Heb
12: 1-2 - När vi nu har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga
bort allt som tynger och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa
uthålligt i det lopp vi har framför oss. Och låt oss ha blicken fäst på
Jesus, trons upphovsman och fullkomnare.
I vår vandring i
vårt kristna liv, jämför och sammanliknar Herren vår vandring med trons lopp.
Det är ett lopp som fick sin början, den dag du gav och överlät ditt hjärta
till Herren. Målet för vår vandring är vårt himmelska hem, där den helige Ande
ger oss kraft och nåd att uthålligt fortsätta, i allt det som Herren en gång
födde och gav liv.
Misslyckanden hoverar
Även om jag vet,
att min utgångspunkt för min resa och vandring är Guds underbara seger och nåd,
och jag vet att Herren själv vill gå framför och förbereda en väg, så är det
långt ifrån det jag alltid känner och upplever.
Sanningen är, att
jag ofta kommer till korta i min egen kraft, och mitt kött står ständigt i
vägen för att hindra mig att vandra i anden. Mina egna misslyckanden hoverar,
och uppträder stolt och högfärdigt varje gång jag inte själv förmår eller
sträcker till.
Uttömd på egen kraft
Jag ville önska,
att den dag jag når själva slutet på mitt lopp, så kommer jag springandes över
mållinjen i fullständig seger, med knuten näve och med ett högt segerrop från
min mun. Men ofta känns det, som att den sanna bilden är en helt annan.
Att jag i stället
kommer krypandes, med en matt hand som sträcker sig mot himlen, och med ett
suckande ”tack och lov” från mina läppar. Uttömd på egen kraft, och avklädd på
egen stolthet och beröm.
Lyfter dig varsamt upp
Men kanske är det
på det sättet som Herren önskar oss – att det som håller oss uppe i vårt lopp,
och det som gör, att vi på trots av omständigheter väljer att fortsätta, har
allt, och bara med Herren att göra. Inte bara den sky av vittnen som omgiver
oss, och motiverar oss till att fortsätta. Men det faktum, att Herren själv
springer framför oss, så att våra ögon kan vila, och endast se på honom och den
han är.
I normala tävlingar
får man inte ta hjälp från andra, men här är det annorlunda. Här är det Herren
som hjälper och upprätthåller oss, och om vi skulle snubbla på vägen, så lyfter
han oss varsamt upp och manar oss att fortsätta gå. Den helige Ande fortsätter
att fylla oss om han får lov, och ger oss kraft till att gå igenom varje
omständighet som möter oss på vår väg.
Avslutning
Det känns, som att
vi är väldigt nära avslutningen på vårt lopp. Den dagen då Herren hämtar oss
hem, är din och min vandring slut i detta jordiska liv, och en vilodag väntar.
När man är inne på
själva upploppet, så är det ofta där, att krafterna och motståndet ökar och man
vill helst stanna, sluta och ge upp. Herrens uppmuntran är, att han vet hur du har
det, och hur du känner dig. Han vet och känner alla omständigheter, och han vet
när du ger upp i dig själv. Du är inte ensam på den sista sträckan. Gud den
allsmäktige är med dig, och hans löfte till dig är, att till den dag du når själva
mållinjen, så är han med dig med all sin kraft, all sin nåd, all sin kärlek,
styrka och kraft. Bara för att du ska kunna fullborda ditt lopp.
Fil
1:6 - Och jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också
ska fullborda det till Kristi Jesu dag.
Jesus kommer snart!
