Kära Syskon,
Varmt välkomna till att ta del av den nyaste PDF-boken som nu har blivit färdig. Ni är välkommen till att ta del av den i fliken till vänster eller här. Det är en färdig genomgång av hela Uppenbarelseboken, där vi går igenom bokens kapitel för kapitel och vers för vers.
Något mycket välsignat är att i den absolut allra sista versen i Bibeln handlar om nåd. Trots de mäktiga synerna av dom, krig och Guds uppenbarelse, som Johannes får ta del av, är det ändå nåden som Herren pekar på till sist. Det är genom Jesu nåd vi har fått frälsning och det eviga livet från Gud, och det är genom Jesu nåd som vi en dag ska vandra på gator av guld i det himmelska Jerusalem tillsammans med Herren. Det är med andra ord Gud nåd som både frälser oss och för oss enda hem till himlen!
I versen före den ser vi en kort dialog mellan brudgummen och bruden. Jesus ger sitt slutgiltiga löfte till sin brud: ”Ja, jag kommer snart”. Johannes, som representerar alla troende genom tiderna, svarar med ett innerligt: ”Amen. Kom, Herre Jesus!”. Det är det ropet, längtan och suckan Herrens väntande brud har i dag. Här delar jag kapitel 22 från boken:
Livets träd
Upp 22: 1–6 - Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som går ut från Guds och Lammets tron. 2 Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står livets träd. Det bär frukt tolv gånger, varje månad ger det sin frukt, och trädets löv ger läkedom åt folken. 3 Och ingen förbannelse ska finnas mer. Guds och Lammets tron ska stå i staden, och hans tjänare ska tjäna honom. 4 De ska se hans ansikte och bära hans namn på sina pannor. 5 Ingen natt ska finnas mer, och de behöver inte lampors sken eller solens ljus, för Herren Gud ska lysa över dem. Och de ska regera som kungar i evigheters evighet.
Det här avsnittet pekar på att vi befinner oss i tusenårsriket.
Floden med livets vatten – Johannes får se en flod med vatten, klar som kristall, som utgår från Guds och Lammets tron. Det här är en bild av det överflödande liv som ständigt strömmar från Herren. Det representerar den helige Andes närvaro och den eviga förnyelse som Gud ger. Att den utgår från tronen visar att allt liv har sitt ursprung i Guds tron och Herren själv.
Livets träd – Mitt på stadens gata och på båda sidor om floden står livets träd. Det här är en fantastisk återställning av det som gick förlorat i Edens lustgård. Trädet bär tolv skördar av frukt, en för varje månad. Det visar på en ständig och outtömlig tillgång till Guds välsignelse. När vi ser att året är indelat i månader, så visar det att vi är i Gudsriket på jorden. När vi kommer till evigheten och det himmelska, kommer det inte att finnas en tidsräkning som motsvarar den på jorden.
Läkedom för folken – I himlen kommer det heller inte att vara behov av läkedom, då ingen längre har möjlighet eller kan bli sjuk eller dö. Under den här tiden tjänar trädets löv till "läkedom för folken". De folk som lever på jorden i fysiska kroppar kommer att behöva den hälsa och livskraft som strömmar från det himmelska Jerusalem. Det är en bild av hur himlen påverkar och välsignar jorden under de tusen åren.
Ingen förbannelse mer – Här ser vi slutet på den förbannelse som kom in i världen genom syndafallet. Ordet för förbannelse är ”katathema”, vilket innebär något som är vigt åt undergång. Att det inte finns någon förbannelse mer betyder att innanför stadens murar har synden och döden inget tillträde. Medan jorden utanför staden fortfarande genomgår sin sista reningsprocess under tusenårsriket, är det nya Jerusalem helt utan sjukdom, död eller någon form av förbannelse. Herrens tron står i staden, och i hans närvaro finns inget mörker eller separation.
Guds tjänare – Dessa tjänare som beskrivs här syftar på de israelitiska tjänarna och de troende som hör till det jordiska riket. Det är med andra ord inte församlingen som texten syftar på, utan dem som utför tjänst inför tronen. Denna grupp har Herrens namn på sina pannor, vilket påminner om de 144 000 från Israels stammar. De är prästerliga tjänare som har tillträde till Guds närvaro i Gudsriket på jorden.
Regera i
evighet – Ordet för
"evighet" (aiōn) syftar mer på en specifik tidsålder än evighet. I
det här sammanhanget, när det kopplas till läkedom för folken och jordiska
kungar, syftar det på den tidsålder som är tusenårsriket. De ska regera i
”tidsåldern”, som är en begränsad men lång tidsperiod där Guds tjänare utövar
auktoritet och styr på jorden under Messias ledning.
Herrens ord är trovärdiga
Upp 22: 6–7 - Och han sade till mig: "Dessa ord är trovärdiga och sanna. Herren, profeternas andars Gud, har sänt sin ängel för att visa sina tjänare vad som snart måste ske." 7 "Och se, jag kommer snart. Salig är den som håller fast vid profetians ord i denna bok."
Ängeln bekräftar för Johannes att allt han sett är sant och en del av Guds fastställda plan. Herren, som har inspirerat profeterna genom historien, har nu uppenbarat slutet för att visa sina tjänare vad som snart ska ske.
Herren är syftet
Upp 22: 8–9 - Jag, Johannes, är den som har hört och sett detta. Och när jag hade hört och sett det, föll jag ner för att tillbe framför fötterna på ängeln som hade visat detta för mig. 9 Men han sade till mig: "Gör inte så! Jag är bara en medtjänare till dig och dina bröder profeterna och till dem som håller fast vid orden i denna bok. Gud ska du tillbe."
Hur fantastisk än den himmelska staden är, får den aldrig bli föremål för vår tillbedjan. Ängeln placerar sig själv på samma nivå som profeterna och de troende som håller fast vid Guds ord. Budskapet till Johannes är klart: ”Gud ska du tillbe!” All härlighet vi möter i Uppenbarelseboken har ett enda syfte: att leda oss fram till tronen och fram till honom som är källan till allt – Jesus Kristus!
Försegla inte profetians ord
Upp 22: 10–11 - Och han sade till mig: "Försegla inte profetians ord i denna bok, för tiden är nära. 11 Den orättfärdige ska fortsätta göra orätt och den orene fortsätta orena sig, och den rättfärdige ska fortsätta göra det rätta och den helige fortsätta helga sig."
I Daniel 12:4 fick Daniel höra att han skulle försegla sin profetia ända till "ändens tid". Men här säger ängeln till Johannes att han inte ska försegla profetians ord. I och med Jesu första ankomst, hans död och uppståndelse, har vi nu gått in i den sista tiden. Boken ska vara öppen och ska kunna läsas av alla, eftersom dess innehåll är aktuellt nu. När Herren proklamerar att "tiden är nära", syftar han inte på kronologisk tid, utan på en ”kairos” – en bestämd tid och ett gudomligt ögonblick som nu står för dörren.
Se, jag kommer snart
Upp 22: 12–15 - "Se, jag kommer snart, och jag har min lön med mig för att ge åt var och en efter hans gärningar. 13 Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden. 14 Saliga är de som tvättar sina kläder så att de får rätt till livets träd och får komma in genom portarna till staden. 15 Men utanför är hundarna och ockultisterna, de sexuellt omoraliska och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögnen och ägnar sig åt den.
Här i avslutningen av kapitlet är det Herren själv som talar och proklamerar att han kommer snart, sin gudomlighet och den slutliga domen.
Min lön – Ordet för lön är ”misthos” och betyder ”lön” eller ”belöning” för utfört arbete. Det påminner oss om att Gud inte glömmer vad vi har gjort i tro för Herren. Han ser varje bön, varje uppoffring och varje handling vi har gjort för Herren.
Alfa och Omega – Genom att använda den första och sista bokstaven i det grekiska alfabetet proklamerar Jesus att han är upphovet och slutet på allt. Alfa och Omega är samma titel som Jahve (Herren) använder om sig själv i Jesaja 44:6. Jesus gör anspråk på att vara den evige Guden som står utanför tiden, men som nu kliver in i den för att hämta sitt folk.
De som tvättar sina kläder – Här pekar ordet på en pågående handling och gärning. De som tvättar sina kläder får rätt till livets träd och att komma in genom stadens portar. Här kan vi se exempel på att det är rikets förkunnelse vi möter. Under vedermödans tid och i det kommande riket betonas trons uthållighet och att människan aktivt måste 'tvätta sina kläder' genom att ständigt förbli i omvändelse och trohet (se Upp 7:14). Det står i kontrast till nådens hushållning (församlingens tidsålder), där vi genom tron på Jesus redan betraktas som helt rättfärdiggjorda och en gång för alla renade i Jesu blod. Här fokuserar texten på de heliga som ska ärva riket efter vedermödans prövning.
Livets träd – Genom Jesu fullkomliga försoning får människan nu tillbaka det som Adam en gång förlorade i Eden. Människan hade inget tillträde till livets träd och vaktades av keruber och ett flammande svärd (1 Mos 3:24), men nu står portarna öppna! Det är en symbol för att vi nu har full tillgång till det eviga livet och kan stå ansikte mot ansikte med Herren. Det som synden förstörde har Herren nu helt upprättat och återställt.
Utanför staden – Medan de heliga befinner sig inne i staden, i Guds närhet, finns det människor som befinner sig 'utanför' (exō). Detta 'utanför' är en beskrivning av den totala separationen från Herren. De som inte får komma in är de som ägnar sig åt ockultism, omoral och lögn. Guds stad är en plats av absolut renhet, och därför kan inget av det som skadar eller förvränger sanningen tillåtas där. När människan 'älskar lögnen' visar det att deras hjärtan är permanent motståndare till Herren. Det är en sista varning till den som läser detta – utanför Guds stad finns inget ljus, bara det mörker man själv har valt. Det är en allvarlig varning Herren kommer med här!
Hundarna – På biblisk tid var ”hundarna” en vanlig benämning på orena eller skamlösa människor. Det används ofta för att beskriva falska lärare eller personer som lever i medveten ondska och förakt för det heliga (se Fil 3:2). Att dessa människor befinner sig utanför staden visar att den som väljer orenhet framför Guds helighet aldrig kan få del i det himmelska arvet.
Den klara morgonstjärnan
Upp 22: 16 - Jag, Jesus, har sänt min ängel för att vittna om allt detta för er i församlingarna. Jag är Davids rotskott och ättling, den klara morgonstjärnan."
Davids rotskott – När Herren här i slutet av Uppenbarelseboken kallar sig ”Davids rotskott och ättling”, pekar det på de messianska löftena i GT. Som ”rotskott” visar han att han är källan till Davids liv och kungadöme – han är den evige Guden (Jes 11:10). Som ”ättling” bekräftar han att han är den utlovade kungen av Davids hus som ska regera på jorden.
Den klara morgonstjärnan – Detta är ett oerhört starkt budskap till både den väntande församlingen och de messianska judarna i vedermödans tid. Genom att Herren kallar sig ”morgonstjärnan” pekar han på profetian i 4 Mos 24:17 om stjärnan som en dag ska stiga fram ur Jakob. Precis som morgonstjärnan förebådar en ny dag, ger det hopp för Guds folk om en ny dag, då han kommer tillbaka och solen ska gå upp över hans barn. När natten för denna tidsålder når sitt slut, ska han träda fram i all sin glans som den rättmätige kungen och upprätta sitt eviga rike.
Anden och bruden säger: Kom!
Upp 22: 17 - Och Anden och bruden säger: "Kom!" Och den som hör det ska säga: "Kom!" Och den som törstar ska komma, och den som vill ska fritt få ta emot livets vatten.
Precis innan budskapet till Johannes är färdigt hör vi ett sista, mäktigt rop: ”Kom!”. Det är Anden och bruden som talar i perfekt harmoni. Detta rop har en dubbel riktning. För det första är det församlingens längtansfulla rop efter sin brudgum, en helig bön om att han snart ska komma och hämta sin väntande brud. För det andra är det en sista, vidöppen inbjudan till den som törstar. ”Den som vill” får fritt ta emot livets vatten. Evangeliet och Herrens inbjudan till frälsning ljuder ända till själva slutet. Mitt i beskrivningen av den himmelska staden och det kommande riket blir vi påminda om att dörren fortfarande står öppen för den som törstar efter Herren. Guds rike är en levande källa som erbjuds här och nu till var och en som söker honom.
Om någon lägger något till
Upp 22: 18-21 - För alla som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord, ska Gud lägga på honom de plågor som beskrivs i denna bok. 19 Och om någon tar bort något från orden i denna profetias bok, ska Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden som beskrivs i denna bok. 20 Han som betygar detta säger: "Ja, jag kommer snart." Amen, kom Herre Jesus! 21 Herren Jesu nåd vare med alla.
Uppenbarelseboken
avslutas med en allvarlig varning. Om man väljer att lägga till eller dra
ifrån, rör man själva grundvalen för Guds uppenbarade plan. De sista och
avslutande raderna i hela Bibeln är en kort dialog mellan brudgummen och
bruden. Jesus ger sitt slutgiltiga löfte till sin brud: ”Ja, jag kommer snart”.
Johannes, som representerar alla troende genom tiderna, svarar med ett
innerligt: ”Amen. Kom, Herre Jesus!”.
Den allra sista versen handlar om nåd. Trots de mäktiga synerna av dom, krig och rättfärdighet, är det nåden som Herren pekar på till sist. Det är genom Jesu nåd vi har fått frälsning och evigt liv från Gud, och det är genom Jesu nåd som vi en dag ska vandra på gator av guld i det himmelska Jerusalem tillsammans med Herren.
Maranata – Du vår Herre, kom!
Mikael
