Kära Syskon,
Varmt välkomna att ta del av den senaste PDF-boken här till vänster - “De två evangelierna och vår eviga trygghet i frälsningen”. Jag känner att det är en av de viktigaste böckerna jag har skrivit, och något som har legat på mitt hjärta i lång tid. Jag upplever att det finns många syskon i Herren, som både känner förtvivlan, förvirring och oro, när det kommer till undervisning om lag och nåd, där vi blandar Paulus undervisning som gäller nådens hushållning och rikets evangelium, som både bygger på tro och gärningar. Den här boken försöker att skilja på dessa två evangelier och försöker samtidigt att måla en bild av den undervisning som hör till församlingen. Det har blivit en fantastisk och uppmuntrande resa, där Guds nåd har blivit desto större. I boken så delar vi bland annat följande spännande ämnen:
Vad är Rikets evangelium? Vad beslutades i Apostlamötet i Jerusalem år 50.e.Kr? Det paulinska evangelium – nådens evangelium, Den sjätte människan och den sjätte hushållningen, Herrens 7 hemligheter i vår tid, Romarbrevet kapitel 6-8 – Från slaveri till frihet i Kristus, Svårtolkade bibelverser i Paulus brev, Hebreebrevet och rikets förkunnelse, Liknelserna i evangelierna och Matteusevangeliet kapitel 24.
De två evangelierna och vår eviga trygghet i frälsningen .pdf - Google Drive
Här följer ett utdrag från boken:
Det här kommer att vara en teologisk genomgång och ett försvar för vår eviga frälsning i Jesus. Här talar vi om den rättfärdighet som kommer från Jesus genom Herrens död på korset och uppståndelsen från de döda. Herren önskar att vi ska vara trygga i hans frälsning, som i församlingens hushållning endast är och av genom tro. Det betyder att i församlingens hushållning handlar allt om Jesus Kristus, vad han är och har gjort för oss – våra egna gärningar är helt uteslutna.
Ofta delar vi kristna in i A- och B-lag, där vi förkunnar att det antingen krävs en viss form av andlighet eller en begränsad kvot av köttslighet eller synd för att vinna frälsning och få delaktighet i uppryckandet och evigt liv. Det man egentligen gör är att man blandar den paulinska förkunnelsen, som har med nådens hushållning att göra, och rikets evangelium. Det delar Kristi kropp och skapar förvirring, både när det gäller lag och nåd, men också när det gäller ändetiden, som har med de messianska judarna att göra. Det här är ett försök att skilja dessa två lärosätt och visa på det fundament som har med församlingen och nådens hushållning att göra.
Nåd och frid
Det som genomsyrar Paulus undervisning, som är den som förmedlade församlingens hemligheter och läromässiga fundament, är ordet ”nåd” (charis på grekiska). Grundbetydelsen av ordet nåd är oförtjänt välvilja, gåva, kärlek från Gud. Nåden är ofta kopplad ihop med ordet ”frid”, som Paulus ofta inleder sina brev med:
“Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus” (t.ex. Rom 1:7, 1 Kor 1:3, Ef 1:2).
Nåden är det första som Gud ger oss och är Guds oförtjänta gåva i Kristus, som innebär förlåtelse, rättfärdighet och gemenskap med Herren. Men Guds frid är ett resultat av nåden, som både ger oss inre ro och en frid som bevarar våra hjärtan i oro och kamp (Fil 4:7). Bara i Galaterbrevet är ordet nåd använt hela 7 gånger. Talet 7 står för något som är perfekt och fullkomligt. Det är använt hela 150 gånger i NT, men bara 3 gånger i evangelierna. Det finns en förklaring på detta, och något vi kommer att skriva om senare. Nåden är det första som Gud ger oss i frälsningen, då allt i vår relation till Herren är baserat på Guds nåd och hans verk på korset. Det här står i kontrast till rikets förkunnelse, som var det budskap som både Jesus, men också apostlarna, förkunnade.
Vid första ögonkastet kan det se ut som att det finns vissa motsättningar i evangeliet om riket och sedan Paulus förkunnelse. I Paulus förkunnelse är Guds oförtjänta nåd, utan egna gärningar, som är i centrum. Det ser vi bland annat i Paulus brev till Efesierna:
Efe 2:8 – Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig.
Rikets förkunnelse, som både Jesus och apostlarna förkunnade, är inte församlingens läromässiga fundament och skiljer sig därmed från den paulinska förkunnelsen. Den här undervisningen är vänd mot den messianska församlingen och kommer samtidigt att vara det läromässiga fundamentet i både vedermödans tid och under tusenårsriket. I denna hushållning måste man bevisa sin tro med sina gärningar, då den annars är död. Det ser vi bland annat i Jakobs brev och Uppenbarelseboken:
Jak 2:17 – Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.
Upp 12:11 - De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord
I Uppenbarelseboken kap 12:11 ser vi att det är rikets evangelium som predikas i vedermödan. De som ska övervinna Satan i denna tid ska göra det genom Lammets blod + vittnesbördets ord, som är en tro i handling på samma sätt som Jakobs brev beskriver det.
Två olika hushållningar
Innan jag går vidare och talar in i dessa två lärosatser som handlar om två olika hushållningar, så kan man kort förklara det på det här sättet:
Rikets evangelium
● Predikades av Jesus själv och apostlarna under hans jordiska tjänst (Matt 4:23, Matt 9:35).
● Det handlar om Messias, Guds rike på jorden, Jesu synliga återkomst till Israel, Israels upprättelse och det kommande tusenårsriket.
● Det kräver gärningar som bevis på tron (t.ex. Bergspredikan, Matt 5–7; Jak 2:17).
● Budskapet var särskilt riktat till de messianska judarna i Israel (Matt 10:5–7).
Paulus’ evangelium (nåde evangeliet)
● Det uppenbarades genom särskild uppenbarelse till Paulus (Ef 3:2–9; Kol 1:25–27).
● Det handlar om församlingens hushållning, där frälsningen är helt och hållet av nåd, genom tro och utan egna gärningar (Ef 2:8–9; Rom 3:28).
● Det gäller både judar och hedningar på lika villkor i Kristi kropp.
● Det bygger inte på ett jordiskt rike, utan på vår himmelska ställning i Kristus (Ef 2:6).
”Ty såsom en enda människas olydnad gjorde de många till syndare, så skall
också en endas lydnad göra de många till rättfärdiga.” (Rom 5:19)
Vi är alltså rättfärdiga inte på grund av vad vi gör, utan på grund av vad Kristus har gjort. Denna rättfärdighet är inte en känsla, utan en ställning och framför allt en juridisk sanning som gäller för evigt. Att vara i Kristus betyder, med andra ord, att allt är nytt, inte bara i vår natur utan också i vår position. Vi har blivit insatta i en ny verklighet, där vi är förenade med Kristus i hans död och uppståndelse, sittande i den himmelska världen, med våra liv dold och bevarade i Gud, medborgare i himlen och sändebud på jorden. Detta är inte något vi strävar efter att uppnå, utan något Gud redan har gjort. Därför kan den troende vila tryggt i vissheten att hans liv inte längre är sitt eget, utan är förankrat i Kristus, säkrat i himlen och bevarat i evigheten.
Herrens rika välsignelse
Mikael
