När Herren ger sitt liv på korset, fullbordar han en cirka 400 meter lång profetisk vandring. Den tar sin början i Pretoriet, där han döms av Pilatius, och leder hela vägen fram till Golgata. Längs denna väg går Herren genom historiska platser som Gud tidigare har förberett under tusentals år - platser som är profetiska bilder av det Herren kom för att utföra och fullborda på korset:
Domen i Pretoriet (Antonia-fästningen) - Jesus, Lejonet av Juda, döms i Pretoriet som ett första steg för att ge sitt liv för mänskligheten genom att ta på sig all världens synd (Joh 19:13-16). Pilatus dömde Jesus på en plats kallad Litostrotos (Stenläggningen), en plats som arkeologer har funnit under dagens Jerusalem.
Korset tas upp - Samma plats där veden lades på Isaks axlar, då han var på väg att offras på Moria berg av Abraham, är samma plats där Herren 2000 år senare får ett kors att bära. (Joh 19:17 / 1 Mos 22).
Herren faller - Bibeln nämner inte uttryckligen att Jesus föll, men som han troligtvis gjorde så möter han den samma jord som blev förbannad i 1 Mosebok. Här börjar Jesu blod att rena själva marken vi går på.
Mötet med Maria - När Jesus möter Maria är det en profetisk bild av hur "kvinnans avkomma" (1 Mos 3:15) nu går mot sin fullbordan. Maria var vid korset (Joh 19:25-27) och traditionen placerar även ett möte med Maria längs vägen – en stark påminnelse om Guds löfte i Eden.
Vattnet vid reningen - På sin väg, Via Dolorosa, korsar Herren vägar som ledde till tempelområdets reningsbad (mikva). Här går den som är helt ren genom reningens område för att bli ett offer för de orena (Mark 15:2).
Simon från Kyrene - När Simon från Kyrene (i nuvarande Libyen) hjälper Herren att bära korset, blir det en bild av att även hedningarna (folkslagen) kallas att bära sitt kors och följa honom (Luk 23:26).
Hedningarnas förgård - Vägen från Antoniafästningen till Golgata passerade precis norr om tempelområdet, nära där folkslagen samlades. Det är ett profetiskt tecken på att hans offer är för alla folk (Mark 11:17).
Mötet med Jerusalems döttrar - Under själva vandringen stannar Jesus och profeterar om den kommande nöden över Jerusalem (Luk 23:27-31).
Abrahams offerplats - Herren passerar exakt där Abraham lyfte kniven mot Isak 2000 år tidigare. På Abrahams tid satt bocken fast i törnen – nu är det Jesus som bär törnekronan på exakt samma bergsklippa. Gud själv ställer fram det offer som Abraham profeterade om: "Gud skall utse åt sig lammet till brännoffret" (1 Mos 22:8).
Golgata (Huvudskalleplatsen) - Här fullbordas Herrens profetiska gång när han spikas fast och ropar: "Det är fullbordat" (Joh 19:30). Platsen utanför den dåtida stadsmuren är arkeologiskt bekräftad där den nuvarande Uppståndelsekyrkan ligger.
Avslutning
När Herren ropade att det är fullbordat, så är det en sanning som är lika verklig än idag! Kraften i Jesu blod har inte mist sin kraft efter 2000 år, men står som det eviga reningsmedlet som försonar människan med Gud.
När Herren piskades och fick en törnekrona på sitt huvud, blev såren på hans kropp en bekräftelse på att han bar våra sjukdomar. I och genom hans sår har vi läkedom. När Herren, som är livet själv, blev gjord till förbannelse, blev han det eviga livet för var och en som ser upp och sätter sin tro på honom.
Det var inte spikarna som höll Jesus fast vid korset, utan kärleken till den här världen. Utlämnad, förbannad och slagen med all världens synd och mörker – allt för att ge oss liv i honom! Vilken obeskrivlig, villkorslös och ljuvlig kärlek. Gud själv, som ger sitt liv för sin älskade skapelse.
Nåd utöver nåd!
