lördag 29 september 2018

Avsluta och fullborda vårt lopp



Heb 12: 1-2 - När vi nu har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp vi har framför oss. Och låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare.

I vår vandring i vårt kristna liv, jämför och sammanliknar Herren vår vandring med trons lopp. Det är ett lopp som fick sin början, den dag du gav och överlät ditt hjärta till Herren. Målet för vår vandring är vårt himmelska hem, där den helige Ande ger oss kraft och nåd att uthålligt fortsätta, i allt det som Herren en gång födde och gav liv.

Misslyckanden hoverar

Även om jag vet, att min utgångspunkt för min resa och vandring är Guds underbara seger och nåd, och jag vet att Herren själv vill gå framför och förbereda en väg, så är det långt ifrån det jag alltid känner och upplever.
Sanningen är, att jag ofta kommer till korta i min egen kraft, och mitt kött står ständigt i vägen för att hindra mig att vandra i anden. Mina egna misslyckanden hoverar, och uppträder stolt och högfärdigt varje gång jag inte själv förmår eller sträcker till.

Uttömd på egen kraft

Jag ville önska, att den dag jag når själva slutet på mitt lopp, så kommer jag springandes över mållinjen i fullständig seger, med knuten näve och med ett högt segerrop från min mun. Men ofta känns det, som att den sanna bilden är en helt annan.

Att jag i stället kommer krypandes, med en matt hand som sträcker sig mot himlen, och med ett suckande ”tack och lov” från mina läppar. Uttömd på egen kraft, och avklädd på egen stolthet och beröm.

Lyfter dig varsamt upp

Men kanske är det på det sättet som Herren önskar oss – att det som håller oss uppe i vårt lopp, och det som gör, att vi på trots av omständigheter väljer att fortsätta, har allt, och bara med Herren att göra. Inte bara den sky av vittnen som omgiver oss, och motiverar oss till att fortsätta. Men det faktum, att Herren själv springer framför oss, så att våra ögon kan vila, och endast se på honom och den han är.

I normala tävlingar får man inte ta hjälp från andra, men här är det annorlunda. Här är det Herren som hjälper och upprätthåller oss, och om vi skulle snubbla på vägen, så lyfter han oss varsamt upp och manar oss att fortsätta gå. Den helige Ande fortsätter att fylla oss om han får lov, och ger oss kraft till att gå igenom varje omständighet som möter oss på vår väg.

Avslutning

Det känns, som att vi är väldigt nära avslutningen på vårt lopp. Den dagen då Herren hämtar oss hem, är din och min vandring slut i detta jordiska liv, och en vilodag väntar.

När man är inne på själva upploppet, så är det ofta där, att krafterna och motståndet ökar och man vill helst stanna, sluta och ge upp. Herrens uppmuntran är, att han vet hur du har det, och hur du känner dig. Han vet och känner alla omständigheter, och han vet när du ger upp i dig själv. Du är inte ensam på den sista sträckan. Gud den allsmäktige är med dig, och hans löfte till dig är, att till den dag du når själva mållinjen, så är han med dig med all sin kraft, all sin nåd, all sin kärlek, styrka och kraft. Bara för att du ska kunna fullborda ditt lopp.

Fil 1:6 - Och jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också ska fullborda det till Kristi Jesu dag.

Jesus kommer snart!


10 kommentarer:

  1. Svar
    1. Guds frid Marianne, med önska om Herren rika välsignelse och kraft, i din fortsatta vandring med Herren.

      Hälsningar

      Mikael

      Radera
  2. Tack Mikael för detta inlägg. Jag håller med om detta, att vi snart ska vara hos jesus...Man får läsa om nya naturkatastrofer, den ena värre än den andra. Så många människor som måste genomlida detta, tsuamin som skördade så många människoliv...jag ber till min Fader att han kommer snart, för att hämta oss..GUD VÄLSIGNE DIG MIKAEL!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Guds frid,
      Ja, det är verkligen en kuslig utveckling runt om i världen, och så många människor lider av alla dessa katastrofer. Herrens tillkommelse är vårt dyrbara hopp i en mörk tid, och vi väntar och suckar efter vår Herres uppenbarelse.

      Maranatha!

      Hälsningar

      Mikael

      Radera
  3. Tack för ditt fina inlägg! Mvh L

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tak ska du have L, för din uppmuntrande hälsning.

      Jag hoppas och ber, att du må känna dig styrkt i din vandring med Herren i denna sena tid.

      Guds rika välsignelse

      Hälsningar

      Mikael

      Radera


  4. Det är så sant det du skriver Mikael,

    Det är precis så det känns för oss också att det blir tyngre på upploppet.
    Men vi kommer att fortsätta att knoga på fram till målet med Herrens hjälp.

    Vänligen

    J och G

    SvaraRadera
    Svar
    1. Guds frid Syskon,

      Jag hoppas att allt står väl till med er. Jag ber också att Herren på ett särskilt sätt ska möta och uppmuntra er, där ni är, och mitt i omständigheter.

      Guds rika välsignelse

      Mikael

      Radera
  5. Har en fråga. Hur blir det med våra husdjur? Gud har skapat dom för att vi ska vårda dom.men sen då? Han kan väl inte lämna kvar dom här i vedermödan.varför skulle vi älska dom om Gud sedan lämnar dom? Fattar inte detta.

    SvaraRadera