Esters bok i Gamla Testamentet tilldrar
sig ca år 480 f Kristus. Kung Ahasveros regerar
ett världsrike som sträcker sig från Indien till Etiopien. Han regerar från
"Susans borg” i Persien, närmast motsvarande dagens Iran.
Inom Ahasveros väldiga rike finns ett
antal folkslag och bland dessa bor många judar, utspridda i samband med den
babyloniska fångenskapen. Även i Susa finns en judisk koloni. Ahasveros regerar
som kungars kung och hans ord är lag.
Berättelsen om Ester är ett stycke
judisk historia, som ihågkoms vid Purimhögtiden. Men Esters bok är också i hög
grad profetisk, med ett viktigt budskap in i ändens tid. Den berör den kristna
församlingens ansvar för det judiska folket och Israel.
Drottning
Vasti visar en längre tid förakt för kung Ahasveros. Till slut avsätter kungen henne
och söker en ny drottning. Ester är en av de utvalda jungfrur som får gå inför
kungen. Hon är judinna, och fostras av Mordokai, sin styvfar. Kungen fäster sig
mycket vid Ester. Hon står brud och blir ny drottning. Hennes judiska identitet
förblir hemlig.
Kungens nye tjänare Haman märker att Mordokai
inte bugar för honom i porten, och han får höra att Mordokai är jude. Ett hat
växer inom Haman, han smider planer mot alla judar i riket. Han går inför
Ahasveros och berättar om ett folk som inte lyder kungens lagar. Haman får kungens
auktoritet att göra vad han finner för gott med judarna.
Mordokai
får vetskap om hotet om utplåning, i förtvivlan sänder han bud till Ester. Hon
måste gå inför kungen och söka nåd för sitt folk. Ester tvekar, det är förenat
med dödsfara att gå inför kungen utan att vara kallad. Mordokai sänder då åter
bud till Ester:
”Tänk inte att du ensam bland alla judar
ska slippa undan, därför att du är i kungens hus. Nej, om du är tyst vid detta
tillfälle, så ska nog hjälp och räddning beredas judarna från annat håll, men
du och din fars hus, ni ska förgöras. Vem vet om du inte just för en sådan tid
som den här har kommit till kunglig värdighet? (Ester 4:13-14)
Ester blir utmanad. Hennes folk är i
fara, även Mordokai, han som ”varit hennes uppfostrare” till nåden hon nu står
i. Ester är i en unik ställning att kunna plädera för judarna inför kungen. Kommer
hon att undandra sig ansvar och kallelse av rädsla eller bekvämlighet, förneka
sitt ursprung? Hur går det då med Ester, hon är själv judinna?
Efter en tid av fasta går Ester ”på
tredje dagen” inför kungen - och hon ”undfår nåd”. Ester bekräftar sin judiska
börd och Hamans anslag mot hennes folk. Kungens vrede upptänds. Haman, som
anklagat Mordokai för att inte hålla lagen, hängs upp på pålen han förberett
för Mordokai. Mordokai, som endast vägrat buga för Haman, frias.
Esters
bok är brännande aktuell i en
sen tid. Över judar i förskingring vilar hotfulla skuggor, staten Israel blir ansatt
från alla håll. Onda tungor smider anslag, desinformerar, använder lagutrymme -
i tro att man kan hindra Guds vägar.
Församlingen, Konungens brud, är kallad
att bejaka sitt ursprung, att stå upp för folket och landet Israel och att plädera
för dem inför Konungen. Så räddade Ester sitt liv.
Björn Hellman
Kungsängen