2
Tess 2: 3 - Låt ingen bedra er på något sätt. Ty först måste avfallet
komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram
Vi har precis påbörjat en ny årsvecka, och det är många som undrar sig om just denna höst kan vara början på den sista årsveckan, som också är vedermödans tid?
I de tre år jag har skrivit om Jesu återkomst, har jag på samma sätt varit en av dem som har varnat och skrivit om den tid som ligger framför oss. För det är på det sättet att tidens tecken talar sitt tydliga språk. Dom vittnar nämligen om vedermödans början, och en tid då Guds domar kommer att gå ut över den här världen. Vi står med andra ord på tröskeln till den sista årsveckan, och vedermödans start.
På andra sidan, så finns det inte något tvivel i min överbevisning, om att vedermödan inte kan få sin början före det att församlingen är borttagen från den här jorden, då Herren inte kan döma den ogudaktige tillsammans med den rättfärdige. Så borttagandet av Herrens brud kommer att vara det som förlöser och sätter igång ändetidens händelser och Antikrist framträdan.
Avfall eller bortgång
Något som är intressant och som kan bekräfta mitt påstående, är själva tolkningen och översättningen av 2 Tess 2:3 som talar om händelser som måste inträffa innan Herrens dag, och den domstid som kommer över världen.
Paulus undervisar församlingen om en viktig och avgörande tes, nämligen det att församlingen inte kunde förvänta att Herrens dag (vedermödan) skulle komma, innan tre avgörande händelser skulle ske:
Avfallet (Apostasia) måste komma, den som håller tillbaka måste träda till sida, och laglösthetens människa (Antikrist) måste öppet träda fram (Upp 6:1)
Betydelsen av ordet Apostasia
Det ord som i grekiskan blir översatt avfall, svek och uppror är ordet ”apostasia”. Substantivet ”apostasia” kommer från verbet ”afistämi” vars huvudbetydning är ”att flytta sig” eller ”att flytta något från ett ställe till ett annat”. Ordet används speciellt i förbindelse med att någon flyttar från ett ställe till ett annat, eller om man går bort eller skiljer sig från någon.
Vi hittar ordet apostasia endast två gånger i NT, där det andra finns i Apg 21:21 där det talas om att ”överge Mose”, eller avfalla från Mose. Medan substantivet apostasia är sällsynt i NT, förekommer verbet afistämi som ordet härleds av femton gånger. Endast i tre tillfällen syftar det på religiöst avfall från tron. (1 Tim.1, Heb 3:12 och 2 Tim 2:9).
I de övriga tolv fallen betyder afistämi ”att avlägsna sig från”, vare sig det är en person (Luk 4:13, apg 12:10), från orättfärdighet (2 Tim 2:19), från templet (Luk 2:37) eller från kroppen (2 Kor 12:8).
De första översättningarna
I den engelska Bibeln, the Amplified Bibel, finns en fotnot: ”A possible rendering of apostasia is: departure (of the church).
De första sju engelska översättningarna från 1394 – 1608, blev alla översatta med ordet ”departure”, (avgång) som syftar på uppryckelsen. Hur kommer det sig att King James Version som en av de allra första översättningar använde ordet avfall i stället för avgång?
Apostasia historiska utveckling
1576 kom den katolska översättningen till engelska som också kallas ”Rheims Bible”. Den var den första översättningen som använde ordet avfall i stället för departure (avgång).
Katolikerna använde denna översättning för att peka på det ”avfall” som föregick på 1500 talet genom reformationen. Omvänt år 1611 när King James Bible utkom ändrade översättarna de tidligare översättningar från departure till avfall för att peka på den katolska kyrkan och dess lära som det stora avfallet. Det var alltså inte studier eller betydelse av ordet apostasia som avgjorde detta, men som användelse mot den katolska kyrkans lära.
Jesus
kommer snart!
