Inledning
Matteus 24 är ett kapitel som ofta diskuteras i samband med ändetiden. Här måste vi förstå vem texten riktar sig till och vilket evangelium som predikas här. I det här kapitlet talar Jesus till sina judiska lärjungar om Israels framtid och Messias synliga återkomst, och får inte blandas med den kristna församlingens uppryckande. Det betyder att lärjungarna representerar de messianska och omvända judarna i vedermödans tid.
Jesus predikade inte församlingens hemligheter eller själva uppryckandet av Guds församling, den uppgiften gavs till Paulus. När vi blandar ihop Guds löften till Israel och församlingen blir det helt enkelt fel.
Här följer en genomgång, vers för vers, av hela kapitel 24 i Matteusevangeliet.
Templets förstörelse och ändetidens slut (v.1-3)
Matt 24:1-3 - När Jesus lämnade templet och var på väg ut, kom hans lärjungar fram för att visa honom på tempelbyggnaderna. Men han sade till dem: "Ni ser allt detta? Jag säger er sanningen: Här ska inte lämnas sten på sten. Allt ska rivas ner. När Jesus sedan satt på Olivberget och lärjungarna var ensamma med honom, kom de fram till honom och frågade: "Säg oss: När ska det ske? Och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut
Lärjungarna kommer till Herren och ställer en fråga. När sker templets förstörelse och Herrens återkomst? De trodde nämligen att dessa händelser skulle ske samtidigt, det vill säga att templet skulle bli förstört i samband med Herrens återkomst och denna tidens slut. I resten av kapitlet förklarar Herren för sina lärjungar hur ändetidens skeende hänger ihop. Vi vet att templets förstörelse år 70 e.Kr. är en separat händelse och åtskild från Jesu återkomst till det judiska folket.
Tecken före vedermödan (v.4–8)
Matteus 24:4–8 Jesus svarade dem: Se till att ingen bedrar er. Många ska komma i mitt namn och säga: 'Jag är Messias', och de ska bedra många. Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet. Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike, och det ska bli svält och jordbävningar på många platser. Men allt detta är bara början på födslovåndorna.
I dessa verser beskriver Jesus några av de första tecknen på den tid som leder fram till ändens dagar. Han varnar lärjungarna för att bli vilseledda av falska messiasgestalter som säger att de är Kristus och som kommer att bedra många. Herren delar också andra tidstecken som vi också kan känna igen i dag – jordbävningar på många platser, svält, samt folk och riken som reser sig mot varandra.
Men Jesus är tydlig med att allt detta ännu inte är slutet. Han kallar det “början på födslovåndorna”, som är en inledande period av oro och tecken som förbereder världen för vedermödan som är på väg. Detta är alltså tiden före vedermödan som beskrivs här. I dag lever vi i födslovåndornas tid, och upplever samma tidstecken som pekar på att vi närmar oss den sista årsveckan och Jakobs nöd.
Vedermödans början (v.9–14)
Matteus 24:9–14 - Då ska man utlämna er åt lidande och döda er, och ni ska bli hatade av alla folk för mitt namns skull. Då ska många ta anstöt, de ska förråda varandra och hata varandra. Många falska profeter ska träda fram och förvilla många. Men den som håller ut till slutet ska bli frälst. Och detta evangelium om riket ska predikas i hela världen som ett vittnesbörd för alla folk, och då ska slutet komma.
I dessa verser går Jesus vidare och beskriver vedermödans början. Här blir det tydligt att det handlar om ett verkligt lidande för de messianska judarna. De som har omvänt sig till Kristus kommer att bli utsatta för hat och förföljelse, och många kommer att ta anstöt över deras tro på Jesus, både i Israel och bland andra nationer.
Det är också en tid som kommer att kännetecknas av många falska profeter, som kommer att vilseleda många. Det står i kontrast till de två profeter som kommer att träda fram efter uppryckandet för att profetera och utföra domslut från Gud. Men mitt i all denna kaos finns ett löfte: att den som håller ut till slutet blir frälst. Här betonar Herren uthållighet, tro och trohet i svåra tider.
Dessutom kan vi se att det är rikets evangelium som kommer att predikas här. Det betyder att det är en tid då det inte längre predikas det evangelium som har med församlingens hushållning att göra, som då blir ännu ett tecken som bekräftar att församlingen är borta och att vi nu befinner oss i vedermödans tid.
Rikets evangelium är budskapet om Messias och det rike, som ska upprättas på jorden och fullbordas efter den stora vedermödan. Det är det budskap som bland annat de 144 000 och de två profeterna kommer att predika, där de kommer att varna människan för att ta vilddjurets märke och för Antikrist, men uppmuntrar att välja Kristus och vänta på hans återkomst samt det kommande Gudsriket, som sker sju år efter uppryckandet.
Den stora vedermödan (v.15–25)
Matteus 24:15–25 - När ni ser ’förödelsens styggelse, som profeten Daniel talar om, stå på helig plats – läsaren bör förstå det rätt – 16 då måste de som är i Judeen fly upp i bergen. 17 Den som är på taket ska inte gå ner för att hämta något från sitt hus, 18 och den som är på åkern ska inte vända tillbaka för att hämta sin mantel.
19 Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna! 20 Be att ni inte måste fly under vintern eller på sabbaten, 21 för då ska det bli en så stor nöd att något liknande aldrig förekommit från världens begynnelse och ända fram till nu, och inte heller ska komma. 22 Hade inte den tiden förkortats skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas.
23 Om någon då säger till er: Här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte. 24 Falska messiasgestalter och falska profeter ska träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda. 25 Jag har nu sagt det till er i förväg
Dessa verser beskriver den stora vedermödan, som är en period av intensiv prövning och lidande för Israel - en tid som också beskrivs som Jakobs nöd (Jer 30:7). Den som inleder den stora nöden är förödelsens styggelse, som både Daniels bok och Herren talar om.
Styggelsen som orsakar ödeläggelse och signalerar början på den stora vedermödan är en hänvisning till Antikrist, som bryter förbundet med Israel i mitten av den 70:e årsveckan, invaderar Jerusalem och sätter sig på tronen i ett nyuppbyggt tempel.
Här ska de troende judarna vara vakna, och det gäller att skynda sig bort i skydd för Herren. De som är i Judeen måste snabbt söka skydd i bergen – ingen ska gå tillbaka efter sina ägodelar. Det är tydligt att det inte är församlingen denna text är tilltänkt men de messianska judarna som bor i Israel.
Världen kommer då att uppleva den största nöd den någonsin har upplevt, men som Herren förkortar för de utvalda judarnas skull. Prövningen och nöden är så intensiv att, om inte Herren förkortade tiden för de utvalda skull, skulle ingen människa bli räddad. Det visar på Guds omsorg och kontroll även under vedermödans tid.
Jesu synliga återkomst och Harmageddon (v.26–31)
Matteus 24:26–31 - Om de säger till er: Han är i öknen, så gå inte dit, eller: Han är i de inre rummen, så tro det inte. 27 För som blixten går ut från öster och lyser ända bort i väster, så ska det vara när Människosonen kommer. 28 Där liket ligger, där samlas gamarna. 29 Strax efter de dagarnas nöd ska solen förmörkas och månen inte längre ge sitt sken. Stjärnorna ska falla från himlen, och himlens makter ska skakas. 30 Då ska Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk ska jämra sig när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet. 31 Med starkt basunljud ska han sända ut sina änglar, och de ska samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ände till den andra.
I dessa verser skildras Jesu synliga återkomst i slutet av vedermödan. Här ser flera viktiga saker:
Herren börjar med att komma med en skarp varning mot falska Messiasgestalter i förbindelse med hans återkomst. Det kan betyda att människor kommer att hävda att Messias redan har kommit, men Jesus varnar för att inte låta sig luras.
Sedan talar Jesus om synlighet och plötsligt – återkomsten kommer som blixten som är synlig över hela världen. Till skillnad från församlingens uppryckande, är detta inte en händelse som är hemlig eller dold, utan en händelse som alla kan se. När Herren säger “där liket ligger, där samlas gamarna”, symboliserar det Herrens dom över de ogudaktiga vid Harmageddon.
I förbindelse med denna händelser kommer vi att se kosmiska tecken – solen och månen förmörkas, stjärnorna faller, himlens krafter skakas. Detta markerar slutet på vedermödan och början på Messias synliga härlighet.
Ett församlande av hans utvalda
Till sist talar Jesus om att med ett starkt basunljud ska sända ut änglar, som ska samla hans utvalda från de fyra väderstrecken (från hela världen). Det här är inte församlingens uppryckande som är beskrivet här, men församlandet av de utvalda judarna från alla hörn av världen. Alla utvalda judar ska tillbaka till Israel i förbindelse med tusenårsrikets början.
Jag tycker att det är ganska tydligt att det är de utvalda judarna som avsnittet handlar om. Pröva att jämföra följande verser i förhållande till Matt 24:31:
Matt 24:31 – Med starkt basunljud skall han sända sända ut sina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra vädersträcken, från himlens ena ända till den andra.
Jes 11:11 – Och HERREN skall på den tiden ännu en gång räcka ut sin hand, För att förvärva åt sig kvarlevan av sitt folk, vad som har blivit räddat från Assyrien, Egypten, Patros, Etiopien, Elam, Sinear, Hamat och havsländerna.
Jes 11:12- Han ska resa ett baner för hednafolken och samla de fördrivna av Israel och de kringspridda av Juda från jordens fyra hörn.
Banner och basun symboliserar en sammankallning av folket. Det är utan tvivel samma begivenhet de talar om, och Gud förklarar genom Jesaja att det är Israels män och kvinnor som sammankallas. De utvalda är de troende judar som har överlevt vedermödan och som, på den tiden, finns utspridda över hela jorden. Alla judar ska hem, vilket också är i full harmoni med GT:s profetiska ord. Det är beviset på att det inte är tal om församlingen i passagen.
Fikonträdet – tidstecken för Israel (v.32–36)
Matteus 24:32–36 - Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. 33 På samma sätt vet ni, när ni ser allt detta, att han är nära och står för dörren. 34 Jag säger er sanningen: Det här släktet ska inte förgå förrän allt detta sker. 35 Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå. 36 Men den dagen eller stunden känner ingen: inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.
I dessa verser använder Jesus fikonträdet som en bild på Israels födelse som nation, för att vi ska veta när “sommaren” (tusenårsriket) är nära. Löftet är att den generation som såg “kvisten bli mjuk och bladen spricka ut” inte ska förgå innan ändetidens löften och allt det Herren har delat i kapitel 24 har fullbordats. Vi vet att Israel blev en nation 1948, efter 2000 år i diasporan. Det är den generation Herren talar om.
När det gäller uttrycket “Men den dagen eller stunden känner ingen: inte ens himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern” har det orsakat stor förvirring bland Guds folk. Här argumenterar man för att det gäller uppryckandet och att vi som Guds folk inte ska känna tiden. Ingen av dessa argument är hållbara. Denna händelse handlar varken om uppryckandet eller om att vi inte ska känna till tiden vi lever i.
Precis som resten av kapitlet, som vi har gått igenom, konsekvent handlar om Jesu synliga återkomst till Israel, så byter inte Herren plötsligt fokus för att predika om församlingens uppryckande. Det är fortfarande Jesu synliga återkomst till den här världen han talar om.
Här finns två olika tankar:
Tiden kommer att vara känd för lärjungarna, men de kommer inte att känna exakt vilken dag eller tidpunkt Herrens återkomst sker. Det kan betyda att Herren använder Rosh Hashanah som den högtid då han vänder åter till det judiska folket. Det är just den högtid man inte “känner tiden eller stunden för”. Men det kan också syfta på “den dagen då himmel och jord ska förgås”, vilket kan vara en hänvisning till något som sker efter tusenårsriket och innan evigheten. Då kommer Herren att skapa en ny jord och en ny himmel.
Ingen av dessa två tolkningar lämnar utrymme för ersättningsteologi, som hävdar att kyrkan har övertagit Israels roll i Guds profetiska plan.
Liknelsen med Noas dagar (v.37–41)
Matt 24:37–41 - Så som det var under Noas dagar, så ska det vara när Människosonen kommer. 38 Under dagarna före floden åt de och drack, de gifte sig och blev bortgifta ända till den dag då Noa gick in i arken, 39 och de visste ingenting förrän floden kom och ryckte bort dem alla. Så ska det bli när Människosonen kommer. 40 Då ska två män vara ute på åkern. Den ene ska tas med, den andre lämnas kvar. 41 Två kvinnor ska mala vid kvarnen. Den ena ska tas med, den andra lämnas kvar. 42 Var därför vakna, för ni vet inte vilken dag er Herre kommer. 43 Men det förstår ni att om husägaren visste när på natten tjuven kom, då hade han hållit sig vaken och inte låtit någon bryta sig in i hans hus. 44 Var därför beredda också ni, för i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.
Här jämför Jesus återkomsten med Noas dagar före syndafloden. Människan kommer att leva som vanligt, utan att bry sig om Guds varning. Floden, som kommer oväntat och plötsligt, är både en bild på hela vedermödan men är framför allt en varning till de människor som inte är beredda under vedermödans tid. Judarna måste alltså vara vaksamma inför Messias återkomst, som kommer plötsligt.
Att det här avsnittet handlar om Jesu synliga återkomst visar texten där det står: “Den ene ska tas med, den andre lämnas kvar.” Det sägs också i samband med att “floden kom och ryckte bort dem alla”. Vem kommer floden att rycka bort? Jo, alla dem som inte är förberedda på Människosonens ankomst. De ska ryckas bort – de orättfärdiga tas med til dom, och de rättfärdiga lämnas kvar till välsignelse.
Det första som kommer att ske
I samband med vedermödans slut sker det att änglarna samlar samman de utvalda, som vi redan har nämnt. Men innan församlandet av de utvalda kommer det att ske en annan händelse först – borttagandet av de orättfärdiga, som kommer att “ryckas bort” eller “tas med”. Här kommer vi att få se ett uppfyllande av detta löfte som Herren har gett.
Detta är något som ofta blir feltolkat eller felöversatt, då det används i samband med själva uppryckandet. Men det här gäller inte församlingen, utan de händelser som sker i samband med Jesu återkomst. Här är en vers som tydligt visar vad som kommer att ske först i förbindelse med Jesu återkomst:
Matt 13:28-30 - 28 Han svarade: Detta har en fiende gjort. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi ska gå och samla ihop det? 29 Nej, svarade han, då kan ni rycka upp vetet samtidigt som ni rensar ut ogräset. 30 Låt båda växa tillsammans fram till skörden. När skördetiden är inne, ska jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen för att brännas. Men vetet ska ni samla in i min lada
Här visar Herren oss att man inte kan rycka upp vetet samtidigt som man rensar ogräset. Båda ska växa fram till skörden (ändetidens slut). Här ska man först samla ihop ogräset innan vetet samlas in i Herrens lada (samlat in i tusenårsriket). Skördemännen i detta sammanhang är änglarna, vilket vi tidigare har visat. Detta förklarar Herren senare i kapitlet:
Matt 13: 38-43 - Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn. 39 Fienden som sådde det är djävulen. Skörden är tidens slut, och skördemännen är änglar. 40 Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld ska det bli vid tidens slut. 41 Människosonen ska sända ut sina änglar, och de ska samla ihop ur hans rike allt som förleder och alla som gör orätt 42 och kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och gnissla tänder. 43 Då ska de rättfärdiga lysa som solen i sin Fars rike. Hör, du som har öron!
Här ser vi det tydligt förklarat, vilket också visar att det inte kan ha med uppryckandet att göra. Vid uppryckandet kommer inte de orättfärdiga att tas bort först, som sker här vid Jesu synliga återkomst.
De orättfärdiga kommer att tas eller ryckas bort med hjälp av änglarna vid Jesu synliga återkomst. De kommer att ta bort ogräset (de orättfärdiga) för att sedan församla de utvalda in i Guds lada, som är Faderns rike.
De som “tas bort” drabbas av dom, precis som syndafloden tog de oförberedda. Det vill säga, det är en välsignelse att få lov att vara kvar - dessa får lov att ärva det messianska riket. Men ingen vet dagen eller timmen; därför måste Israel vara vaksamt, likt husägaren som håller vakt mot tjuven.
Den trofaste och den onde tjänaren (v.45–51)
Matt 24:45–51 - Vem är då den trogne och kloke tjänaren, som sin herre satt över sitt hus för att ge dem mat i rätt tid? Salig är den tjänaren som hans herre, när han kommer, finner göra så. Sannerligen, jag säger er: Han ska sättas över allt vad hans herre har. Men om tjänaren säger i sitt hjärta: 'Min herre dröjer', och börjar slå sina medtjänare och äta och dricka med de druckna, då ska hans herre komma den dag han inte väntar det och vid en tidpunkt han inte känner till, och straffa honom hårt, och sätta honom med hycklarna där det blir gråt och tandagnisslan.
Den trogne tjänaren symboliserar de judar som följer Guds vilja under vedermödan. De belönas med ansvar och välsignelse i Messias rike. Den onde tjänaren representerar de som lever själviskt och ignorerar varningarna, som tror att Herren dröjer och utnyttjar sin frihet. De får dom vid Jesu återkomst. Jesus poängterar återigen att domen kommer oväntat, och ingen känner dagen eller timmen, vilket stärker behovet av vaksamhet.
Avslutning
Det finns en röd tråd i hela kapitel 24 som visar att det handlar om de troende och omvända judarna i vedermödans tid. Det handlar både om tidstecken som ska prägla den här tiden, förödelsens styggelse genom Antikrist, men också om Herrens trofasthet mot dem som håller fast vid Herren. Löftet är att dessa ska ärva riket och inte ryckas bort.
När det gäller församlingen har vi ingen del i dessa löften. Vi har blivit lovade att bli hämtade av Herren före vedermödan och de domslut som kommer att gå ut över jorden. Vi är frälsta från den vrede som den 70:e årsveckan kommer att utgöra ramen för.
Om man har tid och lust att läsa ett mer utförligt inlägg om varför församlingen inte är ämnad för denna tid, är ni välkomna att ta del av det här:
Guds rika välsignelse i Herren
Mikael
