Den avfälliges bön

Psaltaren 31:23 - Jag sade i min ångest: "Jag är bortdriven från dina ögon." Men du hörde mina böners ljud, när jag ropade till dig.

”Jag har vandrat på min egen väg, långt bort från ditt ansikte. Jag har gått bort från den nåd som en gång räddade mig och som drog mig bort från mörkrets välde. Den samma röst som en gång kallade mig och var så tydlig i mitt liv, har nu långsamt försvunnit och blivit allt mer dunkel och fjärran. Det ord som tidigare ledde mina steg, och den kärlek som brann så starkt i mitt hjärta har bleknat och suddats ut. 

Jag tänkte inte längre på din godhet, och på den trofasthet du har visat mig. Ditt namn var inte längre på mina läppar, och mitt hjärta var långt ifrån ditt. Den samma synd som tidigare hade förfört och våldfört mitt liv, knackade nu på min dörr. Den ville in och bli en del av mitt liv igen. Den här världen visade upp sitt förföriska yttre och fångade min blick och min uppmärksamhet. Min passion, åtrå och längtan blev bit för bit en del av den.

Mina knän är svaga, och mitt huvud är böjt i förkrosselse över mitt hjärtas tillstånd. Mina händer sträcker sig ut i hopp om att du åter vill ta min hand. Min röst ropar sig hes i förtvivelse, när jag ber ut efter din närhet. –”Låt mig få komma tillbaka, och låt mig få bli din igen!”

Herrens hand på min axel

Psaltaren 34:18 - Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta och frälser dem som har ett bedrövat hjärta.

Jag kände din hand på min axel, och jag kände igen den hand som tidigare legat så tung på mitt liv. Den hand som ledde mig genom dödskuggans dal, och bevarade mig från stupens väldiga brant. Den samma hand låg nu på min axel, och en villkorslös kärlek strömmade genom mitt liv.

Jag upplevde en kärlek som är helt oförklarlig och som inte kan beskrivas med ord. Det var en kärlek jag aldrig tidigare hade mött i den här världen, som läkte och helade mina djupaste sår. Det var en kärlek som var tålig och mild, och som gavs helt utan krav eller begärde något igen. När människor hade dömt mig eller den här världen hade förkastat mig, så mötte jag en kärlek som fördrar, tror och hoppas allting. En kärlek som visade sig vara en person – Jesus själv.

Den förlorade sonen

Jag kände igen rösten som talade till mig. Det var en röst liksom väldiga vatten, och samtidigt var det balsam för min själ. Orden som kom ut hans mun var ord av liv och ord av hopp. Han viskade i mitt öra att han aldrig hade övergivit eller lämnat mig.

Han hade aldrig övergivit mig eller varit fjärran ifrån mig. Han hade väntat på mig, stått där trofast i all sin nåd och i all sin kärlek. Han fördömde mig aldrig men stod där med en öppen famn, och med en villkorslös kärlek. Han väntade på att få springa mig i möte. Han väntade på att få lägga armarna om min hals, och han väntade på att få säga –”Välkommen hem min dyrbara son”.

Ett specifikt budskap från Herren

Jag upplever att Herren har ett specifikt budskap i dag, till både sin församling, till den här världen men också till den skara av människor som en gång har vandrat tillsammans med Herren. Människor som av olika orsaker någon gång kom bort i från Herrens väg.

Det är en tid då han kallar oss tillbaka till honom. En tid då han sträcker sig ut efter våra hjärtan och önskar att göra det till sitt. Han älskar oss med en obeskrivlig och villkorslös kärlek. Om du kommit bort från Herren, och ditt hjärta inte längre tillhör honom så kallar han på dig att komma tillbaka. Han vill rena, upprätta och hela dina sår.

Vägen tillbaka är kort

Jak 4:8 – Närma er Gud, så skall han närma sig er.

Vägen tillbaka till Herren är inte lång. Även om du har gått tusen steg bort, är han ändå bara ett steg tillbaka. Han står bredvid dig och väntar på att du sträcker dig ut efter honom i tro. Löftet är att den som drar när till honom, kommer Herren att dra när till sig. 

Herrens rika välsignelse

Mikael