lördag 30 oktober 2021

Noa - den profetiska rösten

 


Noa lyfte sitt ansikte mot himlen och tänkte på sin gammelfarfar Enok. Han hade aldrig mött honom, men hans ord hade blivit bevarade. Noa visste att Enok var en profet, som redan tidigt i människans historia hade vandrat med Gud och profeterat det som Herren hade lagt på hans hjärta. Det var hårda ord som hade kommit ut ur Enoks mun. Han hade profeterat dom över mänskligheten, och att Herren en dag skulle ställa människan till svars för sina onda gärningar. Människorna i Enoks generation, hade inte brytt sig om hans tal. Han var anklagad för att vara hård och fördomsfull. Han tänkte på sin gammelfarfar, som otröttligt hade fortsatt att tjäna den Helige, till den dag då Herren ryckte bort honom. En dag var han där inte mer, och den profetiska rösten tystnade.

Fast Noa aldrig hade mött denne mäktige släkting, tänkte han ofta på honom och på det han fick lov att modtaga av Herren. Noa kände igen sig och kunde föreställa sig på det sätt hans förfader hade haft det. I snart 600 år hade Noa på samma sätt sett dessa onda gärningar växa till i kraft och styrka. Om det var illa på Enoks tid, så var det inget i jämförelse med nu. Visst hade Enok profeterat om gudlösa synder och gärningar, men nu var hela världen genomsyrad av gudlöshet, våld och förvillelse. Herren själv hade delat sitt hjärta med honom, och Han som ser allt, hade berättat, att denna ondska sträckte sig över hela jorden och att människans tankar och avsikter var alltigenom onda.

Det gjorde ont helt in i bröstet på Noa, och det rann tårar från hans kind. Det Herren hade talat och uppenbarat och det hans gammelfarfar hade profeterat, var ganska tydligt och uppenbart. Noa hade fått nåden att leva i 600 år. I denna tid hade han sett människan och samhället han levde i förändras. Ondskan hade bokstavligt talat formerat sig och tagit en kuslig vändning. Han hade själv sett människor som tidigare hade vandrat med Herren, som nu hade vänt Herren ryggen. Hur kunde det gå så vitt, tänkte han. För mindre än tio generationer sedan, vandrade människan i harmoni med Herren och levde i hans närhet. Nu, cirka 1600 år senare, var människan fördärvad och gjorde bara det som var ogudaktigt i Herrens ögon. Man hade glömt och tänkte inte mer på den Evige, och man önskade inte längre att tjäna och vandra med och tillsamman med honom. Historien om Guds skapelse, Adam och Eva, och Herrens plan med människan tystnades ner, och man brydde sig inte om att höra på det. Våldet och jättarna regerade, och tog människans uppmärksamhet. Hur kunde det gå så vitt tänkte Noa igen, och suckade till Herren.

Noa hade faktiskt inte blivit överraskad när Herren för länge sedan hade kommit till honom, för att tala och dela hans hjärta. Det var tid att göra upp med allt det onda, göra slut på allt det levande, för att börja om på nytt. Noa kunde höra på Herrens röst att han var bedrövad. Den levande Guden sörjde över människans tillstånd och över skapelsens fall. Han kände att Herren menade allvar. Det var alvarets tid och mörkret skulle nu få ett slut.

Noa hade alltid önskat att tjäna Herren, och precis som nu, så vände han ofta ansiktet mot Herren för att söka hans ansikte och be för det släkte han levde bland. Herren hade sagt till honom, att han hade fått nåd inför hans ansikte. Han viste inte om han förtjänade det, men det han från barnsben hade hört om, och det hans förfäder hade gett vidare, det var det han önskade och ville. På samma sätt som Enok ville han vandra med Gud, och hans familj hade följt hans exempel. De var åtta människor, som levde mitt i detta fördärvade släkte, som ville följa och tjäna Herren.

Men resan hit hade inte varit utan besvär. I 120 år hade Noa varit lydig och byggt på arken efter Herrens föreskrift. På samma sätt som Enok, hade Noa fått lov till att vara en profet inför folket. Men på samma sätt som på Enoks tid, hade ingen valt att lyssna. Han hade vädjat och varnat för att regnet och en stormflod var på väg. Han hade talat det som Herren hade sagt, och han hade pekat upp mot himlens sky och berättat om det regn och den dom som Herren hade varnat om. –”Regnet kommer. Syndafloden är på väg. Vänd om till Herren, mens tid är”. Ingen kunde vara i tvivel om vad Noa gjorde, och vad Herren hade beslutat att göra. Men det var som att ropa in i en grotta. Orden vände tomt tillbaka, utan att bära frukt och utan att det var någon som tog sig till dem.

Noa stod framför arken och tittade sig runt omkring. Herren hade gett en sju dagars varning, och nu var allt klar och färdigt. Djuren som på ett övernaturligt sätt hade kommit in i arken, och sedan de sista förberedelserna var nu klara. Det började redan bildas mörka moln på himlen och blåsten växte till. Det var inte ofta Noa frös, men det gjorde han nu. Om det var blåsten och mörkret som var på väg, eller för att han visste att han stod på tröskeln till något helt avgörande. Det var tid att gå in i arken, så Herren kunde stänga dörren efter honom. Noa visste att när han kom ut ur arken igen, så var det en förändrad värld han kom ut till. Det var en ny tid och en ny början för mänskligheten. Men Noa var trygg. Han visste att inne i arken kunde stormfloden inte nå honom. Han visste att Herren själv skulle stänga dörren bakom honom, och han visste, att när han kom ut igen så var det en helt ny dag för människan. Noa vände sig om och gick in i Arken. Han hade gjort det som Herren hade lagt på hans hjärta. Han hade fullbordat sitt lopp och varit lydig Guds befallning. En ny dag var på väg, och han kunde inte vänta.

 

Jesus kommer snart!

6 kommentarer:

  1. Amen som det var på noaks tid ..så är det nu snart kommer Jesus VAR välsignad broder

    SvaraRadera
    Svar
    1. Guds frid,

      Amen! Vi lever i tiden och den är knapp. Jesus kommer snart!

      Guds rika välsignelse

      Mikael

      Radera
  2. Psaltaren 2 vid G-20 mötet, 31 oktober, 2021.

    https://bit.ly/3CyFNsi

    Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet? Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra mot Herren och hans smorde: Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.

    Han som bor i himmelen ler, Herren bespottar dem. Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem: Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg. Jag vill förtälja om vad beslutet är; Herren sade till mig: Du är min son, jag har idag fött dig. Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

    Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lärkärl skall du krossa dem. Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden. Tjänen Herren med fruktan och fröjden eder med bävan. Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom. Amen

    Guds frid

    SvaraRadera
  3. Men en ark av halt annat slag, Herren Jesus lät bygga en dag, tvivlar du eller tror, på dig själv det beror///
    http://www.oikonomia.info/?p=27048

    SvaraRadera
  4. Gudstjänst från Vetlanda med temat Brudgummen kommer!

    https://bit.ly/3qboVnU

    Lars Enarson håller predikan! Denna viktiga konferens pågår lördag-söndag och har livesändningar på Youtube! Dessa sändningar kan även ses i efterhand!

    Guds frid

    SvaraRadera
  5. Tusentals migranter vid polska gränsen! Weimer från Sd säger att gränsen måste hållas!

    https://bit.ly/3D2dN0f

    Jag instämmer fullt ut med Weimer! Däremot kommer jag aldrig rösta i ett Eu-val! Polen gör ett jättearbete för att hålla olagliga migranter från att ta sig in i europa där många är islamister! Eu sägs vara ett fredsskapande projekt vilket jag aldrig ha trott utan snarare tvärtom!

    Det är helt fel av Eu att ha infört sanktioner tidigare mot Vitryssland! Vitrysslands interna problem måste de själva lösa! Eu kan i själva verket bli en av orsakerna om det blir krig och som i värsta fall kan leda till ett världskrig! Be för Polen, att Gud ger de beskydd! Bröder och systrar! Förbered er förutom andligt även mentalt och praktiskt! HERREN JESUS KRISTUS är med oss alla dagar intill tidens ände!

    Guds frid

    SvaraRadera