Jesu återkomst före vedermödan

För mig finns inget tvivel, när det gäller tidspunkt för själva uppryckandet av Guds församling. Jesus kommer att upprycka sin församling, före det att den sista och 70:e årsveckan börjar. Här vill jag dela fem argument som jag tycker talar starkt för det.

1. Vedermödan är för Israel och judarna.

Dan 9:24 – Sjuttio veckor är bestämda över ditt folk och över din heliga stad för att göra slut på överträdelse, försegla synder, försona skuld, föra fram en evig rättfärdighet, fullborda syn och profetia och smörja den Allra heligaste.

Den 70:e och sista årsveckan har med Israel och det judiska folket att göra, och inte församlingen. I Dan 9:24 kan vi se, att alla 70 årsveckor har med det judiska folket och Jerusalem att göra.

Precis som de första 69 veckorna inte hade något med församlingen att göra, så har heller inte den sista årsveckan med församlingen att göra. Den sista årsveckan, som också är vedermödan som är beskrivet i Upp kap 6-19, har med Guds handlande med Israel och denna värden att göra – inte församlingen.

2. De 24 äldste är på plats innan första sigillet bryts

Vi får en bild i Uppenbarelseboken kapitel 4 och 5, som visar oss situationen i himlen efter det att församlingen är uppryckt, men före det att den 70:e och sista årsveckan med alla dess domslut får sin början.

Församlingen blir inte nämnd efter kap 3, och efter församlingens tidsålder, som är representerad genom de 7 församlingarna i uppenbarelseboken. I stället möter vi denna skara runt om tronen, som är köpta från varje tungomål och stammar. De är köpta med Jesu blod, och ska vara kungar och präster på jorden. Ingen får kronor eller sitter på troner förens efter uppståndelsen, och därför måste det ha skett en uppståndelse före det att sigillen bryts och vedermödans domslut startar. Deras ord, funktion, kläder och attribut visar att denna skara inte kan vara annat än församlingen, Jesu förslösta församling, som är på plats innan det första sigillet bryts.

3. Vi är frälsta från den kommande vreden (Orge)

1 Tess 1:10 – Och vänta på hans Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda, Jesus, som har frälst oss från den kommande vredesdomen. 

Upp 6: 17 – Ty deras vredes (Orge) stora dag har kommit, och vem kan bestå.

Den sista årsveckan är med andra ord ramen och tiden då Guds vrede blir manifesterad och utgjuten över hela jorden, och den uppenbaras genom sigill, basuner och vredesdomar. Hela den sista årsveckan är ett utryck för Guds vrede, och inte enbart den sista delen av den. Det är denna tid som Herren har lovat att distansera församlingen ifrån så att vi inte drabbas eller träffas av dessa domar.

Det är alltså den tid då Guds vrede och straff blir utgjuten över den här jorden. Grundtext ordet för Guds vrede som vi läser om i 1 Tess 1:10 är samma ord som blir använt här, nämligen ordet Orge, och har på engelska betydelsen ”anger, wrath, passion och punishment. Första gånge vi möter detta ord vrede (orge) i Uppenbarelseboken är vid sjätte sigillet. Verbet ”har kommit” är ett verb (aorist) som betyder och visar på något som redan har funnits till tidigare, men som nu konstateras finnas till vid sjätte sigillet. 

4. Apostasia tyder på avgång i stället för avfall

2 Tess 2: 3 - Låt ingen bedra er på något sätt. Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram

Det ord som i grekiskan blir översatt avfall, svek och uppror är ordet ”apostasia”. Substantivet ”apostasia” kommer från verbet ”afistämi” vars huvudbetydning är ”att flytta sig” eller ”att flytta något från ett ställe till ett annat”. Ordet används

Speciellt i förbindelse med at någon flyttar från ett ställe till ett annat, eller om man går bort eller skiljer sig från någon.

Vi hittar ordet apostasia endast två gånger i NT, där det andra finns i Apg 21:21 där det talas om att ”överge Mose”, eller avfalla från Mose. Medan substantivet apostasia är sällsynt i NT, förekommer verbet afistämi som ordet härleds av femton gånger. Endast i tre tillfällen syftar det på religiöst avfall från tron. (1 Tim.1, Heb 3:12 och 2 Tim 2:9). De första sju engelska översättningarna från 1394 – 1608, blev alla översatta med ordet ”departure”, (avgång) som syftar på uppryckelsen.

5. Vi är förstlingsfrukten i ändetidens skörd

Matt. 13:36-43 - Sedan lämnade Jesus folket och gick hem. Hans lärjungar kom då fram till honom och sade: "Förklara liknelsen om ogräset i åkern för oss." Han svarade: "Den som sår den goda säden är Människosonen. Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn. Fienden som sådde det är djävulen. Skörden är tidens slut, och skördemännen är änglar.

Jak 1: 18-19 - I kraft av sin vilja födde han oss på nytt genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstlingsfrukt bland dem som han har skapat. Detta vet ni, mina älskade bröder.

När Jesus undervisar om ändetiden, och denna tidsålders slut så liknar och jämför han den med skördetiden som judarna så väl kände till. Skördetiden innehåller olika faser som vi kan jämföra och överföra till ändetiden och vedermödans tid. Herren är tydlig med att församlingen är förstlingsfrukten eller förstlingskärvan. Innan man använde eller tog något av skörden skulle förstlingskärvan först bäras in till prästen.

Bär fram förstlingsskörden till prästen

Det första som alltså händer innan man skördar något av den mogna skörden, är alltså att man bär fram förstlingsskörden till prästen, som är en bild på uppryckandet av församlingen som sker innan vedermödans början. När vedermödan börjar, är förstlingsfrukten framburna till Herren, och göms i hans kamrar till dess att vreden har gått förbi (Jes 26:19).

Om Jesu ord stämmer, att ändetiden är en skördetid, och vi är förstlingsfrukten, hur är det då möjligt att församlingen först skördas till sist, eller i slutet av vedermödan?

Jesus kommer snart!