för både frälsning och dom. Ordet är en sanning som skär igenom och skiljer själ och ande, leder och märg (Heb 4:12).
Till sist beskriver Johannes Herrens ansikte som solen när den lyser i all sin kraft. Herren är ren strålglans, och det här är en symbol på Herrens strålande, gudomliga härlighet.
Här står Jesus mitt i församlingen! Vi ser honom som både överstepräst, domare och Konung, och han har total auktoritet och allt under kontroll.
Nycklarna till döden och helvetet
Upp 1: 17-18 - När jag såg honom, föll jag ner som död för hans fötter. Men han lade sin högra hand på mig och sade: "Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet. Och jag har nycklarna till döden och helvetet
Efter den här fantastiska uppenbarelsen av Herren faller Johannes ned som död för Herrens fötter – en ofullkomlig människa som får skåda fullkomlig helighet och härlighet. Johannes möter sin egen ofullkomlighet och Herrens fullkomlighet. Men Jesus sträcker omedelbart ut sin hand för att trösta sin tjänare. Herren lägger sin högra hand på Johannes som ett tecken på sin auktoritet. Jesu beröring återupprättar Johannes och manar honom att inte vara rädd. Johannes ska ha tillit till Herren inför den uppgift Herren har gett honom.
Sedan kommer Jesus med tre fantastiska påståenden om sig själv, som visar på hans gudomlighet och fullkomliga seger:
Jag är den förste och den siste:
Det är samma titel som Gud Fadern använder i vers 8. Den visar att Herren både är Gud men också evig och suverän över all tid. Eftersom han är den förste och den siste vet han slutet från början, och hans uttalade ord är sanna.
Jag är den levande:
Jesus är inte en död, utan Livets Källa. Han är den som har evigt liv i sig själv.
Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet:
Det här är den kraftfullaste bekräftelsen av själva uppståndelsen. Herren gav sitt liv på korset, men är nu den evigt uppståndne. Den seger Herren vann är grunden för all frälsning och allt det hopp som församlingen har.
Jag har nycklarna till döden och helvetet:
Att ha nycklar betyder att ha total makt och är symbol för auktoritet och kontroll. Döden syftar på den fysiska döden, och helvetet syftar på platsen där de dödas själar förvaras. Genom sin död och uppståndelse besegrade Jesus döden. Han tog makten från Djävulen, som tidigare hade makt över döden.
När Herren försäkrade församlingarna om sin totala makt över döden och helvetet var det en enorm tröst får den första församlingen som led hårt under förföljelse och martyrskap. Herren visar dem att deras liv, även under lidande och döden, är i hans hand.
Uppenbarelseboken är tredelad
Upp 1:19 – Skriv alltså ner vad du har sett och vad som är och vad som skall ske härefter.
Här visar Herren Johannes att uppenbarelseboken är tredelad. Det första är ”det som Johannes redan har sett”. Det andra är ”det som är” och till sist ”det
som ska ske härefter”.
Vad du har sett
I Uppenbarelseboken kapitel 1 ser Johannes den förhärligade Jesus ståendes ibland ljusstakarna av guld. Han ser den uppståndne segerherren från
Golgata stå mitt ibland de 7 ljusstakarna (de 7 församlingarna) av guld, med 7 stjärnor (de 7 församlingarnas änglar) i sin hand. Johannes ser Jesus som den förhärligade människosonen, som lammet, som lejonet av Juda stam, som den store domaren och som Konungarnas Konung och herrarnas Herre.
Vad som är
I kap 2 och 3 ser han det som är. Johannes fick ta emot ett budskap till de sju församlingarna. Breven är en överblick över församlingens urskillnings tid,
utifrån en profetisk och historisk tidslinje, helt i från församlingens födelse till Jesu återkomst. Sju brev som representerar församlingen och dess andliga
utveckling genom alla tider, intill bortryckandet och vedermödans tid.
Det första brevet sänds till församlingen i Efesos som representerar församlingens första tid, nämligen den apostoliska tiden. Det sjunde och sista brevet sänds till Laodikea församlingen. Det andliga mörker som skissas upp i brevet är en beskrivning på den allra sista tiden innan Jesus kommer tillbaka. Laodikea församlingen är den oomvända församlingen som blir kvarlämnad och utspydd in i vedermödans tid.
Vad som ska ske härefter
Till sist skulle Johannes skriva ner det som skulle ske härefter, med andra ord efter församlingens profetiska tid på jorden. Ordet ”härefter” är det grekiska ordet ”meta tauta”, som betyder ”efter dessa saker”. Dvs. det som sekventiellt ska ske efter församlingens tidsålder, som är presenterat genom de sju breven. Detta “härefter” kommer till uttryck i Upp kap 4, där de 24 äldste är runt om tronen.
Upp 4:1 – DÄREFTER (dvs, när församlingens tid på jorden är över, och den är blivit fulltalig) såg jag, och se, en dör stod öppen i himlen,
och den röst jag först hade hört TALA TILL MIG, SOM EN BASUN, sade: ”KOM HIT UPP, så skall jag visa dig vad som måste ske härefter.” (nämligen efter församlingens tidsålder) GENAST kom jag i Anden, och se en tron stod i himlen och någon satt på tronen.
Johannes såg en öppen dörr i himlen, en dörr som var öppnad för att församlingen skulle gå in och igenom den. Johannes får uppleva ”en stark röst”, ”en Guds basun” och ett ”uppryckande till Guds tron”. När Jesus talar och delar budskapet till församlingen är Johannes fortfarande kvar på jorden. När Jesus talar med Johannes om vedermödans domar som går ut över
jorden är Johannes uppryckt till himlen. Där är han tillsammans med Jesus och de 24 äldste, som representerar den uppryckta församlingen omkring
Guds tron.
I kap 4 och 5 får vi en himmelsk ögonblicksbild som är efter uppryckandet men före vedermödans tid på jorden. I kap 6–19 är vi tillbaka på jorden och i
fågelperspektiv ser Johannes vedermödan utspela sig på jorden. En perfekt bild på församlingens tid på jorden men också dess position och plats i vedermödans tid.
Hemligheten med de sju stjärnorna
Upp 1:20 - Detta är hemligheten med de sju stjärnorna som du såg i min högra hand och de sju ljusstakarna av guld: de sju stjärnorna är de sju församlingarnas änglar, och de sju ljusstakarna är de sju församlingarna.
Till sist förklarar Herren hemligheten med de sju stjärnorna som är församlingens änglar och de sju ljusstakarna som är Herrens sju församlingar. Herren står mitt ibland församlingarna för att ge ett tydligt budskap till sitt folk. Han gör det genom sju brev, som är en profetisk och historisk genomgång av Guds församling. Dessa symboliserar också sju perioder/epoker i kyrkans historia, som sträcker sig allt från den första församlingen, den apostoliska tiden, fram till Jesu dyrbara återkomst.
